Dan Korns aktiviteter 
Även om Gustaf V inte var någon stor kung, hade han sina stora ögonblick, exempelvis den där dagen 1933 när han vägrade träffa delegationen som ville förbjuda tidningar att skriva om homosexualitet.
John H Nilsson Som svar på dina uppskattande ord ber jag att få citera vår äldsta lagsamling Mishna, (skriven på järnåldern i svenskt perspektiv), där det i delen Pirke Avos 3:1 står: Vem är klok? Den som lär sig från alla människor. Vem är stark? Den som övervinner sin egen drift. Vem är rik? Den som är tillfreds med det han har. Vem är hedervärd? Den som hedrar andra människor. Om man inte lärde sig något från en sådan här debatt, vore den meningslös. Om man inte ibland behärskade sig, blev debatten pajkasteri. Om man inte försöker hedra en annan debattör, även när man har en annan uppfattning, borde man hålla sig borta från att debattera, eftersom det till sist drabbar en själv.
En kommentar till er alla som deltagit i dag. Som jag nämnde i går är jag under denna och nästa vecka på resa och har inte så mycket tillgång till internet. Därför bara några hastiga kommentarer. Jag tänker för övrigt använda tid till att läsa den litteratur John Nyzell föreslagit. Först och främst Observator. Det smärtar mig inte det minsta att folk firar nyår av diverse olika skäl. Mina rader om Nyår var tillkomna som en avslutande knorr i en debatt som jag då ansåg avslutad. Till er som skrivit i dag och då nykomlingen Roger Moore vill jag tacka er för en saklig ton och att ni faktiskt försöker se ävet mitt perspektiv. Jag kan berätta att jag på mitt håll diskuterat debatten jag fört med flera andra (omskurna) judar. Och vi kom fram till att det viktigaste argumentet MOT omskärelse faktiskt är det samma som ni fört fram, nämligen att man gör ett ingrepp mot ett barn som varken kan säga bu eller bä. Vi vill givetvis - det torde stå klart vid det här laget - ha rätt att fortsätta att göra det. Men det skall jag villigt erkänna, att jag förstår detta argument mycket bättre än pratet om hälsa och sexualitet. Givetvis är det så att god hygien är en viktig aspekt när det gäller hälsan. När det sedan gäller det sexuella är det ju ett mycket subjektivt ämne. Vad är god eller dålig sex? Svara på det, den som kan! Det var också detta jag menade när det togs upp att vetenskapliga studier visade på försämrad sex om man är omskuren. Jag skall verkligen läsa den litteraturen och att känslan är annorlunda med eller utan förhud, det torde det inte råda något tvivel om. Men bättre eller sämre är en subjektiv värdering, som svårligen låter sig dokumenteras vetenskapligt. Men det verkar som om de flesta till sist kommer fram till att diskussionen egentligen handlar om barnets rätt. Där ställer en del kravet på barnets okränkbara rätt till sin kropp. Där ställer andra, dvs jag och andra med mig kravet på att få uppfostra barnen till att bli en del i vår kultur och identitet. Där spelar omskärelse roll och att peka på att det finns så mycket annat i vår kultur eller att det finns andra minoritetskulturer utan omskärelse är tyvärr inte mycket till argument. Då vill jag som slut på dagens inlägg bara nämna att det stämmer att jag ur mitt perspektiv känner att folk har en sorts inskränkt tänkande när jag diskuterar denna fråga. En trångsynthet. Inte minst med tanke på att så många som diskuterat verkar ha mycket dimmiga uppfattningar om hur omskärelsen egentligen går till, hur penis förändras och hur vanligt detta är i andra länder. Men jag har medvetet INTE anklagat någon för antisemtism eller främlingsfientlighet. Det har funnits en del inlägg som luktat sådant lång väg. Och allt kan inte bara bortförklaras. En debattör har lyckats med konststycket att först påstå att jag skulle strö allmänt hållna anklagelser om antisemitism omkring mig när jag skrev det tämligen vedertagna faktumet att Romarriket fallit. Samme debattör blandade sedan in Jesu död och skrev att "ni judar skyller alltid ifrån er". Inte ens då drog jag fram antisemtismen. Jag tror nämligen inte att det handlar om det. Blott Sverige svenska krusbär har och även om halva USA är omskuret är det ovanligt i Sverige. Och om det är något som får svensken att bli upprörd så är det övergrepp mot barn. Ser man då omskärelsen - med rätt eller fel - som ett övergrepp, vare sig man har väldigt låg tröskel för vad ett övergrepp är, eller också att man missuppfattat vad det hela handlar om, ja då blir man topp tunnor rasande förbannad. Och den som är arg eller upprörd slänger ibland ogenomtänkta och trångsynta ord omkring sig. Det är inte det samma som antisemitism eller främlingsfientlighet.
Observator Dina förfäder var nog väl medvetna om det, om de nu inte sov alltför starkt i kyrkbänkarna. Evangelietexten för Nyår i den äldre svenska kyrkan var Lukas' andra kapitel, där det i vers 21 uttryckligen talas om hans omskärelse. Att du och förmodligen 99% av alla andra inte tänker på detta vid nyårsfirandet är ju däremot helt klart. Det var ju just därför jag lade till den poängen i inlägget.
John. Du hinner inte vänta på att jag skall skriva färdigt. Men ett skämt från din sida uppskattar jag. Den här debatten handlar visserligen om ett allvarligt ämne, men jag anser att man kan ha glimten i ögat för det, utan att det behöver upplevas som ett förlöjligande.
Stefan Vi judar skulle alltså inte få omskära våra barn därför att någon kunde hitta på en galenskap av helt annorlunda slag. Din tanke är inte ovanlig. Jag har besvarat den redan i mitt ursprungliga inlägg, att det är faktiskt en väldig skillnad på en mångtusenårig tradition och ett infall någon får. John Jodå, jag skall svara, även om det just inte har med omskärelse att göra. Förklaringen finns i femte mosebok 29:28, att det som uppenbaras för människan, skall människan döma. Det som sker i det fördolda är människans ensak med Gud. Jag vet inte exakt hur det uttrycks i den svenska texten, eftersom jag läser den i originalversionen. Alla de där reglerna om dödsstraff var inte något som man bara gick och stenade folk för, så där lite hipp som happ. I det forna Israel fanns ett mycket väl utarbetat rättsväsende och en grundregel var att ingen skulle dömas innan vederbörande blivit fullständigt överbevisad om skulden. För det krävdes två vittnen, som kunde intyga att de inte bara sett handlingen, utan att personen som utfört den också klart och tydligt sagt att han var medveten om att han gjorde fel. Annars kunde han ju vara oskyldig. Han visste inte att han felade. För att ytterligare stärka rättssäkerheten krävdes att vittnena skulle vara absolut trovärdiga. Fanns det någon som hade att invända att något av vittnena gjort sig skyldig till något brott, var vittnet diskvalificerat. Det brottet kunde vara av oskyldigaste art. En rabbin har tagit en modern jämförelse, att gå mot röd gubbe. Om man nu lyckats - mot alla odds får vi väl säga, åtminstone i ett sexualmål, där det ju ligger i sakens natur att de inte brukar ske när två perfekta vittnen närvarar - få tag på dessa vittnen, skulle domen falla. Varje mål där dödsstraff behandlades skulle dömas av en ganska stor domstol. Jag minns inte exakt hur många domare det skulle vara, men den detaljen är ju inte heller så viktig. Om nu alla domarna var eniga om att döma till döden så blev den dömde, hör och häpna, frikänd! Då kunde det nämligen misstänkas att den totala enigheten berodde på en personlig motvilja mot den åtalade, eller något annat som jävade domarna. Klarade målet sig igenom även den delen, verkställdes domen omedelbart. Den dömde skulle nämligen besparas lidandet att behöva vänta på att domen skulle verkställas. Han eller hón söps först redlöst berusad, för att pinan skulle bli så liten som möjligt, och avrättades. Om det då rörde sig om stening, skedde den genom att den dömde placerades under ett klipputsprång och ett stenblock vältrades över kanten, för att döden skulle bli omedelbar. Jag är väl medveten om att detta inte låter så angenämt. Men det säger sig själv att dessa dödsstraff var ytterst sällsynta. En domstol som utdömde mer än ett dödsstraff på sjuttio år, betraktas i lagsamlingen Mishna som en "blodtörstig inrättning". Och det finns belagt i våra skrifter att i många fall - exempelvis homosexuella handlingar - dömdes aldrig en enda människa. För övrigt sonades alla brott med böter, som man fick arbeta av, om man inte kunde betala. Endast för dråpare (och i den kategorin ingick alltså alla de mördare som inte kunde dömas till döden, dvs så gott som alla) fanns fängelsestraff. Men det var inte ett fängelse i modern mening. I stället fanns vissa städer dit dråparen kunde flytta, om han ville tillsammans med sin familj. Där kunde han hyra sig ett rum och arbeta som vanligt. Så länge han inte lämnade staden, uppfyllde han straffet. Ja, nu har du fått en inblick i forntida rättsutövning. Betänk att dessa regler följdes i en värld för över 2000 år sedan, där annan rättsutövning inte direkt var lika human. Tänk på hur samma regler följs i en del länder i dag, med betydligt brutalare uttolkning. Men nu är det dags att krypa till kojs. Och i morgon skall jag ut på en resa, som gör att jag under den kommande veckan kommer att ha lite tillgång till Internet.
Stefan Hallgren Vilka andra ingrepp mot barn talar du om?
John Nyzell Ja det var då sannerligen en diger lista du plockat fram! Det skall du ha all heder av. Som du själv förstår kan jag inte kommentera allt det på en gång. Men du undrar över hur jag skulle reagera om mitt barnbarn visade sig vara homosexuell. Du vet lika bra som jag att bibeln förbjuder homosexuella handlingar. Av sammanhanget, som är samma bibelställe som bland annat handlar om att man inte skall klippa tinningslockar m. m. framgår att det är ett bud som enbart riktar sig mot judiska män. Och allt som är förbjudet är homosexuellt samlag. Det finns ingenting som säger att just denna regel är något som skall hållas strängare än andra bud och förbud. Jag är själv inte perfekt och har givetvis, som alla andra, brutit mot många bud och förbud i bibeln. Hur kan jag då fördöma någon som bryter mot ett förbud, som jag själv aldrig ens frestats att bryta mot? Därför kommer mitt barnbarn i ett sådant fall få precis samma kärleksfulla behandling från min sida som mina andra barn och barnbarn. Min yngste son gifte sig nyligen. Han har en svåger som är strängt ortodox jude, precis som familjen i övrigt. Med ett undantag. Han bor tillsammans med en annan man. Han särbehandlas inte i familjen av den anledningen. Men, kanske du då argumenterar, det står ju i tredje mosebok att den som utfört en homosexuell handling skall stenas? Ja, det gör det. Förbudet mot homosexuella handlingar återkommer på två ställen med kort mellanrum. I ena fallet är straffet stening. I andra fallet skall själen "klippas av". Detta är ett andligt straff, som vi människor inte vet mycket om. Den detaljen överlåter vi åt vår Herre. När skall då steningen praktiseras? Jo om två män ligger med varandra och andra människor ser detta, om dessa varnar männen för att hålla på och dessa då svarar att vi vet att det är förbjudet, men vi gör det ändå. Det säger sig självt att den typen av handlingar inte sker offentligt. Dödsstraffet har alltså aldrig praktiserats. Jag har svarat dig utförligt här. Jag vet vid det här laget din debatteknik. Du kommer att smula sönder det jag skrivit här och vränga till det i all oändlighet och komma med ett otal allt mera krystade följdfrågor. Det tänker jag inte svara på. Inte därför att - som du brukar skriva - jag inte vågar. Svaret du redan fått visar nog att jag vågar en hel del. Men du måste förstå att det blir ganska tjatigt och meningslöst efter ett tag. Men här ställde du en helt relevant fråga, även om den inte hade något med omskärelsediskussionen att göra. Då är det inte mer än rätt att du också får ett rakt svar.
Anders K "Antalet dödsfall på grund av vaccination" är en dum formulering. Det har du rätt i, eftersom jag i samma veva tog fram siffrorna om generell barnadödlighet. Vad jag menade, och formulerade fel, är vad studien visar, nämligen ett samband mellan plötslig spädbarnsdöd och vaccination. Det står där och vill du diskutera den frågan vidare, är det ju bättre att du vänder dig till författarna av studien. Jag kan bara än en gång påpeka att frågan om vaccination var ett exempel för att visa att vi i bedömning av olika riskfaktorer ofta räknar med en risk, eftersom fördelarna överväger.Detta var ett exempel. Claes Åkesson Jo, det har jag ju inte kunnat undgå att märka, att alla inte delar den uppfattningen med mig. Men att säga att jag avfärdar motargumenten alltför lättvindigt, vill jag inte hålla med om. Det första motargumentet, som fick mig att skriva mitt inlägg, var att omskurna män inte skulle vara kapabla att visa känslor. Det är det enda argumentet jag inte argumenterat mot, eftersom det är av en sådan halt att diskussion är överflödig. Så kom de sexuella argumenten. Stora vetenskapliga undersökningar påstods bevisa allvarliga problem i den frågan. Sådana undersökningar har hittils inte presenterats och även denna fråga faller på sin egen orimlighet. I den frågan fick vi för övrigt klara besked från en vuxen man som låtit sig omskäras och som kunde intyga att det hade påverkat hans sexliv mycket positivt. Så kom då hälsoriskerna. Även här handlade diskussionen länge om fruktansvärda förhållanden, om mycket vanligt förekommande dödsfall. Hur kunde jag bara påstå att jag aldrig i mitt liv stött på ett enda fall, frågades det. Så kom det fakta i målet och WHO-rapporten visade ett dödsfall på en halv miljon omskärelser. Eftersom jag inte känner en halv miljon omskurna människor, var det faktiskt inte så konstigt att jag aldrig stött på ett enda fall. Men WHO-rapporten visade också väl dokumenterat att omskärelse har en mängd positiva hälsoeffekter. Så kunde det argumentet avfärdas. Men lättvindigt gjordes det inte. Så återstod då pudelns kärna, det som jag drog upp från början, nämligen den religiösa eller kulturella sidan av saken. Där anser du kunna uttala att barnet inte vill. Hur kan du veta det? Din motfråga blir givetvis hur jag kan veta att barnet vill. Det måste jag givetvis erkänna att jag inte vet. Men vad jag tror att vi båda är överens om är, att föräldrar fattar dagligen en mängd beslut, som vi gör med barnens bästa för ögonen. Det är ofta beslut som ur barnets perspektiv kan vara mycket otrevliga. Vi hindrar våra barn från att springa efter en boll ut på en trafikerad gata. Barnet kan tycka att vi är dumma, men vi vet att vi handlar rätt, med barnets bästa för ögonen. Du tycker inte att det är bra för barnet att bli omskuret. Jag tycker det. Flera personer har i denna debatt fört fram att jag och andra med mig tvingar barnet in i en etnisk, kulturell eller religiös gemenskap som barnet som vuxen kanske inte vill vara en del i. Mot det svarar jag att detta gör alla föräldrar. Däremot är det inte alla som har omskärelse som del i sådana kulturella eller religösa val. Och givetvis står det barnet fullständigt fritt att själv ta ställning till vilken religion, tradition eller kulturkrets det vill tillhöra som vuxen. Då är inte omskärelsen något hinder från att bryta upp från den kultur eller tradition barnet är uppvuxet med. Omskärelse är såpass vanligt förekommande att den vuxne mannen inte blir kategoriserad utifrån en speciell grupp eller förföljd på grund av omskärelse. Det bästa beviset på det är väl att inte ens nazisterna under kriget använde omskärelse som bevis för om någon var jude eller inte. Då återstår bara detta att du tycker att det är obehagligt att jag argumenterar för min rätt att förmedla min tradition och kultur till mina barn. Själv har jag tyckt att väldigt mycket i denna debatt varit obehaglig. Jag har i alla år varit en mycket aktiv och efter svenska förhållanden ovanligt traditionsbunden jude. Men jag har alltid valt att hålla detta för mig själv. I stället har jag satt en stolthet i att samtidigt vara en väl integrerad del av det svenska samhället. Jag har skrivit femton böcker och en mängd tidningsartiklar och hållit tusentals föreläsningar om svensk kulturhistoria och historia. En bokförläggare har föreslagit för mig att skriva om mitt eget livsval, min egen kultur - där givetvis omskärelsen bara är en liten detalj. Jag har hittills avstått, för jag har tyckt att det där är mitt privatliv, som jag inte har haft något intresse av att pådyvla andra människor. Men när en kvinna påstod att jag - därför att jag är omskuren - skulle vara mindre kapabel att visa känslor, då gick det för långt. Jag läste de andra inläggen på Newsmill för och emot omskärelse och tyckte att här måste jag ta bladet från munnen. Mitt huvudargument i denna debatt var från början att omskärelse i alla tider varit en viktig del av judendomen, också i Sverige. De allra flesta svenska judar är inte särskilt religiösa eller traditionsbundna. Men en sak håller vi nästan alla på och de är just omskärelsen. Vi har gjort det här i Sverige i hundratals år nu och det har inte varit föremål för någon debatt, förrän på senare år. Men efter att vi nu gått igenom alla argument vill jag hävda att i slutändan handlar debatten om - och det är det du tycker är obehagligt - att en minoritet i Sverige vill fortsätta med att behålla en urgammal tradition. En mycket högröstad opinion vill förhindra detta. En mängd argument förs fram, men till syvende och sist handlar det om att man har så svårt att acceptera att det finns folk som vill vara annorlunda.
Anders K Ta det nu lite lugnt. Allt detta du påstår att jag sagt, kan du tydligt och klart se av det jag skrivit inte stämmer. Jag har inte påstått att vi omskär våra barn av medicinska skäl. Däremot är det många som fört fram medicinska skäl som argument MOT omskärelse. Då har jag kontrat med att medicinska studier tydligt och klart visar argument FÖR omskärelse. Och medicinska skäl slutar inte vid Sveriges gränser. Jag har INTE propagerat för att alla svenskar skall omskära sig, om det är det du menar. Jag har bara hävdat rätten till att utföra det om man så vill. Jag har flera gånger skrivit att vaccinering har stora hälsofördelar. Men jag har tagit fram studien som ett exempel på att det därför inte är riskfritt. Detta är enbart för att jämföra med risker i samband med omskärelse.
För denna sida ansvarar Dan Korn
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
