Claes Hansen har kommenterat på:
1995 på en hearing om det dåvarande förslaget till kraftig nedrustning av försvaret radade den dåvarande ledamoten av försvarsutskottet Annika Nordgren upp ungefär samma argument.
Hotet från Sovjet mot Sverige hade försvunnit. Ryssland befann sig i en process mot demokratisering och ekonomisk liberalisering. Det var bättre spenderade pengar att satsa på demokratistöd i Ryssland än att t ex köpa bombkapslar till JAS.
Om Ryssland skulle gå i fel riktning skulle det finnas tid att återta svensk kapacitet för att t ex kunna hävda svenska intressen i den svenska ekonomiska zonen i Östersjön, eller i farvattnen kring Estland och Lettland, mot en återupprustad rysk östersjöfliotta.
Annika Nordgrens dåvarande kollega i utskottet, Britt Bohlin, verkade överhuvudtaget inte förstå problematiken med lågintensiva konflikter kring Sveriges territorialvatten, eller andra handelsvägar till sjöss, utan började prata om att man hade köpt "bombkapslar till JAS".
17 år senare går Ryssland mot att vara en autokratisk enpartistat. Man har fjärmat sig från den parlamentariska demokratin snarare än närma sig den.
Överhuvudtaget är Annika Nordgrens analys svag i det att den sorgfälligt undviker nyckelord som demokrati, yttrandefrihet, flerpartisystem och allmänna val utan valfusk. Det är så alla länder, inklusive Ryssland, blir pålitliga partners. Hur gick med den där demokratiseringen av Ryssland som Annika Nordgren anförde som hållbart skäl för svensk nedrustning 1995? Demokratiseringen ställdes in under Putin.
Visst ska vi handla med Ryssland. Släpp för all del in dem i WTO.
Det finns däremot inte längre några hållbara skäl att vidhålla den svenska nedrustningspolitik som inleddes tidigt 90-tal.
Si vis pacem, para bellum.