Björn Hellqvist har kommenterat på:
Jag måste göra något fel som optiker. Jag bor i hyreslägenhet och får ta cykeln till jobbet. Enligt Carl Erik Erikssons sätt att resonera borde jag vara rik som ett troll, och likt honom kunna befinna mig på resande fot Jorden runt under halva året (något Eriksson själv har råd med enligt Favoptics egen hemsida).
Eriksson drar upp den nyligen avslöjade kartellbildningen mellan glasleveratörer i Tyskland, och vill med ett rätt fult grepp antyda att svenska optikkedjor skulle ägna sig åt samma sak, endast med avsikt att skinna kunderna. Jag kan bara säga att om det finns en motsvarande kartellbildning bland glasleverantörerna på den svenska marknaden, så är svenska optiker de första som blivit lurade. Att insinuera att de olika optikkedjorna håller uppe prisläget genom konstlade metoder är gränsande till förtal; tvärtom är konkurrensen benhård, och sannolikheten för en kartellbildning mellan kedjorna minimal. Det passar dock Erikssons svartmålning av branschen, som han ägnat sig åt sedan början av 80-talet.
Det enda jag kan hålla med honom om är vissa kedjors braskande reklamerbjudanden, där slutpriset sällan motsvarar kundens förväntningar. Branschen skulle tjäna på mer seriös marknadsföring.
Eriksson gör stort nummer av att han låtit göra ett test av ett antal progressiva glasögon "inhandlade anonymt i bland annat Sverige", och drar stora växlar på att kontrollmätningarna av glasen inte skulle visa på några skillnader. Han anklagar "giriga optiker" för att utnyttja kundernas okunnighet, men har inga som helst problem med att själv slå blå dunster i ögonen på den genomsnittliga Newsmillbesökaren. Jag har läst rapporten, och det enda som mätvärdena visar på är att glasen mäter lika på ett par punkter i respektive lins. Bilagan, där man kan se linsernas "topografi", är desto intressantare, för där framgår det att linserna skiljer sig högst märkbart i läszonernas storlek, perifer distorsion i avståndsfältet, den progressiva kanalens bredd, etc. Rapporten är dock i det stora hela värdelös, då det inte framgår vilka glas det är som har testats (modell, tillverkare), och inte ens vilka glas som är Favoptics så att läsaren själv ska kunna avgöra om de skiljer sig i design. Tänk er ett test av TV-apparater, där man inte anger vilka apparater man har testat, så får ni en idé om hur ohederlig Eriksons metod är. Det faktum att Favoptic fick låna ut utrustning till Sveriges tekniska forskningsinstitut är bevis nog för hur kvalificerat testinstitutet är att bedöma glasögonglas.
Man kan lätt punktera Erikssons påståenden med följande exempel: progressiva glas har funnits sedan 1959. Om de framsteg som gjorts inom glasdesign sedan dess bara skulle vara rent kosmetiska, och endast i syfte att skörta upp kunderna, så skulle det ju inte ha funnits något behov av att ändra grunddesignen, eller hur? I så fall är det mycket märkligt att sedan de progressiva glasens definitiva genombrott för omkring 30 år sedan, så har de blivit lättare att vänja sig vid, behagligare att bära, och med bättre skärpa över större områden. Vi som jobbar med glasen dagligen märker det på kunderna, inte minst genom att vi trots löften om att byta ut glasen om de inte känns bra, har mycket färre utbyten än för 10-20 år sedan.
Eriksson efterlyser kliniska prövningar, vilket ju hans test inte kan kallas ens med bästa vilja. Glastillverkarna genomför tester innan de introducerar nya glasprodukter, och har givetvis inte intresse av att släppa produkter som ger sämre eller oförändrad synkomfort än tidigare produkter. Seendet är i princip en subjektiv upplevelse, och olika personer reagerar olika på samma glastyp. Så sent som förra veckan hade jag en kund, som berättade att han kände en avsevärd skillnad mellan hans personligen anpassade glas, och de standardprogressiva glas han hade i ett annat par glasögon. Liknande reaktioner får jag även från andra kunder som unnat sig "skräddarsydda" glas. Har de fel, eller ingår också de i Erikssons inbillade optiksbranschskomplott?
Eriksson passar även på att ge Synsam en släng av sleven, men han hade inga problem att en gång i tiden sälja sin optikkedja Synpunkten till Synsam. Pengar luktar väl inte...
Som entreprenör och marknadsförare är Eriksson bara att gratulera. Det är klart att man kan sälja billigt om man inte behöver hålla sig med butiker i centrala lägen (etableringen av Favopticmottagningar på fyra orter är en senkommen utveckling), och inte hålla sig med butikspersonal eller optiker. Favoptic utnyttjar stordriftens fördelar, med outsourcing till andra länder med låga produktionskostnader, och genom att utnyttja optiker i andra butiker till att göra undersökningarna. Eriksson behöver aldrig bekymra sig med att lösa synproblem, ta fram de bästa glasögonlösningarna, erbjuda personlig service i butik, utföra justeringar och reparationer, eller remittera personer med misstänkta ögonsjukdomar, utan kan istället skumma grädden av marknaden och casha in på att sälja stora volymer med minimala omkostnader. Därför är hans snack om "giriga optiker" och hånfulla kommentarer om "'yrkesmän'" i "vita rockar" rent hyckleri, då han inte har några som helst problem att låta sitt företag parasitera på samma optikers yrkeskunskaper. Han har fört sitt korståg mot optikbranschen i snart 30 år, och han verkar inte ha blivit fattig av det.
Jag vill avsluta med att påpeka att de åsikter jag återgett här är mina egna, och inte nödvändigtvis representativa för min arbetsgivare eller för optikerkåren i allmänhet. Det är bara det att jag blir så trött av att vi optiker ständigt misstänkliggörs, inte minst genom Carl Erik Erikssons oupphörliga insinuationer, när de flesta optiker jag känner brinner för att kunna erbjuda det bästa för våra kunder. Om man vill att det ska fortsätta finnas optisk kompetens på hemorten, där man får personlig service, kan man fundera på vilka konsekvenserna blir om alla skulle börja köpa sina glasögon på nätet. Läsarna kan jämföra med de branscher de själva jobbar i; skulle ni verkligen vilja se en likartad utveckling?
