Arne Bengtssons aktiviteter 
Lettland har inte sett början på slutet, och Grekland är inte i slutet av början. Korruption är krisernas kärna. In till den har Greklands och Lettlands regeringar inte nått. Och EU och Sverige sviker krisländernas kamp mot korruptionen när de inte villkorar sina lån. Det skriver Arne Bengtsson, författare till "Hotad frihet" om korruption i eurokandidaten Lettland.
Till Anders Calberg: Birgitta Forsberg i Affärsvärlden har skrivit mycket om det ämne du nämner. Googla t ex texten Operation Baltikum. Hon har även skrivit boken Fritt fall: Historien om Swedbanks kris. Hälsningar Arne B
Svar till Martin A: I mina böcker Bronssoldatens hämnd (http://grannland.com/grannland1.html) och Hotad frihet (http://grannland.com/) ger jag min syn på den sovjetiska ockupationen, den ryska invandringen och dagens relationer mellan balter och ryssar. Det sovjetiska övergreppet på Lettland och hela Baltikum var grymt och brutalt, ja barbariskt. Vi som såg på utifrån svek balterna. Nu får vi inte svika dem en gång till, och ryssarna samtidigt. Många av offren kräver att ockupanternas barnbarn ska straffas för förfädernas synder. Det är begripligt. Men vårt ansvar är balternas och ryssarnas gemensamma framtid i Europa. Vi har skyldighet att hjälpa dem att gå från postsovjetiskt tänkande till framtidseuropeiskt. Bara i samverkan mellan letter och ryssar kan Lettland ta sig ur krisen och förverkliga alla sina möjligheter. Den som vill letterna väl, bör därför stödja dem till att integrera ryssarna. Integration kräver två aktiva parter. Ryssarna måste känna sig motiverade och välkomna till det lettiska samhället. Så är det inte alltid i dag. Det finns en avvisande lettisk attityd, som ger intryck av att ryssarna kan "åka hem", om det inte passar. Många välutbildade unga ryssar födda i Lettland flyr därför ut i Europa, där de känner sig respekterade. På så sätt fortgår en ödesdiger folkminskning och brain drain. Forskare varnar för snar befolknings- och arbetskraftkris. Om vi Vill Lettlands bästa, får vi inte bidra till att den etniska klyftan i samhället bevaras och förstärks. Nationen kan inte gå bakåt in i framtiden.
Chili Palmer, jag håller inte med dig. Begreppet ockupation kan inte fångas enbart med militära eller folkrättsliga termer. Det har också en djupt moralisk innebörd. När balterna talar om ockupation är det inte främst i juridisk mening. Begreppet står för den genomlevda nationella och personliga smärtan, som inte klingar av på många generationer. Strikt juridiska argument upplevs därför av balterna inte bara som irrelevanta utan som ett förnekande av verkligheten. För att kunna diskutera både historien och nuet måste vi tala ett gemensamt begripligt språk. Därför anser jag att den ryska minoriteten i Lettland måste erkänna ockupationen. Men jag tror det är fel att göra detta till villkor för politiska förhandlingar.
Svar till Andreas Kandelabersson: Lettland har omkring 2,24 miljoner invånare. Cirka 35 procent brukar betecknas som rysktalande (ryssar, vitryssar, ukrainare, polacker). En stor väljargrupp alltså, som skulle kunna ge Harmonicentern valseger om alla var väljare. Men nära 15 procent av landets invånare saknar medborgarskap och rösträtt i Lettland, och nio tiondelar av dessa är rysktalande. Detta tillsammans med etnisk röstning håller en dryg tredjedel av lettländarna borta från inflytande i regeringen. Den etniska röstningen var mycket tydlig i parlamentsvalet 2 oktober. Nästan alla ryssar röstade på det ryssdominerade socialdemokratiska parti som opponerade mot de hårda budgetnedskärningar som IMF, EU och Sverige tvingat på Lettland. Nästan alla letter röstade på de regeringspartier som aviserade fortsatta nedskärningar. Det är ett onormalt röstmönster i en demokrati som just genomlevt Europas hårdaste åtstramningar i vård, skola och omsorg. Förklaringen ligger i etnisk röstning. Valet avgörs inte av ideologi men av språk och etnicitet. På den grunden kan lettiskdominerade partier ständigt hålla en tredjedel av befolkningen utanför inflytande i regeringen. Det ser jag som ett demokratiskt underskott. Flera lettiska statsvetare är bekymrade över läget. Professorn Juris Rozenvalds sade häromdagen till nyhetsbyrån Leta att med ryskt deltagande i regeringen får man en möjlighet att lösa smärtsamma frågor på ett rimligt sätt – i Lettland, inte mellan Moskva och Bryssel. De som inte haft inflytande måste förr eller senare få det, menade Rozenvalds. Och om inte regeringsalliansen ser till det nu, så kommer det att ske senare i annan form med mer problem. Så långt den lettiske statsvetaren. I Estland bärs det stora vänsterinriktade Centerpartiet upp av både ester och ryssar. Den etniska röstningen har brutits, och centern har varit både i regering och i opposition. Det är ett hälsosamt mönster i en demokrati.
Martin A. vill kasta ut ryssarna ur Lettland. Men de flesta av dem är födda där. Vilka andra grupper ska vi i EU köra bort från deras födelseländer, därför att de valde fel föräldrar?
Det ska inte stickas under stol med det. Naturligtvis var Lettland ockuperat. Men demokratin går i stå och dagens akuta problem blir olösta, när de båda sidorna inte kan förhandla med varandra. Därför behövs hjälp utifrån.
Sverige drev på Lettlands smärtsamma budgetslakt i fjol, men nu är det tyst när vårt grannland står inför ett historiskt politiskt vägval. Ska lettiska extremnationalister eller landets ryska minoritet vara med och avgöra Lettlands framtid?
Med Swedbank på hjälmen gav Lettland Tre Kronor däng. Men 3-2 i Bern var en barnlek mot vad som krävs för att övervinna den ekonomiska krisen. Mitt hjärta finns hos ett nederlagstippat folk, som kan vända underläge i gastkramande måldramatik och visa vem som är gjord av Östersjöregionens segaste virke. Nu är det dags att ställa upp för Lettland. Nästa gång blir det vi som behöver hjälp, skriver författaren Arne Bengtsson.
Lettland blir syndabock för Swedbanks och SEBs kreditförluster. Men Sverige har del i Lettlands kris och bär ett moraliskt ansvar för lösningen. Den som vill rädda sina banker bör först rädda Lettland, och den som vill rädda sin själ bör också rädda Lettland. Det skriver författaren Arne Bengtsson.
För denna sida ansvarar Arne Bengtsson
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
