Lärarlegitimationen avgörande steg för att återupprätta lärarkåren
På vilket sätt är det bättre att en ”lärare” har legitimation när så många brister fullständigt i kunskaper? Jag har personligen sett en ”behörig gymnasielärare” i engelska upprepade gånger tgöra fel på ”do” och ”does”, och svensklärare inte kunna förklara skillnaden på ”de” och ”dem”. Detta är inte sällsynt. De får sin examen ändå. Det stora problemet är att förhållandena för lärare har försämrats så mycket att många som skulle kunna vara extremt bra lärare inte överväger det i konkurrens med andra intressanta yrken. De som trots allt försöker märker snabbt att utbildningen är undermålig; framför allt ostimulerande, vilket gör att många hoppar av. ”Rätt personer” väljer helt enkelt inte att bli lärare idag – alla kommer in och för många har det som sista utväg (se t ex antagningspoäng eller Vlachos och Grönqvists forskning om hur lärares IQ sjunker). När jag själv läste utbildningen för några år sedan arbetade jag 100% samtidigt, precis som många andra. Jag kan inte påminna mig att det var någon som inte hade några andra studier/arbeten parallellt. Det var inga problem alls. Håller även med Leif D om att flera bra lärare jag själv hade var ”obehöriga” och Göran Nilsson om att fokus helt klart borde ligga på att en lärare är bra helt enkelt. Tyvärr är varken examen eller ”behörighet” eller legitimation en garanti för det.
