Arne Romanov har kommenterat på:
Tänkte bara kommentera det moderattmännen säger angående barbiedockor och flickors känsla av att vara speciella. Mycket bra skrivet och det där går igen i vuxen ålder hos kvinnor. Jag kan räkna upp hur många exempel som helst som visar på att kvinnors självupplevelse är att dom är speciella, men också att männens självupplevelse är att vi ska vara försumbara.
Jag skulle av den anledningen faktiskt kunna ställa mig bakom det engelsmännen nu vill, ändra färgen på leksaker. Nästan
Hur ska vi kunna bryta den norm som säger att män är utbytbara och försummbara soldater och tjejer är speciella prinsessor. Eftersom frågan så sällan belyses på en upphöjd nivå så tycker jag det är dags att lyfta den från bastu-nivå till newsmill-nivå.
Om majoriteten av dagens kvinnor lekte med barbidocker med stort svallande blonderat hår med otroliga mängder av skönhetsprodukter till dockan, hur påverkar det tjejens syn på sig själv och synen på andra tjejer? Är det verkligen som så att könsrollskapandet som detta sägs orsaka bara är skadligt för kvinnor? Naturligtvis icke ! Vi män har också ett helvete i dagens moderna könsrollssamhälle.
Jag vill göra en distinktion mellan kvinnlighet och självbild i det här fallet.
Detta inlägget är defintivt ingen murbräcka mot feminismen. Det är inte en antifeministisk attack. Detta inlägget är däremot icke-feministiskt och belyser den ojämställdhet som vi killar utsätts för genom hela livet. Den är fruktansvärt dåligt upplyst och det glädjer mig att vi män har börjat kraftsamla på bloggar runt om i landet och att vi tillsammans lyfter fram problemen från den börda som det innebär att vara man idag (och säkert förr i tiden också). Upp från bastuns dimmiga grabbvärld ut till en kraftsamlad stråle av gemansamma trötta men positiva förhoppningsfulla röster.
Vad är vi nedtryckta av? Patriarkatet ? Jag vet inte om jag vill kalla det patriarkat när jag ser hur kvinnor faktiskt har en högre status än män lagligt samt moraliskt i dagens patriarkat. Vi män är diskriminerade på många plan och nivåer.
Vi män skämtar till och med om att vi är nedtrycka inom vissa områden. Hur ofta hör man inte två eller flera män sitta och skrocka med kommentaren "aaa det där får regeringen bestämma" samtidigt som det syftas på hustrun i hushållet.
Komiskt eller sorgligt?
Hur som helst så är vi män försummbara i många avseenden i våra egna tankar och garanterat också i kvinnornas tankevärld.
Ta bara tex dejting-förfarandet. Det förväntas av mannen att ha jobb och karriär, medan vi män inte ställer samma krav på kvinnan vi dejtar.För det förväntas inte av oss att ställa dom kraven på en kvinna. Då kommer bara en annan man att "ta" henne Det är bevisat att kvinnor i större utsträckning lämnar sina partner om mannen förlorar sitt jobb än vad män gör när deras partner förlorar sitt jobb.
Vi är försumbara och vi är riddaren som ska rädda prinsessan medan hon står vacker i tornet och gråter.
Alla vuxna karlar vet också att det vid en dejting-sitation är mannen som utvärderas. Riddaren ska utvärderas av prinsessan.
Att feminister kan se negativa saker ur denna världsbild, det kan jag naturligtvis förstå, men likväl kan jag också se otroligt negativa saker för männen i exakt samma bild.
Vi är nämligen försumbara och den som det förväntas något "manligt " av. En totalt bortglömd börda i dagens samhällsklimat. En rejäl jävla börda. Tills nu.
Nu lite om något jag kallar "Den feministiska smarta bimbon."
Jag kan berätta om att jag har ingått projektarbete under min studietid med moderna kvinnor och moderna män. Många av dessa personer var väldigt unga kvinnor med hela arsenalen av barbie-utseende. Detta innebär inte att dom är blåsta bimbos, verkligen inte. Dom är smarta.
Ofta med feministiska åsikter. Saken med dessa personer var att dom dels hade all feministiskt propaganda intryckt i ryggraden, samtidigt som dom var uppklädda efter den själbild dom fått av att leka med just barbidockor som små. (gissar jag på). Den kombinationen blir ju alltmer vanlig. Vi kan se den överallt.
Dom har fullständig makt över rmännen genom sitt vackra utseende samtidigt som dom kan köra över de män som inte ställer upp på att fjäska för dom just pga av deras utseende.
Jag var en av dessa män som inte ställde upp på den gamla romantiserade bilden av dem som prinsessor. När jag inte gjorde detta, att infalla i den försumbara mansrollen, så blev jag i deras värld likställd med en mansgris. Trots att jag i själva verket inte ville ställa upp på att vara en riddare och att se dom som två prinsessor.
Feminister kan alltså i det system dom bekämpar (patriarkatet) ha och få enorm makt, en sorts dubbel makt. Så när man bekämpar patriarkatet (kalla det vad ni vill) så ser jag inget negativt med bekämpandet av det, däremot sättet man bekämpar detta på är föremål för min avsky.
Mannens lidande och mannens plågor är enorma i dagens system. Därför är det kanske också fel att kalla systemet för patriarkat.
Det finns också en anledning till att den överväldigande majoriteten av kvinnor INTE vill kalla sig feminister. Det är naturligt att dom inte vill detta. Dom anser ju inte att dom är förtryckta, av den anledningen att dom inte känner sig förtryckta.
Jag tror att de felstakvinnor verkligen känner att har en ganska stor makt över sina familjer och sitt liv eller makt över mannen som de utvärderar under sin dejt.
I det patriarkala systemet är det vi män som är de stora förlorarna, det är vi män som är hunsade och det är vi män som ska offra livet för prinsessan som står och gråter i tornet.
Låt oss riva detta torn och plocka ner prinsessan till samma nivå, alternativt höja upp oss själva genom att bygga oss ett eget torn.
/ A. Romanov.
