Schlaug: Så kan Elvis trösta Håkan Juholt
Sorry, Robert, en siffra slant, skall förstås vara 1967 då Reed dök upp.
Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Birger Schlaugs kommentarer Sorry, Robert, en siffra slant, skall förstås vara 1967 då Reed dök upp.
Robert, det är riktigt, fel av mig. Skammens rodnad lägger sig och ursäktas inte ens av att det var bråttom att skriva... Det var ju den riktigt bra sessionen i Nshville september 1957 då han fick dit Jerry Reed - som satt på en flotte och fiskade när Elvis sökte honom och sa att han fick packa sig iväg till nashville för han ville ha Reeds gitarrspel på främst Big boss Man. Ska vi vara riktigt noga ville han spela in den redan i februari 1956, men det blev inte av. en privat inspelning från ett hotellrum i Hollywood finns faktiskt redan från 1960 - han var i Hollywood och spelade in Wild in the country om jag inte minns fel. Men det har ju förstås inte så mycket med Håkan att göra, han var väl knappt född då... Kanske därför det gick lite illa för honom...:-)
Inte dyrkar, Charlie, inte dyrkar. Bara vanlig hederlig allmänbildning... Hur kan man förstå världen om man inte förstår musikens histoira?? Hur ska man stå ut med politiken utan rockmusik och opera???
Andreas H: Du skriver: "Jag vill påstå att tillväxt kommer att finnas så länge fria människor finns. Fria människor som tillåts vara kreativa för att förbättra människors livsvillkor. Så länge denna drivkraft tillåts froda så länge kommer det att finnas tillväxt." Jag tror att du tänker fel, det är inte så att förbättrade livsvillkor för människor i varje tidsperiod innebär ekonomisk tillväxt. Att förbättra sina livsvillkor har under lång tid medfört ekonomisk tillväxt, eftersom förbättrade livsvillkor har inneburit bättre bostäder, mat på borden, skola till alla, materiella fördelar. Nu har vi nått en materiell nivå där annat - som t ex mer fri tid, mer kultur, mer social närvaro - kan vara sådant som uppfattas som förbättrade livsvillkor. Trots att allt detta inte med automatik ger ekonomisk tillväxt. Utan snarare tvärtom.
Bo T, man hejdar inte befolkningsökningen genom att stänga gränser. Det är väl snarare tvärtom ifall invandraren kommer från länder där det är vanligt med mycket stora familjer, väl kommen till ett materiellt och socialt mer välmående land så minskar antalet barn. Stängda gränser ter sig som något mycket kontraproduktivt - är det tron att man kan minska världens befolkningsökning genom att införa hårdare flyktingpolitik som driver SD så är det värre än jag trodde...
Bo T: Naturligtvis är befolkningsökningen och den livsstil som vi blir alltfler som anammar ett globalt problem utifrån att planeten inte klarar av det. Teknikutvecklingen innebär att vi kan producera våra prylar på ett allt mer energi- och råvarueffektivt sätt, men eftersom vi blir fler på jorden som konsumerar allt mer av varor som har allt kortare livstid så äts effektivitetsvinsterna upp. Exempel på det är koldioxidutsläppen som ökar, och kommer att öka många år till, trots ny teknik. Sedan andra världskriget har befolkningen tredubblats, och inom någon generation är vi 9 miljarder människor. Om detta talar jag med bland annat Stefan Edman och Anders Wijkman i kommande program av serien En bok-en författare.
Tillväxt är ett bekymmersamt begrepp eftersom dess innebörd kan tolkas på så många olika sätt. Vi vill ha tillväxt av mycket som är gott. Många menar att vindkraft, solkraft, elbilar och ekologisk odling är sådant som skall växa. Man säger sig vilja ha tillväxt inom dessa områden. Man talar om ”grön tillväxt”. Och ger gärna intryck av att denna ”gröna tillväxt” med automatik också leder till ekonomisk tillväxt. Men så är det naturligtvis inte. Ekonomisk tillväxt innebär ju att värdet av färdiga varor och tjänster är högre än förra året, att den ekonomiska volymen är större. Att det som råkar vara grönt växer innebär ju bara att en liten del av ekonomin växer. När vind- och solkraft växer på oljans bekostnad är det inte detsamma som att ekonomin växer. Att elbilar blir fler på bensinbilarnas bekostnad leder inte automatiskt till större volym på den totala ekonomin. Att ekologisk odling breder ut sig på det konventionella jordbrukets bekostnad betyder bara exakt vad just det innebär - nämligen att fler, som tidigare odlat med kemikalier och handelsgödsel, nu börjat odla ekologisk. Det är nästan lika fånigt att säga ”grön tillväxt” är det samma som ekonomisk tillväxt som att säga att svartmålade vitvaror, istället för vitmålade, innebär att ekonomin blir större. Snabbare flöden För att ekonomisk tillväxt skall uppstå måste alltså ekonomins volym vara större än året innan. Och året därpå ytterligare större. Konsumtionen måste hela tiden öka. Flödet i ekonomin måste bli snabbare och bredare. När nationalekonomer och politiker talar om ekonomisk tillväxt menar de att ett lands bruttonationalprodukt (BNP) växer. Officiellt definieras BNP med "värdet av alla de varor och tjänster som produceras inom landet under en viss tidsperiod". BNP är kan således ses som måttet på penningekonomisk aktivitet i ett land och ger ett officiellt värde på färdiga varor och tjänster som strömmat genom landet. De kan ha brukats, förbrukats eller missbrukats. Skit samma. Retoriskt utsmyckat kan man uttrycka det så här: Det är omsättningen på antalet toppar och filsingar som räknas, ju kortare livslängd ju bättre. För i den ekonomistiska logiken handlar inte värden i första hand om reella varaktiga värden, utan desto mer om flödet av varor och tjänster genom samhället. Köp slit och släng hette det förr i tiden – det fanns till och med en air av modernitet över den parollen. Idag är receptet ”köp och släng gärna fortast möjligt”. Många hävdar att tillväxten alltmer sker inom tjänstesektorn och att vi därmed skulle komma ur sambandet mellan ökade penningekonomiska volymer och negativ miljö- och klimatpåverkan. Jag ska återkomma till det, men kan redan nu tala om att den frikopplingen faktiskt inte existerar på det sätt man vill göra gällande. Tillväxt sedan 1889 Begreppet tillväxt är bekymmersamt. I valrörelsen 2010 gick socialdemokraterna ut med budskapet Tillväxt sedan 1889. Några dagar före valet träffade jag en valarbetare som delade ut lappar med just den parollen. Jag frågade honom, där han stod framför valstugan, om han visste hur många valstugor hans parti haft om man 1889 börjat med tio stycken valstugor i hela landet och sedan ökat med tio valstugor varje år. Jodå, drygt tusen valstugor hade man haft. Inte så illa, kom vi överens om. Sedan frågade jag honom vad det skulle innebära om man istället ökat antalet valstugor med försiktiga 10 procent varje år. Det vill säga om tillväxten var 10 procent. Flera tusen, trodde mannen. Kanske rent av uppåt tiotusen eller så, gissade han medan han delade ut sina papper om tillväxt sedan 1889. Jag berättade för honom att det skulle varit fler än några tusen, ja, till och med över en miljon valstugor. Varenda människa som bor i Sverige skulle kunna rymmas i era valstugor, påpekade jag lite ironiskt. Hur räknar du då, frågade valarbetaren medan han fortsatte att dela ut sina papper om den eviga tillväxten... Politiker som svänger sig med begreppet tillväxt är ofta usla på matte. Och det här med exponentiell tillväxt är besvärligt att förstå. Lagom till valet 2030 skulle förresten varenda individ boende i Sverige kunnat ha en alldeles egen valstuga av märket S. Det är just på detta sätt ekonomisk tillväxt beräknas. Och - helt i linje med Nationalencyklopedins flegmatiska notering om den exponentiella tillväxtens omöjlighet - skulle inom skrämmande kort tid inte bara Sveriges städer utan också jordbruksmark, skogsmark, fjäll och skärgårdar vara totalt övertäckta med socialdemokratiska valstugor. En mardröm av många skäl, kan man tycka. Den ogripbara exponentiella tillväxten Fysisk tillväxt är lätt att förstå innebörden av. Vi har alla sett barn växa. Och tomatplantor. Full fart i början och sedan avtar växten för att förvandlas till annan utveckling. Linjär tillväxt är också lätt att förstå: man kan lägga på samma summa gång efter gång. Men hur kan man tydliggöra skillnaden mellan linjär och exponentiell tillväxt? Kanske följande fråga om IPv6 kan underlätta… IPv6 är det nya systemet för att tillhandahålla IP-adresser till datorer, det vill säga det ”telefonnummer” som datorer har. (Att man ska sjösätta ett nytt system beror på att antalet ”personnummer” inte räcker till i det gamla systemet, vi har helt enkelt skaffat för många datorer). Utifrån detta ställde en datanörd följande fråga till mig: Om varje människa på jorden skaffar en ny dator varje sekund – vilket är detsamma som linjär tillväxt - och kopplar upp den mot Internet, hur lång tid tar det då innan alla IP-adresser i den nya standarden tar slut? Svar: Det skulle ta cirka 200 000 000 000 000 000 000 år, meddelade datanörden glatt. (Totalt klarar det nya standarden hysteriska 340 282 366 920 938 463 463 374 607 431 768 211 456 adresser.) Om vi nu istället tänker oss att vi uppfinner en dator som först kopplar upp sig mot Internet och sedan varje dag bygger en exakt kopia av sig själv som också kopplar upp sig till Internet och därefter varje dag bygger en ny dator som kopplat upp sig osv… Då tar det bara fyra månader innan alla IP-adresser är slut. Som en följd av att tillväxten är exponentiell. Kanske kan detta förklara den principiella skillnaden mellan den vardagliga tillväxt vi upplever och den ekonomiska tillväxt som politiker strävar efter. (Är det någon som vill kontrollräkna så vore det kanon, att bara blint lita till datanördar, även om de är vänner, kan ju vara farligt i den här debatten...). Man behöver inte vara datanörd för att komma på bra exempel. Det finns många riktigt klassiska exempel på det orimliga i exponentiell tillväxt. Det kanske äldsta, och mest uttjatade, är väl berättelsen om den persiske kejsaren som var så lycklig över sitt nya fina schackspel att han lovade tillverkaren att uppfylla vilken önskan som helst. Önskan blev mycket besynnerlig, tyckte kejsaren då han fick höra den: Mannen som tillverkat schackspelet hade en så anspråkslös önskan, bara ett sädeskorn på schackspelets första ruta och dubbelt så många på den andra rutan, och sedan dubbelt upp för varje ruta. Kejsaren förstod så småningom att han var dålig på matematik. Till den 64:e och sista rutan räckte nämligen inte landets skörd till, inte ens hela planetens skörd skulle räcka. En sifferbitare beräknade för några år sedan att det skulle krävas fyrahundra gånger större skörd än vad som det året blev planetens samlade spannmålsproduktion. En annan, om än inte lika klassisk, berättelse om innebörden av exponentiell tillväxt är den om pennyn som investerades vid vår tideräknings början till 4 procents ränta, det vill säga investeringen skulle ha en tillväxt på 4 procent per år. I mitten på 1750-talet hade man kunnat köpa en guldklimp som vägde lika mycket som vår planet. Och 1990 skulle man kunnat ha köpa 12 246 sådana guldklimpar. Men egentligen är ju det här bara lek med siffror. Och man kan inte utifrån lek med siffror kräva förändring av ett synsätt som blivit en dominerande norm, en del av vår kultur. Det vore ju lika oförsvarligt som att hävda att fortsatt ekonomisk tillväxt är lösningen på våra problem.
Hrm, ni som kommenterat synen på tillväxt - och menar att jag är vag i min argumentation i artikeln - kan läsa mer här: http://utveckling-utan-tillvaxt.blogspot.com/
Marcus JM, du undrar om uppgörelsen sett så mycket annorlunda ut på "min tid". Så här är min relation till frågan om Afghanistan: Jag har följt frågan om Afghanistan ända sedan jag stod utanför sovjetiska ambassaden och krävde Sovjets uttåg, tillsammans med bland annat Bengt Westerberg och Svenska Freds dåvarande ordförande. I ett tal var jag politiskt korrekt, förenklade problemet och målade i svart och vitt som också var den tidens politiska trend. Då visste jag mycket lite. Väl hemkommen kände jag att jag flödat med i ett kollektiv, utan att skapa mig en egen bild. Jag började göra det. Och har sedan följt Afghanistan, försökt förstå dess historia, dess nation och dess samhällsbyggnad. Detta var ett av skälen till att jag förskräckt insåg att det parti jag just varit språkrör för var på väg att ramla in i den kollektiva yra som gällde efter 11 september och därmed tappat all vilja att försöka begripa. Kollektiv som springer åt samma håll, skrikande samma saker, görande samma slagordsanalyser gör mig rädd. Det är därför jag aldrig kunnat definiera mig som vänster, ens när vänstern stått för en del åsikter som jag delar. Jag avskyr teser om vad "folket" vill och tycker. Det ändade för min del i att jag lämnade partiet - ett av skälen var just detta med Afghanistan som plötsligt utmålades som ett grönt projekt av ledande miljöpartister. Förmodligen för att bli regeringsfähiga, med målet att ingå i en socialdemokratiskt ledd regering.
Martin! Dt är helt rätt att människan som får mer fri tid blir mer kan bli mer produktiv. Det intressanta är hur vi definierar begreppet "produktiv". Du kanske främst det utifrån ekonomiska termer - jag gör det utifrån en blandning av ekonomiska och social termer. Jag uppfattar det som oerhört produktivt att lägga tid på att hålla en gammal människa sällskap, att använda tiden till att vara med sina barn, att lägga tid på att bygga social nätverk i närområdet, att ställa upp som klassförälder, att hjälpa familjer på landsbygden i Bangladesh med praktiskt och teoretiskt arbete som ligger långt utanför sådant som räknas in i ekonomin. Gordon, svårt att svara koncist på dina frågor, men gör ett försök. Första frågan kan nog besvaras på många sätt, men en orsak är att vi jagas - genom en enorm livsstilspropaganda i form av reklam till en kostnad som vida överstiger försvarskostnaderna - att konsumera allt mer, det vill säga vi behöver arbeta mer för att konsumera mer. Men ett skäl till att vi inte, inom lönearbetets ram, varvar ner beror förstås på att arbetstiden är så kostsam för arbetsgivaren, det finns inget mer lönsamt än att förkorta antalet arbetstimmar. Genom ett annat skattesystem, där mer skatt läggs på energi, utsläpp och råvaruförbrukning, blir det mer lönsamt att rationelaisera bort de kostnaderna. På fråga två svarar jag, utifrån mina värderingar, ja. Fråga tre är marig, för i botten handlar det om vad vi vill. Och jag menar att vår vilja styr oerhört mycket av de normer som samhället kretsar kring - och normer skapas genom maktutövning. Maktutövning kan bedrivas på tre sätt: För det första så kallad tvingande maktutövning, det vill säga, man tvingar någon att utföra det som man inte vill utföra. För det andra så kallad belönande maktutövning, det vill säga man betalar något för att göra saker som man egentligen inte vill göra. För det tredje betingande maktutövning, det vill säga sådan maktutövning som skapar normer i samhället - den norm som nu gäller är köpandets och ägandets normer. För att upprätthålla dessa normer satsat mer än på vårt försvar, de senaste åren cirka 55 miljarder kronor i livsstilspropaganda i form av reklam var syfte är att få oss att inte vara nöjda med det vi har, ständigt längta efter något nytt utan att få bli tillfredsställda med detta mer än kort tid innan vi jagas vidare. Detta kan man tycka är bra eller dåligt, men man måste inse hur systemet fungerar. Hur ska vi ta oss ur? Ja, för det första måste vi inse varför vi lever som vi gör, att vi är påverkade att leva så. Förändringar kommer inte via partiprogram, utan genom människors egna ställningstaganden om vad som är viktigt i livet. Politiker kan hjälpa till genom att puffa på: sänkt normalarbetstid är ett sådant verktyg.
För denna sida ansvarar Birger Schlaug
Språkrör Mp 1985-88, 1994-2000. Riksdagsledamot 1988-89, 1994-2001.
Författare till bland annat Miljön, makten och friheten (1989), Svarta oliver och gröna drömmar (1997), Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac (2006), Berättelsen om Emily från Xinjiang (2008)
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.



