Anna Wahlgren har kommenterat på:
TACK, Marcus Birro, för ett briljant skrivet inlägg i den pågående debatten här! Det är en njutning att läsa dina välformulerade rader och ta del av dina synnerligen välunderbyggda synpunkter. Trots att du alls väjer för fula ord och grova uttryck lyser din text. Det kallar jag skriftställeri!
Som av en händelse illustrerar just för dagen kommentarerna till min egen artikel "Plötslig spädbarnsdöd: den enkla sanningen" (som var min rubrik) debattämnet här. Jag har min egen lilla hatklubb. Lögner, förtal, personförföljelse odlas i tusensidiga forumtrådar på nätet och i oräkneliga bloggar. Jag har fått lära mig leva med det och kan utan att överdriva säga att det är ett under att jag gör det... Den senaste hatkampanjen, extra massiv för att den nådde ut i varenda vrå av landet (och inte bara det här landet), hade kunnat knäcka en oxe. Jag tror inte min känslighet är mindre än din.
Du ger själv det enda möjliga motmedlet, undermedicinen, boten:
"Sedan, och här kommer själva poängen, får man inte glömma all den oerhörda vänlighet som visas på nätet. Särskilt jag får mycket värme, beröm, godhet, hjärtlighet, till och med böner, från människor jag aldrig träffat men som jag ändå har en relation med genom mitt skrivande. Det är helt fantastiskt. Man kan faktiskt också välja att rikta sitt fokus mot dem, ---"
Tack för de orden.
Goda tankar gör gott. För mottagaren, för givaren. För kärleken, för världen. För livet, sådant det borde, kan och ska vara! Jag har lärt mig hur djupt sant detta är.
Låt mig därmed säga att jag hoppas och vill tro att du hade, och har länge än förhoppningsvis, glädje av Barnaboken, som jag skickade dig när du berättat i tidningen Expressen om din egen, äntligen anlända kärlekens gåva - lille nyfödde Milo Santino.
Jag vågar mig på en kärleksfull kram, ej anonym, och en puss på lilla näsan på barnet!