Självklart behövs kvinnliga förebilder
"Kvinnliga förebilder – behövs de verkligen?" Frågan och faktumet att den kom från en manlig företagsledare yngre än 35 får mig att tänka att kvotering kanske är enda sättet att uppnå jämställdhet.
Aurora Gullbergs aktiviteter
"Kvinnliga förebilder – behövs de verkligen?" Frågan och faktumet att den kom från en manlig företagsledare yngre än 35 får mig att tänka att kvotering kanske är enda sättet att uppnå jämställdhet.
@Roger: Men självmord, aktiv dödshjälp och en människas nej till livsuppehållande åtgärder är tre helt olika saker. Dödshjälp är förbjudet i Sverige. Självmord är något som de flesta anser ska förebyggas och som du själv skriver satsas också ekonomiska medel på det förebyggande arbetet mot självmord. Alla har rätt att säga nej till livsuppehållande åtgärder. Det spelar ingen roll om man är fattig eller rik, vit eller svart, "funkis" eller "normat". Alla har samma rätt på den punkten.
Jonas Franksson och jag har redan debatterat på http://www.gullbergiana.com/?p=1560#comments Men jag svarar väl här också! Del 1: Oavsett om du raljerar eller ej, något som jag inte är begåvad nog för att uppfatta, är det bara från dig jag uppsnappat uppdelningen av människor i kategorierna ”normater” respektive ”funkisar”. Om dessa begrepp myntats från annat håll får du gärna hänvisa mig till deras upphovsman eller –kvinna. I din kommentar fortsätter du att föra debatten på just det sätt jag finner märkligt och otäckt. Som om jag vore för aktiv dödshjälp och självmord bland vissa. Alla som känner mig eller läst mina inlägg om dödshjälp vet att jag är emot eutanasi. Naturligtvis anser jag att samhället ska agera förebyggande mot självmord. Rätten att välja bort eller välja behandling och livsuppehållande åtgärder bör dock enligt mig inte blandas samman med diskussioner om eutanasi eller självmord. Eller ”funkisar” visavi ”normater” för den delen… Del 2: På grund av just de skäl som du anför anser jag det mer naturligt och motiverat att jämföra respiratoranvändande med krävande medicinsk vård än med glasögonbärande. En patient med en dödlig sjukdom som kräver påfrestande och smärtsam behandling som inte vill genomgå en behandlingen skulle ju rent teoretiskt kunna vara en av dem som skulle överleva med medicinska insatser. Är det för den sakens skull rätt att tvinga samtliga att genomgå behandling? Är det att betrakta som självmord om man säger nej till medicinska åtgärder? Kvinnan som valde att inte använda respirator hade haft sin diagnos länge. Enligt för allmänheten tillgänglig information tyder allt på att hon noga övervägt sitt beslut och inte agerade i affekt eller under chockpåverkan. Som sagt, det är en komplicerad fråga. Är det rätt att mot någons vilja påtvinga honom en behandling som han eller hon upplever smärtsam, kränkande och meningslös för att hålla honom eller henne vid liv? För vems skull? Ska vi då också reglera när man måste uppsöka sjukhusvård? Rätten att säga nej är inte en ny företeelse. Anledningarna till att Kims nej uppmärksammats är att hon ville bli nedsövd och att hon ville avbryta en pågående respiratorbehandling. Om en patient som av medicinska skäl tidvis är beroende av respiratorbehandling sagt ”Nej, nästa gång vill jag inte kopplas till respirator.” hade det troligtvis inte uppmärksammats på samma sätt. För tydlighetens skull: Hela min argumentation är helt oberoende av om vi avser en person med funktionsnedsättning eller en ”normat”.
Vem tjänar på att snedvrida debatten från att handla om individens rätt att säga nej till livsuppehållande åtgärder till att bli en fråga om "funkisar" visavi "normater"?
Som debatten om Jimmie Åkessons artikel nu förs tror jag att vi riskerar att knuffa väljare rakt i hans armar, att vi i själva verket agerar precis som han hoppats medan Åkesson själv belåtet kalkylerar hur många röster SD kan räkna med ska ticka in om ett år till följd av efterdyningarna av vad som nu pågår.
Centerpartiet och dess ungdomsförbund uttrycker helt olika uppfattningar om tillgänglighet för människor med funktionsnedsättningar. Centerpartisten Kenneth Johansson leder LSS-kommittén som genomför en översyn av LSS-lagstiftningen och den personliga assistansen som är livsviktig för många med funktionsnedsättningar. Därför undrar jag: 
Håller vi på att bli la dolce vita-narkomaner? Årets upplaga av politikerfestivalen, förlåt, Almedalsveckan och påspädandet under Pride av myten om att HBT-rörelsen = lyckliga, schlagertokiga gaykillar får mig att misstänka det. Själv har jag nog ofrivilligt överdoserat för det känns inte riktigt bra…
Josef Fritzls omgivning anade ingenting. För dem var han grannen, mannen i matbutiken, gubben på bussen, en vanlig samhällsmedborgare. Tills helvetet i hans källare avslöjades och han fick epitetet monster. Om du beskrivit Fritzls gärningar och berättat om Natascha Kampuschs erfarenheter för några år sedan hade nog ingen österrikare trott att människor just då erfor det du berättade om. Och jag kan inte tro att det sker här.
Genom sitt svar till Jonas Franksson angående debatten om dödshjälp och vad som är ett värdigt liv väckte Hugo Lagercrantz många frågor. Vad menar han till exempel med "barnets rätt i kollision mot feminismen" och att avsluta livsuppehållande behandling innan det är "för sent"?
En stor del av läkarkåren upprörs över att en kollega hämtats av polis och nu sitter häktad. En av dem är barnläkare Hugo Lagercrantz som anser att åklagaren skall ställas till svars och efterlyser tydligare riktlinjer för läkare som vårdar svårt sjuka barn. Han föreslår att ansvariga instanser tar sig an frågan genom att försöka avgöra vem som har en själ.
För denna sida ansvarar Aurora Gullberg
Feminist som brinner för rättvisa och arbetar som management-konsult inriktad på förändringsledning och kommunikation
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.



