Anna Axfors

Dags att separera religion och tro

"Jag tror på solen – även om den inte lyser Jag tror på kärleken – även om jag inte finner den Jag tror på Gud – även om han förblir tyst" det där var ju inte logiskt för en sekund. solen har de flesta människor sett många gånger i sina liv, kärleken är en känsla som många har känt. därför är det logiskt att tro på solen och kärleken. "gud" är en tolkning av en slags andlig känsla och tolkningen beror troligtvis på att människor vill ha förtröstan om något högre - det ska finnas en högre mening med allting för annars är världen och livet väldigt skrämmande. men måste det vara så att känslan är gud och meningen ska vara högre än livet självt? kan inte känslan få vara psykologisk - som den är - och meningen finnas i det vi gör med våra liv? (inte vad någon påhittad gud "gör" med våra liv) ja, jag säger att gud är påhittad, trots att jag aldrig kan bli _säker_ på om han finns eller inte. men fram tills han är bevisad så är han påhittad, precis som shiva är påhittad och bamse och romeo och julia och allah... även om de kanske också finns på riktigt? det kan vi inte veta säkert! får folk tro på vad de vill? ja, precis som folk får rösta på vilket parti de vill. men det vore bra om folk kunde skilja mellan fantasi och verklighet lite mer.