Erlander och Palme var realpolitiker
1. P A Högberg. Jo i den fullständiga artilkeln är Hjalmarssonaffären nämnd i form av att NPK i sin sammanfattning skriver: "med undantag för Erlanders interpelationssvar 1959 gav regeringens officiella ställningstagande och uttalanden utrymme för nationella, unilaterala förberedelser för att ta emot militärt understöd från och samverka med västmakterna, för det fall att Sverige utsattes för militärt angrepp från Sovjetunionen." Vi bör nog tillägga: Ironiskt nog är det Undéns fel att det blir nödvändigt för Erlander att svara - och ljuga - då det är utrikesmi-nistern som genom att förbjuda Hjalmarsson att åka med till höstens FN-möte, som partiledarna brukar göra, skapade interpe-lationen i riksdagen. 2. Tom Croker. Själv har jagingen aning om någon amiral eller general över huvud taget ver med i något parti. Vi såg oss som hela folkets försvar. Som den pragmatiker jag är har jag svårt för folk som utifrån sina ideologiska känslor jämnt skall bryta ut i politiska kommentarer till faktaredovisningar. 3. Förresten, erinrar mig att den damle radiochefen Rybeck hade en utredning på 1980-talet om vapenexporten. Det var när man skulle "städa", som Sten Andersson sade,"efter Boforsskandalen." När jag förhördes av kommissionen och redovisade den dubbelpolitik partiet också förde i denna fråga noterade jag att många i salen log. Rydbeck gick då in och förklarade att de skrattade därför att de redan på före det jag kom konstaterat det. Det tragiska är att utredningen hade ett sakfel, som i och för sig inte hade någon betydelse för utredningens slutstser, men som gjorde att den kunde angripas av de anklagade. Det var inte heller då säkert att massmedia skötte sin uppgift: utredningens huvudslutsats om dubbelverksamheten i vapenexporten försvann i redo- visningen om det ringa sakfelet. Även i borgerliga tidningar, som kanske tyckte det var bra att försvarsindustrin fick beställningar. Glad Påsk!
