Arild Carlsson har kommenterat på:
Om man skriver något som Berghorn gör i #12 ”Den tid artikelförfattaren tillbringar i thailändskt fängelse - något dödsstraff riskerar han alltså inte - kommer inte att bli hälften så helvetisk som han själv påstår”, så visar man att man knappast läst artikeln - plus att man visar upp sin förmåga till hittepå. Jag har nu lusläst artikeln ett par gånger och finner bara ett ställe där Eriksson pratar om fängelset, nämligen i denna mening: På grund av restriktioner har jag mycket sparsam tillgång till media.
Var är skildringarna om helvetet, Rickard Berghorn? Du TROR att Eriksson ber om mildare behandling, och baserar det du skriver på vad DU tror han tänker och tycker. Hur skulle det vara om vi håller oss till ämnet? För ämnet är intressant och mycket viktigt.
Även om det vid diskussion om brott och straff alltid dyker upp folk med en gammaltestamentligt förhållningssätt till saken, förvånas jag ändå lite över alla ”skyll-dig-själv-kommentarerna”. Kim Eriksson kanske inte berättar allt han vet om saken i sin artikel, men på den hemsida jag hittade http://www.justiceforkim.com/about-kim är han förvånansvärt öppen om sitt kriminella liv, tycker jag. Ska man försöka se något gott hos en människa är väl erkännandet av sina (ganska stora) fel och brister en god början. Men för att undvika att placeras i facket gangsterkramare vill jag säga följande: Att tillverka knark är förjävligt, och att göra det i Thailand är förjävligt dumt.
Men oavsett skuld i frågan om tillverkningen av amfetamin, är frågan han väcker intressant: Är det rätt av polisen att skicka en lejd informatör och brottsprovokatör hundratals mil till ett annat land för att begå ett brott? Vem betalar en sån resa, t ex? Hur mycket tjänar man som provokatör? Tydligen har domstolen bett att få dit mannen ifråga som vittne, så om inte det dokumentet är falskt är det nog sant att den svenska mannen arbetade på uppdrag av polis – svensk eller amerikansk.
Vi vet inte om det senare faktumet är sant, men under förutsättning att det är det måste väl polisens roll ifrågasättas, eller? Och i mina ögon är ett brott ett brott, oavsett om det utförs av en person, en myndighet eller en stat. Kärnpunkten i denna debatt är väl kanske det Eriksson skriver: ”Mannen som i detta fall stått för all kunskap kring hur man tillverkar amfetaminet, och inte minst viktigt - som även bestämde kvantiteten som skulle tillverkas - får sedan lämna landet som en fri man, med immunitet som brottsprovokatör.”
Det kan ju inte vara rättvist. Och den som gav ordern om att skicka mannen borde också ställas till svars.
