Papandreou bör hyllas för beslutet att hålla folkomröstning
Jag vill bara påpeka ett fel i artikeln som Per Garthon gjort. "Om grekerna, vilket de flesta tycks tro, säger nej, behöver det inte vara katastrof för EU utan snarare en välsignelse. Det skulle bidra till att klargöra att EU är och skall vara ett projekt för samarbete, inte för att bygga en superstat. I Sverige borde inte bara f d EU-motståndare, utan också gamla EU-anhängare bli glada, eftersom de allra svenska EU-kramare (bortsett från några nyliberaler och stureplanscenterpartister) alltid har varit pragmatiker och betraktat EU som en organisation för praktiskt samarbete, inte som en väg att bygga en global superstat." Nyliberaler, klassiska liberaler och organisationer som Stureplanscentern, Liberaldemokreterna och klassiskt liberala partiet är bland de hårdaste EU-kritikerna som finns i Sverige. Vi är betydligt mer pragmatiska än blindstyrena i FP som inte ser skillnad på euron och europeiskt samarbete, där det handlar om två helt olika saker och där europeiskt samarbete är någonting helt annat än den odemokratiska koloss som EU innebär. Eu är raka motsatsen till demokrati, vilket agerandet gentemot Lissabonnfördraget bara är ett i mängden exempel på arrogansen eurokraterna har mot medborgarna. Vill man ha reda på vad riktiga liberaler anser om EU kan man titta på Nigel Farrage, Nils Lundgren, Henrik Alexandersson mfl för att få en fingervisning. Liberaler anser exempelvis inte att Eus tullmurar mot omvärlden har någonting alls med frighandel att göra. Så som det står i texten implicerar Per att liberaler som inte tillhör gruppen låtsasliberaler i FP saknar pragmatism. Ingenting kudne vara längre från sanningen då endast den österrikiska ekonomiska skolan kunde förutspå de senaste årens ekonomiska kriser och endast denna marginaliserade liberala ekonomiteori har svar nu när mainstreampolitikens överstimuleringspolitik inte längre leder någon annan stans än i fördjupad skuldsättning för stater och privatpersoner.
