Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Björn Blombergs aktiviteter 
Sannolikt går Libyen nu mot ett långvarigt inbördeskrig där de nya makthavarna är så avskydda av stora delar av befolkningen att de aldrig kommer att kunna få full kontroll över sitt territorium. Förhoppningsvis får libyer möjlighet att välja sina egna ledare även om det blir människor som tar avstånd från NTC:s rasism och som i vissa fall kanske till och med delar Gaddafis uppfattning, skriver Björn Blomberg, statsvetare och skribent.
Kan bara instämma i allt som Hedi Bel Habib säger i den här utmärkta artikeln. Vad gäller Japan kan det vara värt att nämna att inhemsk upplåning var en av förklaringarna till Japans ekonomiska under efter Andra Världskriget. Japanerna genomförde en genomgripande jordreform som höjde jordbruksproduktionen och skapade en enorm välståndsökning på landsbygden - vilket ökade efterfrågan på industriprodukter och gynnade den ekonomiska tillväxten i hela landet. Men hur hade Japan, sönderslaget efter kriget, råd med en omfattande jordreform? Jo, man lånade av landets egna invånare.Storgodsägarna som blev av med sin jord - som de i likhet med storgodsägare på andra håll i världen inte odlat särskilt intensivt - fick betalt med statsobligationer vars värde ganska snart åts upp av inflationen. Japans modell för jordreform genom inhemsk upplåning borde vara en förebild för mängder av länder i Tredje världen idag. Ytterligare en bra metod som man kan kombinera Japans metod för jordreform med är att beskatta jordinnehav. Allt jordinnehav beskattas och pengarna man får in används bl a till att förbättra infrastrukturen (vilket höjer värdet på jorden och gynnar jordägarna) och till att köpa jord som delas ut till fattigbönderna. Detta slags jordreform genom jordbeskattning har under senare år bedrivits i bland annat Namibia med ekonomiskt stöd från Storbritannien. Vill man nyansera den bild somm Hedi Bel Habib målar upp så kan man naturligtvis konstatera att växande statlig upplåning - även om den till stor del sker inom landet vilket är mindre farligt än utlandsupplåning - i många fall kan återspegla ett osunt ekonomiskt beteende. USA lånar ju inte för att hjälpa fattiga bönder och andra eftersatta grupper - tvärtom har andelen fattiga i USA ökat flera år i rad enligt officiell statistik. USA lånar till stor del för att bedriva förödande neokoloniala krig i länder som Afghanistan, Irak och Libyen (och med drönarattacker även i Pakistan, Somalia och Yemen). Detta slags merkuriska investeringar gynnar på intet sätt vanliga amerikaner och får rent förödande konsekvenser för människorna i de länder som drabbas av USA:s militära aggressioner. Men som framgår av Hedi Bel Habibs artikel är detta krigiska beteende ur ekonomisk synvinkel ännu farligare för imperialistländer med en hög andel utlandsupplåning som t ex Frankrike - ett land som under den nynapoleanske presidenten Sarkozy med framgång ansträngt sig för att i Libyen överträffa både Bush och Obama vad gälller imperialistisk svinaktighet.
Kan bara instämma i allt som Hedi Bel Habib säger i den här utmärkta artikeln. Vad gäller Japan kan det vara värt att nämna att inhemsk upplåning var en av förklaringarna till Japans ekonomiska under efter Andra Världskriget. Japanerna genomförde en genomgripande jordreform som höjde jordbruksproduktionen och skapade en enorm välståndsökning på landsbygden - vilket ökade efterfrågan på industriprodukter och gynnade den ekonomiska tillväxten i hela landet. Men hur hade Japan, sönderslaget efter kriget, råd med en omfattande jordreform? Jo, man lånade av landets egna invånare.Storgodsägarna som blev av med sin jord - som de i likhet med storgodsägare på andra håll i världen inte odlat särskilt intensivt - fick betalt med statsobligationer vars värde ganska snart åts upp av inflationen. Japans modell för jordreform genom inhemsk upplåning borde vara en förebild för mängder av länder i Tredje världen idag. Ytterligare en bra metod som man kan kombinera Japans metod för jordreform med är att beskatta jordinnehav. Allt jordinnehav beskattas och pengarna man får in används bl a till att förbättra infrastrukturen (vilket höjer värdet på jorden och gynnar jordägarna) och till att köpa jord som delas ut till fattigbönderna. Detta slags jordreform genom jordbeskattning har under senare år bedrivits i bland annat Namibia med ekonomiskt stöd från Storbritannien. Vill man nyansera den bild somm Hedi Bel Habib målar upp så kan man naturligtvis konstatera att växande statlig upplåning - även om den till stor del sker inom landet vilket är mindre farligt än utlandsupplåning - i många fall kan återspegla ett osunt ekonomiskt beteende. USA lånar ju inte för att hjälpa fattiga bönder och andra eftersatta grupper - tvärtom har andelen fattiga i USA ökat flera år i rad enligt officiell statistik. USA lånar till stor del för att bedriva förödande neokoloniala krig i länder som Afghanistan, Irak och Libyen (och med drönarattacker även i Pakistan, Somalia och Yemen). Detta slags merkuriska investeringar gynnar på intet sätt vanliga amerikaner och får rent förödande konsekvenser för människorna i de länder som drabbas av USA:s militära aggressioner. Men som framgår av Hedi Bel Habibs artikel är detta krigiska beteende ur ekonomisk synvinkel ännu farligare för imperialistländer med en hög andel utlandsupplåning som t ex Frankrike - ett land som under den nynapoleanske presidenten Sarkozy med framgång ansträngt sig för att i Libyen överträffa både Bush och Obama vad gälller imperialistisk svinaktighet.
Kan bara instämma i allt som Hedi Bel Habib säger i den här utmärkta artikeln. Vad gäller Japan kan det vara värt att nämna att inhemsk upplåning var en av förklaringarna till Japans ekonomiska under efter Andra Världskriget. Japanerna genomförde en genomgripande jordreform som höjde jordbruksproduktionen och skapade en enorm välståndsökning på landsbygden - vilket ökade efterfrågan på industriprodukter och gynnade den ekonomiska tillväxten i hela landet. Men hur hade Japan, sönderslaget efter kriget, råd med en omfattande jordreform? Jo, man lånade av landets egna invånare: Storgodsägarna som blev av med sin jord - som de i likhet med storgodsägare på andra håll i världen inte odlat särskilt intensivt - fick betalt med statsobligationer vars värde ganska snart åts upp av inflationen. Japans modell för jordreform genom inhemsk upplåning borde vara en förebild för mängder av länder i Tredje världen idag. Ytterligare en bra metod som man kan kombinera Japans metod för jordreform med är att beskatta jordinnehav. Allt jordinnehav beskattas och pengarna man får in används bl a till att förbättra infrastrukturen (vilket höjer värdet på jorden och gynnar jordägarna) och till att köpa jord som delas ut till fattigbönderna. Detta slags jordreform genom jordbeskattning har under senare år bedrivits i bland annat Namibia med ekonomiskt stöd från Storbritannien. Vill man nyansera den bild somm Hedi Bel Habib målar upp så kan man naturligtvis konstatera att växande statlig upplåning - även om den till stor del sker inom landet vilket är mindre farligt än utlandsupplåning - i många fall kan återspegla ett osunt ekonomiskt beteende. USA lånar ju inte för att hjälpa fattiga bönder och andra eftersatta grupper - tvärtom har andelen fattiga i USA ökat flera år i rad enligt officiell statistik. USA lånar till stor del för att bedriva förödande neokoloniala krig i länder som Afghanistan, Irak och Libyen (och med drönarattacker även i Pakistan, Somalia och Yemen). Detta slags merkuriska investeringar gynnar på intet sätt vanliga amerikaner och får rent förödande konsekvenser för människorna i de länder som drabbas av USA:s militära aggressioner. Men som framgår av Hedi Bel Habibs artikel är detta krigiska beteende ur ekonomisk synvinkel ännu farligare för imperialistländer med en hög andel utlandsupplåning som t ex Frankrike - ett land som under den nynapoleanske presidenten Sarkozy med framgång ansträngt sig för att i Libyen överträffa både Bush och Obama vad gälller imperialistisk svinaktighet.
Svar till Börje Lundberg: Jag håller med Dig om att västs inbladning i de muslimska ländernas interna angelägenheter är ett av de största problemen för regionen och rekommenderar alla att läsa Din Newmill-artikel om detta. Men har Du själv någon gång besökt ett muslimskt land i regionen? Jag besökte Pakistan under några veckor i början på 90-talet och att det fanns fler problem än utländsk inblandning var uppenbart. Pakistan styrdes då som nu i praktiken dels av militären, dels av en oligarki bestående av ca 50 mycket rika familjer som inte betalar någon skatt. Flera miljoner flyktingar hade kommit från Afghanistan till följd av Sovjets krig där. Inom flyktingsamhället var motsättningarna mellan sk sekulära (alla som enligt salafisterna inte tyckte som de själva) och salafiter redan oerhört hårda. Fanatiska salafiter slängde syra i ansiktet på afghanska kvinnor som visade sina ansikten - fastän de kom från stammar som aldrig haft en tradition av att använda burkha. Detta eftersom ett kvinnoansikte som syns offentligt påminner salafiterna om västerländska sedvänjor som de anser är roten till allt ont som drabbat muslimska ländeländer. Vapen och bomber fanns att köpa i basarerna och stammarna i nordvästra Pakistan hade egna vapensmedjor. Så var det någon man inte tyckte om så var det bara att spränga honom i småbitar. Jag fick en god afghansk vän som utan att jag bett om det åtog sig att vara min livvakt. En gång letade han efter mig i flera timmar i en pakistansk storstad och hittade mej lagom för att förhindra att en skrupelbefriad taxichaufför lurade mej på 400 kronor. Några veckor efter att jag lämnat Pakistan mördades min "livvakt" med en bomb som placerades under stolen på kontoret där han arbetade, Orsak: Han hade bott i Västeuropa en tid och haft en europeisk fru och ansågs därför ha blivit anstucken av ondskefulla västerländska tänkesätt. Ser man till regionens utveckling de senaste 100 åren så är det faktsikt förståeligt att både sk sekulära och salafiter har många anhängare i regionen: 1) DE SK SEKULÄRA (NATIONALISTER/ MODERNISERINGSIVRARE): Förhållandena i många länder som till exempel Saudiarabien där kvinnor inte kan resa utan manligt sällskap, inte får köra bil, kan bli halshuggna om de dödar en man som försöker våldta dem osv är inte direkt moderna om man ser till hur världen i övrigt ser ut idag. Att som i en del länder sätta kvinnor i fängelse om de inte gifter sig med den som andra valt ut åt dem är heller inte jättemodernt. Så det är faktiskt förståeligt att många människor ifrågasätter många traditionella sedvänjor som sägs vara grundade på Koranen och ifrågasätter att det verkligen finns stöd för precis ALLT det här i Koranen. Sekulära regeringar har därför kunnat bygga upp en hyfsat stark folklig bas samtidigt som de ofta varit väldigt intoleranta mot sina salafistiska motståndare och ofta även mot mera moderata islamister. 2) SALAFITERNA/FUNDAMENTALISTERNA som vill leva som de första skriftlärda gjorde under de tre första generationerna efter profeten Muhammeds död: De här grupperna ser idéer från väst som roten till allt ont som drabbat regionen. De vill upprätta emirat där Sharia - Koranens föreskrifter - är vägledande för varje aspekt av samhällslivet. Orsaken till att de här grupperna kunnat stärka sin ställning i en del områden är den otrygghet som den moderna världen skapar. I Afghanistan fanns innan Sovjets invasion 1979 ingen som helst grund för en salafistisk väckelse. Det var ett oerhört traditionellt samhälle som var skeptiskt till alla ideer som kom utifrån, inkluderat ideer från wahhabistiska länder som Saudiarabien. Men Sovjets bombningar och terror drev en tredjedel av landets befolkning i landsflykt och i flyktinglägren rådde en extrem otrygghet bland människor som förlorat allt. Många sökte sig till religionen som en källa till trygghet i en otrygg värld och det startades koranskolor där barnen fick lära sig att Koranen hade svaret på allt och att de skulle hata allt som kom från Västvärlden (dit man också räknade Sovjet och kommunismen) vilken var roten till allt ont som drabbat världens muslimer. De här barnen växte upp och många av dem blev senare aktiva i talibanrörelsen. USA har idag övertagit Sovjets roll i Afghanistan och stödjer en medelklass och elit i Kabul som stammarna på landsbygden anser vara korrupt och föga representativ och som lägger sig i deras interna angelägenheter på ett otillbörligt sätt. Enligt stammarna i Afghanistan är demokrati samma sak som självstyre, att ingen lägger sig i deras angelägenhter och att man slipper ha något med centralmakten i Kabul att göra. Så talibanerna har haft lätt att vinna stöd från många av stammarna samtidigt som de under senare tid försökt ta till sig en del folkliga krav och t ex slutat att trakassera människor som lyssnar på musik eller män som rakar av sig skägget. Utmaningen i Mellanöstern och Nordafrika är att få de här två grupperna - och en hel del andra grupper också för den delen, inte minst etniska minoriteter som ofta behandlats med stor brutalitet av staten - att sluta försöka lösa konflikter genom att kriga mot varandra och börja använda fredligare och mer demokratiska metoder för konfliktlösning. Det kan verka vara en övermänsklig uppgift men erfarenheten av en motsatt strategi av den sorten som USA använder sig av när man bombar med obemannade flygplan (sk drönare) för att ta död på väpnade salafiter i både Afghanistan och Pakistan och samtidigt dödar hundratals oskyldiga civila vilket bara gynnar nyrekryteringen för de salafistiska grupperna och dessutom har lyckats skapa ett taliban- och al qaidaproblem som Pakistan inte hade tidigare innan USA började lägga sig i landets interna angelägenheter visar att det inte finns någan annan framkomlig väg. Libyen skulle ha behövt en fredlig förhandlingslösning och fredsövervakande styrkor från FN som övervakade ett eldupphör medan man förhandlade sig fram till en kompromisslösning för flera månader sedan. Samma sak gäller idag i Syrien.
Svar till Mose Apelblat: Det Gaddafi genomförde efter militärkuppen 1969 var utan tvekan en revolution: Han tog avstånd från gamla föreställningar om hur kvinnor ska behandlas enligt islam och gav kvinnorna lika rättigheter som män. Som exempel på det kan nämnas att alla de 11 progressiva imaner som dödades under en av NATO:s humanitära bombattacker för att skydda de civila alltid frågade en kvinna som ska gifta sig om hon gör det av fri vilja och kontrollerar att ingen försöker att tvinga henne. I andra delar av Arabvärlden lever traditioner kvar som gör att en kvinna som vägrar att gifta sig med den som anhöriga valt kan sättas i fängelse (det gäller i t ex Afghanistan), i Saudiarabien tillåts en kvinna inte resa utan manligt sällskap, tillåts inte köra bil, döms till döden genom halshuggning om hon dödar en man som försöker våldta henne osv. Men precis som alla andra revolutioner så har Gaddafis revolution varit intolerant mot sina fiender vilket självklart ökat intoleransen hos hans motståndare. Stamledarna i Libyen - detta är ett stamsamhälle - har till större delen stött Gaddafi under konflikten med NATO/TNC men också krävt en ny konstitution som garanterar tolerans och yttrandefrihet. De fredliga demonstrationerna som förekom i februari var legitima men snabbt tog väpnade grupper över - vilket också var vad Storbritannien, Frankrike, Saudiarabien och Qatar planerat flera månader innan det här började. Notera att Saif al Islam försvarade de fredliga demonstrationerna och har sedan länge krävt införande av pressfrihet i Libyen. Jag försvarar bara libyernas rätt att forma sin egen framtid utan utländsk inblandning. Jag skulle försvara Iran, Saudiarabien, Qatar m fl länder om de blev utsatta för liknande våldsinriktade destabiliseringskampanjer som den som Libyen utsatts för. I Syrien finns det ett verkligt missnöje i vissa områden som regimen försökt möta med förhandlingar med de berörda men också väpnade salafiter som kommit till Syrien efter att landet tagit emot 10 000-tals flyktingar från USA:s krig i Irak. Saudiarabien som självt vägrat ta emot flyktingar från Irak finansierar salafistiska våldsverkare genom den stormrika familjen Hariri i Libanon vars politiska parti den sk Framtidsrörelsen är en nära allierad med Saudiarabien. Saudierna har genom prins Bandar även tidigare försökt starta ett liknande emirat i Libanon vilket urartade sedan prinsen slarvat med betalningen till sina salafistiska kämpar och det utrbröt oroligheter som dödade över 30 personer inkluderat civila. Båda sidor i Syriens konflikt bedriver givetvis propaganda. Regimen har genomfört reformer t ex att tillåta fredliga demonstrationer om man ansöker hos polisen först, det har också blivit lättare att registrera nya partier. Många som är kritiska till Bashar al Assad vill verka för reformer på fredlig väg - det gäller särskilt inom Syrien. I utlandet är syrierna splittrade, demonstrationerna för och mot regimen där har varit ungefär lika stora medan demonstrationerna för regeringen i Syrien varit betydligt större en demonstrationerna mot regeringen.
För att lyckas med erövringen av Tripoli rekryterade NATO salafitiska legosoldater från gulfstater som Qatar och Förenade Arabemiraten. Men de al Qaida-ledda styrkornas högsta prioritet har knappast varit respekt för mänskliga rättigheter, skriver Björn Blomberg.
Nyligen massakrerades 120 personer som demonstrerade till stöd för Gadaffi i rebellernas huvudstad Benghazi. Sverige måste fördöma dessa metoder. Och dra tillbaka Jas-planen från landet. Det skriver Björn Blomberg, som skriver om internationella frågor för en rad tidningar.
Svar till Lars Johansson: En devalvering innebär att importerade varor blir dyrare men det blir inte inhemskt procuderade. Själkvlart innebär inte en devalvering enbärt fördelar, det handlar om att välja mellan två onda ting och att välja det mindre onda. Svar till: Thomas Bäcklin: Jag befinner mig stabilt på det politiska mittfältet och anser t ex att Tage Erlanders vision om det starka samhället där staten skulle göra nästan allt var en felsatsning från (s). Grupper som invandrare och långtidsarbetslösa behöver aktiveras på frivillig basis genom satsningar på nya lågbeskattade företagsformer av typen mikroföretag som även bör stödjas aktivt av staten och kommunerna genom att man t ex startar kommunala loppmarknader av samma slag som Kvibergs marknad i Göteborg där invandrare, svenska pensionärer m fl säljer medelklassens begagnade prylar till fattiga barnfamiljer mm. Jag är företagarvän, för ett samhälle som uppmuntrar och stimulerar entreprenörer och hjälper företagen att göra produktiva investeringar. Mitt förslag handlar om att hjälpa Grekland att upprepa Argentinas återhämtning: Att sätta människor i arbete och att exportera sig ur krisen, då stiger så småningom också valutan i värde och likaså lönerna. Givetvis har Grekland en massa andra problem utöver den övervärderade Eurovalutan men att återgå till sin egen valuta är en god början på att lösa alla de andra problemen. En återgång till den egna valutan innebär i praktiken en devalvering eftersom marknaden inledningsvis inte kommer att värdera den särksilt högt, förmodligen är det dock bättre att låta valutan flyta än att reglera den från statligt håll.
Mycket bra inlägg, Stefan! Detta är oerhört allvarligt eftersom det innebär att vi återgår till tiden innan den Westfaliska freden. Stormakter får rätt att lägga sig i andra länders angelägenheter och att destabilisera nationalistiska regeringar som hotar deras intressen. Libyens bidrag på över 30 miljarder dollar till en Afrikansk utvecklingsbank skulle på sikt ha inneburit dödsstöten för Frankrikes neokoloniala välde i sina fd kolonier som påtvingas ett valutasamarbete, den sk CFA-francen, av Frankrike och i praktiken förtur för Frankrike att exploatera naturtillgångar. Så inte undra på att Sarkozy ville frysa Libyens tillgångar och starta krig mot Libyen. De rojalistiska Gulfstatsdiktaturerna som Sverige och NATO samarbetar med i kriget mot Libyen har heller knappast ädla motiv för att delta i det här, t ex den wahhabistiska diktaturen Saudiarabien retar sig på att libyska kvinnor efter Gaddafis kupp 1969 fått rätt att köra bil, bestämma vem de vill gifta sig med, kan resa utan manligt sällskap, kan bestämma när de vill skaffa barn mm. Saudierna finansierar salafistiska grupper i både Libyen och Syrien efterom de känner sig hotade av sekulära regimer (det är bara Iran som är en större noja för familjediktaturen i Saudiarabien), de är livrädda att de revolutionära idéerna från Libyen ska sprida sig. Detta särskilt som diktaturen i Saudiarabien är direkt allierad med det wahhabistiska prästerskapet i landet som ger legitimitet åt regimen som enligt den själv är en överhet av Guds nåde (som i Sverige i gamla tider). Nyligen mördade en salafistisk grupp som är närstående Al Qaida rebelledaren Younis, vars son brött samman på begravningen och vädjade om att Gaddafi skulle komma tillbaka, "Vi vill att Muammar återkomer... vi vill ha den gröna flaggan tillbaka" sa han enligt nyhetsbyrån AP. Jag skriver mer om det här: http://metrobloggen.se/thirdworld/ap-mordade-rebelledarens-son-vadjade-om-muammars-aterkomst-vi-vill-ha-den-grona-flaggan-tillbaka/ På min blogg finns även massor av annat material om Libyen, ett land som behöver en fredlig lösning i enlighet med AU:s fredsplan: Eldupphör, en nationell dialog och en demokratisering.
För denna sida ansvarar Björn Blomberg
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
