Ta lärdom av dansk flexicurity
Många talar om att den danska arbetsrätten fungerar bättre än den svenska. Framför allt finns det en mycket stor skillnad i hur både anställda, företagare och allmänhet ser på regelverket. Medan i stort sett alla i Danmark är nöjda med sin modell, är läget i Sverige det rakt motsatta. De anställda känner ingen trygghet, de som står utanför arbetsmarknaden upplever att de har svårt att komma in och företagarna anser att det minskar motiven att anställa samtidigt som det är svårt att behålla rätt kompetens vid neddragningar. I värsta fall kan det hota hela företagets överlevnad. Vad är det då som gör att den danska modellen är så uppskattad särskilt av danskarna själva? Vilka lärdomar borde vi dra i Sverige?
