Carl Ingemar Dagman har kommenterat på:
John Nilsson II,
tack för att du läst artikeln och tagit den på allvar, ordagrannt!
Jag skriver det jag tänker, och menar det jag säger, och lindar inte in det utan säger det rakt ut. Som i Guds ord! Det är människors idé att Gud har gömt sanningen mellan raderna, men Guds ord är klart, dunkelheten sitter hos oss. "i mina ord ligger inget annat än man kan förstå" säger Paulus (fritt ur minnet).
Det jag skriver är naturligtvis inte alltid lika klart för andra som det är för mig. Ja det händer inte sällan att jag själv får anstränga mig efteråt för att följa min egen tankegång. Och när jag skriver, så skriver jag inte sällan sådant som inte var planerat, men som jag ofta upplever inspirerat. Men ibland bryter det den ursprungliga tankegången och kan skapa förvirring.
Detta sagt som en tänkbar förklaring till det du skriver om det jag skrivit. Om du har rätt uppfattat orden så som de lyder, då har jag uttryckt mig dåligt.
Du skriver:
"svårt att tolka dig annat än som att du menar att man inte kan predika för eller emot något man inte klarar av att efterleva själv"
och
"också svårt att se annat än att du menar att en predikants budskap i en viss fråga måste bedömas efter denna predikants största karaktärssvaghet".
Min text du utgår från och citerar lyder:
"Om du å andra sidan är en ärlig bibeltroende kristen, som menar vad du säger och säger vad du menar, ja då borde det vara svårt att hitta något som du försvarar i strid med Bibelns förbjudande och fördömande, ty din gudsfruktan skulle avhålla dig från att avvika i stort såväl som smått. Inte heller borde det vara lätt att finna sådant som Bibeln påbjuder och hävdar men som du förnekar. Den som ändrar i ett har ändrat i allt. Den som är trogen i det lilla är också trogen i det stora, men den som sviker i det lilla är inte heller trogen i det stora. Din bibeltrohet är inte bättre än dess minsta del."
Jag ber att få upprepa och betona följande delar:
"svårt att hitta något som du försvarar i strid med Bibelns förbjudande och fördömande"
"Inte heller borde det vara lätt att finna sådant som Bibeln påbjuder och hävdar men som du förnekar. Den som ändrar i ett har ändrat i allt."
"Din bibeltrohet är inte bättre än dess minsta del."
För mig synes inte detta ge rum för den läsning som du gör. Ämnet är bibeltrohet. Med det avses i första hand vad man lär. Det är läran som är ämnet för artikeln.
Livet blir aldrig perfekt eller syndfritt. Inte ens för en kristen. Och som du riktigt säger, om man bara får predika om det som man själv lever upp till i livets små och stora gärningar, ord och tankar, så blir det inte mycket predikat. Men den som menar och skriver så KAN inte ha förstått kristendomen.
Men i Läran KAN man i princip vara och bli fullkomlig, nämligen om man släpper sina egna idéer och håller sig till Guds ord, även när eller om man inte begriper och annars intet säger om det man inte förstår, inte kan tro eller tvivlar på.
Det ÄR fullkomlig lydnad i läran jag åsyftar. Och den lydnaden innebär att man hålller sig till Guds ord i strid med människors tankar och klokhet. Det är åtminstone i princip möjligt, även om felfrihet och syndfrihet inte är möjligt ens i detta stycke.
I den del av artikeln som du citerar ur så resonerar jag utifrån hans påstådda bibeltrohet och att ingen är perfekt ens i läran.
Jag menar att även med hänsyn till att en ärlig bibeltroende också kan ta miste och komma fel, så BORDE det åtminstone vara svårt att hitta avvikelser om bibeltroheten är mer än en bekännelse. Om bibeltroheten är genuin och ärligt menad då borde det vara svårt (inte omöjligt!) att hitta avvikelser.
Men det är skrämmande lätt att i Swärds ord på hans blogg och annars hitta avvikelser. Jag har i min tidigare artikel på Newsmill - Pastor Swärds bibelhyckleri, 14 juli - visat detta.
Här i "Öppet brev" nöjer jag mig med att visa på två grundläggande frågor där Swärd avviker från Skriften och den fram till nu orubbade kristna traditionen i den världsvida kyrkan, dödsstraffet och underordningen. Båda dessa frågor har sekter i alla tider (gnostiker, anabaptister etc) haft problem med, men de stora kyrkorna har hållit fast och gör det än. Ja redan i församlingen i Rom på Pauli tid hade man av förklarliga skäl problem, just därför skriver han så extraordinärt tydligt om detta just till Rom.
Dessutom är dessa två frågor två av de första ändringarna som den moderna Avfallna kyrkan har gjort, och med dessa ändringar som försvar fortsätter man att ändra. De är alltså nyckelfrågor då det gäller bibeltrohet och dess stegvisa upphörande. Man kan inte återvända till Skriften om man inte ändrar sig tillbaka till Skriften i dessa två "alla avvikelsers mödrar". Egentligen kan man säga att det är en och densamma frågan, ty uppror emot dödsstraffet är uppror emot underordningen under överheten som är Guds tjänare till att hämnas. Tiden är alltmer laglös och upprorisk, det är antikristlig, medan Guds ord, Kristi lära, Skriftens Ande och Kristi Ande lär underordning under all överhet, från föräldrar, mannen och uppåt. Upproret mot dessa Guds ordningar är från Satan och socialismen som är född av anabaptismen är Djävulens villiga redskap i detta upphävande av all underordning.
Den som nu tar sig för att i Bibeln undersöka grunden för dessa två ändringar skall finna att de är ändringar inte bara från och i strid med kyrkans tradition utan ändringar FRÅN och i strid med de enklaste och klaraste ord i Bibeln. Likväl ifrågasätts inte dessa ändringar av knappt någon, men försvaras av de flesta, och Swärd försvarar dessa två ändringar som om det vore ändringar TILL överensstämmelse med Bibeln, vilket inte ens människor som K G Hammar och liknande gör. De ljuger inte, de säger rakt ut: "Kyrkan har ändrat i Guds ord". Det gör dem mer hederliga än Swärd i det stycket (fastän de naturligtvis borde avsäga sig sina ämbete och gå ut ur Svenska kyrkan eftersom de öppet och medvetet ändrar i hennes bekännelser).
Somliga vägrar att göra en åtskillnad mellan läran och livet, eller vill sätta livet före läran. Det är i sig en sektlära.
Läran ger liv, därför är läran före och över livet. Livet kan inte bestå utan läran, därför faller livet där läran faller. Och där läran faller där anpassas livet efter den förfallna läran. Och så anpassas läran till det förfallna livet och så fortsätter det i en allt snabbare mot helvetet nedgående spiral. Vilket i vår tid isynnerhet gäller frågor om äktenskap, otukt, skilsmässa, omgifte osv.
Återkom gärna om något är oklart!/cid
