Brita Sundberg-Weitman har kommenterat på:
Redan 1981 blev jag uppmärksammad på de problem Eva fostermamman beskriver. Jag har därefter skrivit ett stort antal debattartiklar bl a i SvD, DN, Expressen och publicerade 1985 boken "Rättsstaten Åter!" Jag har under alla år avfärdats med samma svepande avståndstagande som nu får Hedda Sandström att avfärda Eva fostermamman: "inget är så bra att det inte kan bli ännu bättre, men godtycke förekommer bara i enstaka undantagsfall."
Efter att jag 2001 avgick med pension från en lagmanstjänst beslöt jag att göra en systematisk genomgång av samtliga fall där JO under en bestämd period tagit ställning till människors klagomål på sociala myndigheters sätt att ingripa till skydd för barn; det blev 169 fall under drygt två och ett halvt år. Min bok som redovisar dessa fall ("Sverige och rättsstaten på 2000-talet") bekräftar den bild Eva fostermamman ger av godtycke och visar, dessvärre, även att JO i dessa fall inte bryr sig om grundlagens krav på saklighet och opartiskhet utan så gott som enbart är intresserad av formalia. Trots att jag i likhet med Eva fostermamman framfört förslag på åtgärder för bättre rättssäkerhet har jag hos tongivande politiker, journalister mfl aldrig lyckats väcka något intresse.
I en debatt mellan Jan Guillou och Janne Josefsson, där Guillou kritiserade Josefsson för att i ett tv-reportage ha granskat ett fall av tvångsomhändertagande ("som alla journalister, som varit i närheten av ämnet vet är oerhört svårt att ta i") och därvid, enligt Guillou, "torterat" de ansvariga med sina frågor, hade Josefsson ett tänkvärt svar:
"Säger man att man inte ska titta på omhändertagande av barn då finns ett mörker där och min erfarenhet är att där det förekommer mörker, där journalister inte befinner sig, där riskerar de värsta övergreppen att ske i det här landet."