Bissen Winroth har kommenterat på:
Författarens svar:
Fantastiskt - och mycket intressant - att en såpass enkel debattartikel vållar alla dessa åsiktsuttryck.
Därför måste jag självklart välkomna kritikerna in på spelplanen.
Och detta är enbart av godo, då jag får chansen att pröva mina påståenden och mitt ställningstagande.
Här är det dessutom på sin plats med en rad klargörande i frågan:
1. Föräldrarna har absolut det grundläggande ansvaret - men Sverige är ett fritt land (så länge vi håller oss inom lagens ramar), därför kan vare sig jag, skolan eller lärarna tvinga dessa föräldrar att bete sig på skolans villkor - däremot finns en fantastisk styrka, för pedagoger, att ha gemensamma riktlinjer som klargör vad som i skolan är accepterat.
Exempelvis: Knuffas eller inte knuffas. Snöbollskrig eller inte snöbollskrig. Använda innebandyklubbor som tillhyggen eller inte. Ta med leksaker hemifrån (med våldsinslag) eller inte osv. osv.
Om skolan drar upp en tydlig riktlinje vad som i deras arbete lägger grunden till ett positivt klimat och sedan alla håller sig till detta, då blir arbetet många gånger lättare.
Men så är ju även lärare föräldrar.
2. Absolut så lär jag min son (försöker ge honom redskap) att själv avgöra när leken inte längre blir "bra". Men att vara 6 år gammal och inte ha någon vuxen som presenterar andra kreativa lekar på rasterna gör troligtvis frågan omöjlig för honom när resten av grabbgänget deltar.
Men den egentliga frågan är kanske: "Borde han behöva välja bort leken med kompisarna bara för att pappa säger att den inte är bra?"
3. Titeln "Skolans kris" är Newsmills ämnesord för denna typ av debatter - inte mitt.
4. Jag har aldrig utgett mig för att vara forskare, men måste få komma med ett motpåstående kring informationen; "kvinnor slår mest barn under 6 (enl Uppsala mansjour)".
Detta skulle kanske kunna ha något att göra med det faktum att det i klar majoritet är kvinnor som är hemma med barnen under 6, inte männen. Eller..?
5. Skolbetygsdebatten förvirrar enligt min åsikt bara debatten om våldet i skolan. Betygsorättvisan bör vara ett separat ämne som bearbetas på sin front.
6. "När hela samhället knakar i fogarna, ungdomsvåldet ökar och aggressiviteten blir en vedertagen norm", ja, den meningen väckte ju i alla fall respons hos er som uppenbarligen känner att samhället är mjukare idag än för 25 år sedan.
Min syn på att "samhället knakar i fogarna" berör till och med så stora frågor som utförsäkring från A-kassa och Försäkringskassa. Ett ständigt ökat ohälsotal och ett allt tuffare klimat - i såväl skola som samhälle.
"ungdomsvåldet ökar och aggressiviteten blir en vedertagen norm", den uppfattningen baseras på den kopiösa mängd våldsintryck som unga individer idag utsätts för (20 år tillbaka i tiden så spelade vi exempelvis Donkey Kong och Super Mario, vad är det idag; Killzone, Battlefield, Halflife...), och det förhållningssätt unga människor idag har emot varandra (för 20 år sedan var det inte lika "enkelt" och överlag naturligt att säga vanligt förekommande fraser som; "Jag ska d...da dig din j..vel", "Jag ska k...ulla din morsa", "F...tta", "B...g" osv) detta är en trend som håller i sig, och detta gör i mina ögon att "aggressiviteten" är en vedertagen norm i dagens samhälle.
7. Förstår att inte alla kanske vill ha en skola som bygger på "kramar" istället för "nävar", men tack för tipset om Judo. Själv så ägnade jag många år och all min fritid (och uppenbarligen också skoltid) åt Wing Tsun, Tae Kwon Do och Thai-Boxing... Men hade jag provat Judo så blev jag kanske inte så förstörd i skallen som jag var hela min tonårstid. (idag måste jag ha utvecklat någon sorts allergi, för det våld jag som tonåring njöt av får mig idag att fyllas av olustkänslor).
8. Konstaterandet: "Det är inte fler mord nu än på 60 talet. Kanske det är fler tidningsrubriker nu. Mobbningen och våldet på skolorna är betydligt mindre än när jag växte upp", blir inte heller i mina ögon ett argument att använda sig av.
Förklaring genom en liknelse: Om Trafikverket idag 2011 tittade på dödssiffrorna från början av 60-talet (vilka enligt f.d. Vägverket låg runt 1200 personer/år) och sa till sig själva; "förra året dog bara 270 st! Underbart, nu kan vi sluta jobba förebyggande", så blir deras framtida arbete garanterat inte lika lyckosamt som det hittills varit.
Varför kan vi ha en nollvision kring döda i trafiken, men inte en nollvision kring våldsuttryck i skolan? Är det svårare att stävja våld än trafikdöd?
9. Och slutligen; Självklart projicerar jag mina egna erfarenheter - av att ha varit mobbad (med självmordstankar som 7-åring till ångesten av att själv ha sparkat en annan individ i huvudet) - och gör allt i min makt för att min egen avkomma aldrig skall behöva uppleva vare sig det ena eller det andra (om jag ville ge honom redskapet att manligt hävda sig i det jag kallar "våldstendenser" så gjorde jag det, men eftersom jag av någon outgrundlig anledning fått för mig att klokhet, kunskap och omtanke i alla lägen är det mest kreativa och konstruktiva, så väljer jag att ge honom ett "icke-vålds-budskap" - och det har varit lätt.
Tyvärr är det svårare att lära vuxna individer detta.
Ni har självklart alla rätt till ert eget tyckande, men för stunden står vi uppenbarligen på varsin planhalva i något så enkelt som; värdegrunder.
Tack för debatten (och snälla, börja inte med personangrepp - vilket rent av omöjliggör en konstruktiv debatt, håll hellre då de åsikterna för er själva).
Mvh
Bissen Winroth
