Björn Blombergs aktiviteter 
Från att ha sett ut som en säker segrare med ett övertag på 20 procent i opinionsundersökningarna tappade socialisternas kandidat Nicolas Maduro 2 procent per dag och vann till sist presidentvalet med bara 2 procent. Bakom upphämtningen låg misslyckanden i den ekonomiska politiken som högeroppositionen skickligt utnyttjade.
Allt medan resultaten i den svenska skolan fortsätter att sjunka tilltar jakten på syndabockar. Vänstern skyller på friskolorna och friskolereformen. Högern på socialdemokraterna som påstås ha skapat en flumskola. Båda sidor förbiser att skolans problem har med helt andra saker att göra - något som framgår med all önskvärd tydlighet om man analyserar framgångsrika skolsystem som det i Nya Zeeland eller den radikala omläggningen av engelskundervisningen i Singapore.
Statsvetare: Hugo Chavez (1954-2013) sörjs över hela Latinamerika och presidenter från Uruguay, Bolivia och Argentina har rest till Caracas för att delta i förberedelserna för hans begravning. Sedan Chavez tillträdde som president i Venezuela år 1999 har landet - liksom hela kontinenten - färändrats i grunden och det finns ingen återvändo.
Statsvetare: Saudiarabiens utrikesminister Saud al-Faisal som tidigare var en militant anhängare av de syriska rebellerna hävdar nu att Syrien behöver en fredlig förhandlingslösning. Bakom omsvängningen ligger växande motsättningar mellan flertalet Gulfstater och det Muslimska brödraskapet, vars framgångar i regionen hotar de styrande kungarnas och emirernas maktställning.
Statsvetare: Jabhat al Nusra, det är namnet på den just nu mest framgångsrika och bäst beväpnade av de syriska rebellgrupper som slåss tillsammans med FSA för att störta Bashar al-Assad. Gruppen hyllar öppet al Qaida och har efter otaliga självmordbombningar terroriststämplats av USA:s regering.
Skribent: Ännu fler drönarattacker och andra former av utomrättsliga avrättningar vilket lär följa efter mordet på den amerikanska ambassadören i Libyen kommer bara att förvärra problemen.
Segermarginalen i presidentvalet var betydligt mindre än 2006 och socialisterna behöver nu ägna sig åt självrannsakan. Men samma sak gäller högern som inte lyckades tilltala de fattiga.
Sannolikt går Libyen nu mot ett långvarigt inbördeskrig där de nya makthavarna är så avskydda av stora delar av befolkningen att de aldrig kommer att kunna få full kontroll över sitt territorium. Förhoppningsvis får libyer möjlighet att välja sina egna ledare även om det blir människor som tar avstånd från NTC:s rasism och som i vissa fall kanske till och med delar Gaddafis uppfattning, skriver Björn Blomberg, statsvetare och skribent.
Kan bara instämma i allt som Hedi Bel Habib säger i den här utmärkta artikeln. Vad gäller Japan kan det vara värt att nämna att inhemsk upplåning var en av förklaringarna till Japans ekonomiska under efter Andra Världskriget. Japanerna genomförde en genomgripande jordreform som höjde jordbruksproduktionen och skapade en enorm välståndsökning på landsbygden - vilket ökade efterfrågan på industriprodukter och gynnade den ekonomiska tillväxten i hela landet. Men hur hade Japan, sönderslaget efter kriget, råd med en omfattande jordreform? Jo, man lånade av landets egna invånare.Storgodsägarna som blev av med sin jord - som de i likhet med storgodsägare på andra håll i världen inte odlat särskilt intensivt - fick betalt med statsobligationer vars värde ganska snart åts upp av inflationen. Japans modell för jordreform genom inhemsk upplåning borde vara en förebild för mängder av länder i Tredje världen idag. Ytterligare en bra metod som man kan kombinera Japans metod för jordreform med är att beskatta jordinnehav. Allt jordinnehav beskattas och pengarna man får in används bl a till att förbättra infrastrukturen (vilket höjer värdet på jorden och gynnar jordägarna) och till att köpa jord som delas ut till fattigbönderna. Detta slags jordreform genom jordbeskattning har under senare år bedrivits i bland annat Namibia med ekonomiskt stöd från Storbritannien. Vill man nyansera den bild somm Hedi Bel Habib målar upp så kan man naturligtvis konstatera att växande statlig upplåning - även om den till stor del sker inom landet vilket är mindre farligt än utlandsupplåning - i många fall kan återspegla ett osunt ekonomiskt beteende. USA lånar ju inte för att hjälpa fattiga bönder och andra eftersatta grupper - tvärtom har andelen fattiga i USA ökat flera år i rad enligt officiell statistik. USA lånar till stor del för att bedriva förödande neokoloniala krig i länder som Afghanistan, Irak och Libyen (och med drönarattacker även i Pakistan, Somalia och Yemen). Detta slags merkuriska investeringar gynnar på intet sätt vanliga amerikaner och får rent förödande konsekvenser för människorna i de länder som drabbas av USA:s militära aggressioner. Men som framgår av Hedi Bel Habibs artikel är detta krigiska beteende ur ekonomisk synvinkel ännu farligare för imperialistländer med en hög andel utlandsupplåning som t ex Frankrike - ett land som under den nynapoleanske presidenten Sarkozy med framgång ansträngt sig för att i Libyen överträffa både Bush och Obama vad gälller imperialistisk svinaktighet.
Kan bara instämma i allt som Hedi Bel Habib säger i den här utmärkta artikeln. Vad gäller Japan kan det vara värt att nämna att inhemsk upplåning var en av förklaringarna till Japans ekonomiska under efter Andra Världskriget. Japanerna genomförde en genomgripande jordreform som höjde jordbruksproduktionen och skapade en enorm välståndsökning på landsbygden - vilket ökade efterfrågan på industriprodukter och gynnade den ekonomiska tillväxten i hela landet. Men hur hade Japan, sönderslaget efter kriget, råd med en omfattande jordreform? Jo, man lånade av landets egna invånare.Storgodsägarna som blev av med sin jord - som de i likhet med storgodsägare på andra håll i världen inte odlat särskilt intensivt - fick betalt med statsobligationer vars värde ganska snart åts upp av inflationen. Japans modell för jordreform genom inhemsk upplåning borde vara en förebild för mängder av länder i Tredje världen idag. Ytterligare en bra metod som man kan kombinera Japans metod för jordreform med är att beskatta jordinnehav. Allt jordinnehav beskattas och pengarna man får in används bl a till att förbättra infrastrukturen (vilket höjer värdet på jorden och gynnar jordägarna) och till att köpa jord som delas ut till fattigbönderna. Detta slags jordreform genom jordbeskattning har under senare år bedrivits i bland annat Namibia med ekonomiskt stöd från Storbritannien. Vill man nyansera den bild somm Hedi Bel Habib målar upp så kan man naturligtvis konstatera att växande statlig upplåning - även om den till stor del sker inom landet vilket är mindre farligt än utlandsupplåning - i många fall kan återspegla ett osunt ekonomiskt beteende. USA lånar ju inte för att hjälpa fattiga bönder och andra eftersatta grupper - tvärtom har andelen fattiga i USA ökat flera år i rad enligt officiell statistik. USA lånar till stor del för att bedriva förödande neokoloniala krig i länder som Afghanistan, Irak och Libyen (och med drönarattacker även i Pakistan, Somalia och Yemen). Detta slags merkuriska investeringar gynnar på intet sätt vanliga amerikaner och får rent förödande konsekvenser för människorna i de länder som drabbas av USA:s militära aggressioner. Men som framgår av Hedi Bel Habibs artikel är detta krigiska beteende ur ekonomisk synvinkel ännu farligare för imperialistländer med en hög andel utlandsupplåning som t ex Frankrike - ett land som under den nynapoleanske presidenten Sarkozy med framgång ansträngt sig för att i Libyen överträffa både Bush och Obama vad gälller imperialistisk svinaktighet.
För denna sida ansvarar Björn Blomberg
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
