Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Arne Söderqvists aktiviteter 
Det är inte fråga om hur välgrundade åsikter man har eller hur välformulerat man framför dem som är avgörande för debattredaktörerna. Man värnar helt enkelt ett revir. Newsmill har därmed sin givna plats som ett viktigt debattforum i vårt land.
Som matematiklärare har jag många gånger velat framföra synpunkter på den svenska utbildningspolitiken. Jag har sänt artiklar till de rikstäckande tidningarnas debattredaktörer, men har ständigt blivit refuserad. Skälen, eller som jag uppfattar dem, svepskälen, har varierat. Oftast har det inte "funnits plats". För många år sedan ansågs jag vara "för ung" och råddes att "stå på tillväxt". (Man frågade då rutinmässigt efter födelseåret på artikelförfattaren.) Några år senare fick jag beskedet att vi fyrtiotalister var så många att vi måste lämna plats för andra åldersgrupper - både yngre och äldre. Numera ska jag bara väja för de yngres framfart. Ett argument för refusering har många gånger varit att jag inte är en "etablerad opinionsbildare". Sådana har nämligen företräde. Jag har helt enkelt aldrig fått chansen. Däremot läser, hör och ser man ofta olika "proffstyckare" yttra sig i olika frågor de egentligen inte har någon kunskap om. Jag var en gång nära att få in en artikel i en av landets största drakar. Debattredaktören ringde upp mig och undrade om jag hade någon annan titel utöver "matematiklärare". Han frågade om jag tex. hade fog för att kalla mig "journalist" eller "författare". Jag svarade att lärare var mitt yrke. Jag fick så veta var skon klämde: tidningen hade som policy att inte ta in artiklar skrivna av lärare, inte ens om artikeln handlade om skola och undervisning. Möjligen tog man in artiklar skrivna av lärarnas fackliga ombud, vilket också skett flera gånger under senare år. Jag frågade om man hade motsvarande policy beträffande exempelvis läkare när det gällde medicinska artiklar. Det hade man inte. Det var bara lärare som var bannlysta. Lärare hade helt enkelt för låg status och skulle sänka tidningens anseende. Höjt anseende anser däremot tidningen Metro sig ha fått med sina nya unga krönikörer. Den senaste, sexton år gammal, publicerade sig igår (25 maj). En annan ung förmåga som regelbundet skriver i samma tidning uttrycker sig elegant på modern svenska med fraser som "Så fucking jävla dåligt!" och liknande. Jag må erkänna att jag inte når upp till den språkliga nivån. DN-debatt är det forum som initierar samhällsdebatten i vårt land. Genomslagskraften är oerhörd och SvD:s "Brännpunkt" ligger långt efter, för att inte nämna andra tidningar. Det är inte utan orsak som DN:s debattsida brukar kallas "Den svenska överhetens klotterplank". Inte ens en undanskymd svarsartikel tar man in, om den är skriven av någon "oetablerad" representant för dem som artikeln skjutit in sig på. Det är just artiklarna på DN-debatt som brukar vara underlag för uppföljande debatter i andra media. "Vanliga människor" hänvisas till den dårarnas parad som radioprogrammet "Ring P1" ofta gör skäl för att kallas. Skulle någon vilja föreslå "fler lyktstolpar åt hundarna" får denne antagligen högre prioritet i telefonväxeln än någon som vill diskutera skolans matematikundervisning. För numera många år sedan fick svenska folket möjlighet att ringa statsminister Olof Palme som svarade på telefonfrågor i radio. En av dem som ringde var dåv. chefen för Asea, Curt Nicolin. Nicolin fick förfoga över ungefär halva sändningstiden, medan de övriga ständigt blev avbrutna med beskedet att det var många andra som väntade i kö på att få komma fram. Det är bara det att om Curt Nicolin hade velat tala med Olof Palme, eller tom. velat ha en offentlig debatt med statsministern, så hade detta lätt kunnat ordnas. Sådana möjligheter har inte "vanliga människor". Det är inte fråga om hur välgrundade åsikter man har eller hur välformulerat man framför dem som är avgörande för debattredaktörerna. Man värnar helt enkelt ett revir. Newsmill har därmed sin givna plats som ett viktigt debattforum i vårt land.
Pronominet "hen" har på senare tid lanserats i jämställdhetssyfte. Jag har en stark känsla av att det inte främst är män som ivrar för att "hon" och "han" ska ersättas. Jag har även en bestämd känsla av att det inte främst är män som hävdar att "män misshandlar sina fruar och barn och till och med husdjuren". Det var inte en man som formulerade frasen "Män är djur!" Däremot har jag den bestämda känslan av att det oftast är just män som utför misshandel, när sådan förekommer. Man får dock inte glömma att det faktiskt kan vara tvärtom i enstaka fall. (Läs Holbergs "Jeppe på berget".) Jag anser det vara betydligt mer angeläget att misshandel av kvinnor, barn och husdjur beskrivs på ett könsneutralt sätt än att pronominet "hen" blir upptaget i svenska språket. Jag har dock misstanken att det kommer att bli intensivt motstånd mot detta förslag, eftersom det privilegium som kvinnor har i form av automatisk sympati genom sitt kön därmed kommer att naggas i kanten. Om lagstiftarna kallar "misshandel i hemmet" för "kvinnomisshandel i hemmet" finns inte heller någon lagparagraf att åberopa om det skulle vara mannen som blir utsatt för våld. En könsneutral formulering skulle inte göra kvinnorna rättslösa. Det skulle däremot vara ett steg mot ökad jämlikhet. Men, ingen brukar frånhända sig ett privilegium eller en särställning helt frivilligt. Helst vill man ju både äta kakan och ha den kvar.
Myndigheter kan begå vilka misstag som helst utan att behöva bli avslöjade. Hemligstämpeln är ofta ett skydd man gömmer sig bakom. När arkiven väl öppnas finner man ofta att någon varit och "rensat". Viktiga dokument kan saknas, antagligen för att oegentligheter från myndigheternas sida inte ska avslöjas. En person jag osökt kommer att tänka på i detta sammanhang är den nyligen avlidne Bertil Ströberg. Sovjetunionen har upplösts och det då kommunistiska Polen har sedan länge ett demokratiskt styrelsesätt. Någon hänsyn till tidigare regimer i dessa länder behöver alltså inte längre visas. Likväl har Bertil Ströberg nekats fullständig insyn i materialet som utgjort grunden för domen mot honom. När så småningom namnet "Sven-Roland Larsson" efter många år dök upp i ett nytt sammanhang som ytterligare antydde att Bertil Ströberg blivit oskyldigt dömd, nekades han resning i målet! ("Sven-Roland Larsson" har spelat en avgörande roll i detta fall.) Ett hutlöst beteende, antagligen med avsikten att dölja myndigheternas misskötsel av ärendet. Antagligen har man hänsynslöst offrat en hedersman, för att framstå som handlingskraftiga. Jag upprepar: Hutlöst! Ett annat exempel på hur myndigheter kan bete sig finns i utredningen av mordet på Olof Palme. Först greps "33-åringen". Bröderna Kari och Pertti Poutiainen har i sin bok "Inuti labyrinten" avslöjat hur manipulativt polisen betedde sig. (Boken rekommenderas varmt!) Sedan greps Krister Pettersson. Anledningen var antagligen i båda dessa fall att man kände på sig att svenska folket krävde att "mördaren fick ett ansikte". Rätt person eller ej var av ringa betydelse. Envar kan ha sin privata uppfattning beträffande Bertil Ströberg och Olof Palmes mördare, men uppenbarligen finns det många saker som myndigheterna vill dölja. Jag befarar att arkiven kommer att rensas i god tid innan hemligstämplarna hävs.
Se även http://www.newsmill.se/artikel/2011/07/07/systemet-lockar-h-gskolorna-att-s-nka-kraven
Se även artikeln "Ordinarie tjänst" på sida 30 i tidningen "Medlemsutskicket", utgiven av Svenska Matematikersamfundet. http://www.swe-math-soc.se/pdf/utskick0710.pdf
Idén är utomordentligt bra. Se även http://www.newsmill.se/artikel/2010/04/13/utnyttja-barnens-nyfikenhet-och-upptackargladje
Sara Moriczs förslag skulle innebära att man gör precis tvärtom mot vad man gör på KTH idag. Vi har föreläsningar och övningsräknandet förväntas äga rum efteråt. Vi har ibland vad som populärt kallas "räknestugor", dvs. lärarledda räkneövningar. Teknologer kan komma dit och få handledning. Tyvärr är det inte de som bäst behöver handledningen som brukar komma. KTH experimenterar med föreläsningar på Internet. Man ska ha klart för sig att det krävs mycket för att resultatet ska bli lyckat. Redan ett kort inslag i ett TV-program kräver ljudtekniker, ljustekniker och helst en bra studio. Vidare kan man behöva göra flera inspelningar för att sedan klippa ihop de bästa bitarna till ett programinslag. Ska det bli riktigt proffsigt kan man behöva ännu mer resurser, såsom sminkörer mm. En inspelning tagen av en uppriggad kamera blir inte alls bra. Fem sekunders tystnad upplevs som ett långt avbrott. En inspelad föreläsning medger ingen interaktivitet alls. Det är bara att gapa och svälja vad som sägs i inspelningen. Exempel på goda inspelningar kan man dock se i inslagen "TED talks" som brukar sändas i Kunskapskanalen. Man ska ha klart för sig att det är mycket arbete som ligger bakom även korta inslag i dessa program. Men, konceptet kan kanske utvecklas med tiden. En nackdel är dock att strukturen som schemalagd undervisning ger försvinner. Det är fara värt att elever kommer att skjuta på tittandet alltför länge.
Bästa Maria Nilsson! Visst är det många lärare som klagar på att lönen är låg. Med min artikel ville jag egentligen framhäva att lönesättningen för lärare måste bli sådan att samhället fungerar och kommer att fungera. Uppenbarligen är det svårt att värva de duktigaste ur en årskull till lärarutbildning. Den förhållandevis låga lönen har förstås av betydelse, men även lärarnas anställningsvillkor. Om lönen inte är särskilt hög kan det kompenseras med förtroendearbetstid och lov. Nu sackar lärarna efter lönemässigt och ledigheten är starkt beskuren. "Juni, juli och augusti" gäller inte längre. Skrivningar ska rättas under kontorstid i skolorna, ofta vid ett skrivbord i ett hörn i ett rum belamrat med allehanda utrustning. Kommunerna visar stort misstroende mot sina lärare. Som lärare styrs man numera av personer som aldrig har förstått innebörden av yrket. Så skulle ingen komma på tanke att göra med tex. läkare. Orättvist tycker även jag att det är, när man ofta tar in "vuxna" som lärare. Mestadels gäller det matematik, men även andra ämnen. Kanske att arvodet blir något lägre, men "vuxna" har inte investerat flera år i någon utbildning och har inga studieskulder. Än orättvisare blir det när dessa personer erbjuds betald fortbildning på arbetstid för att kort därefter bli förklarade behöriga. Antagligen erhåller de även den kommande lärarlegitimationen. Förlorarna på denna kupp är inte främst kollegerna, utan eleverna och samhället.
Matematiklärare: Vill Sverige leva upp till begreppet kunskapsnation krävs en kår av välutbildade lärare. Men när SKL använder anslaget till lärarlönerna som en budgetregulator äter man av utsädet.
För denna sida ansvarar Arne Söderqvist
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
