Kent Perssons pragmatism gör socialdemokrater osäkra
Artikeln gäller huruvida Kent Persson blir en bra partisekreterare eller ej. Något som jag tror han kan bli. Men saken ligger i vad man anser att en partisekreterare skall göra. I min värld är partisekreteraren en organisatör som skall leda partiets interna arbete. Det skall vara en person som trivs med mödosamt organisatoriskt arbete. Däremot är han inte en person som skall utforma partiets politik. Den uppgiften ligger hos Partiledaren och hans närmaste krets. Men här ligger också ett problem. Många partisekreterare genom tiderna har haft egna politiska ambitioner och ser bara jobbet som en möljighet att komma nära den politiska ledningen. Men de som genom historien har varit mest framgångsrika i olika partier har inte i första hand sökt egen politisk karriär. Det är närliggande att jämföra med (s). Som har haft många framgångsrika partisekreterare i sin historia - och många ganska misslyckade. Den nuvarande Carin Jämtin har fått allmänt erkännande som mycket duktig. I synnerhet efter partiledarkrisen. Hennes politiska "track record" är ju inte särskilt remarkabelt. Under hennes tid som ledare har "Stockholmssossarna" gått bakåt så det skriker. Men nu när hon är på en rent administrativ post överraskar hon alla. Positivt. Jag vill också påminna om Geir Mo som "skapade" det Norska Fremskrittspartiets framgång. En man som ägnade nätter och helger åt mödosamt utvecklingsarbete. Kurser, Informtion, Organisation var det han ägnade tiden åt. Helt och hållet i skuggan av partiledaren Carl I Hagen. Men absolut lika betydesefull för deras framgång. Att Schlingman slutade som partisekreterare var en stor förlust för moderaterna. Även vi som iakttar det hela utifrån kunde se att Arkelsten var en helt annan typ. Hon ville vara i politikens front, något som en partisekreterare inte skall vara. Hon har många goda sidor men är uppenbarligen inte den som älskar mödosamt organisationsarbete. Därför var skiftet naturligt. Låt oss hoppas att Kent kan fylla Schlingmans skor.
