Motståndarna till delad föräldraförsäkring motsäger sig själva
Sprängstoff! Nils har uppenbarligen engagerat och provocerat med sin utmärkta artikel. Heder åt honom att han deltar så aktivt även i kommentarsfältet, trots en hel del väldigt onödiga personliga påhopp. En genomläsning av kommentarerna visar även på en språkbruk som man kunde förvänta sig mer av, om det nu är vuxna människor som skriver? Begrepp som "manipulation", "övergrepp", "förtryck" används i sammanhanget kring Nils artikel, hans person och Södertörns lärcentra. Dessa begrepp bör användas i relevanta kontexter. Vill man nu, i affekt och tryggt skyddad bakom en datorskärm, kränka artikelförfattaren så får man vackert använda sig av lämpligare och mindre värdeladdade ordval, alternativt en synonymordbok. För övrigt så måste det kännas bra för Cesar Milan att bli omnämnd i ett sammanhang som det här. Det går inte att ta miste på Ina Hösts förtjusning av denne ståtlige hundcoach, dock ser jag inte den exakta kopplingen till Nils Petterssons artikel. Jag tar den ändå, i egenskap av man, som en komplimang, eftersom Milan, enligt Höst, visar världen att även män har ”… viktiga förmågor när det gäller att hantera det levande”. Det finns oerhört många fantastiska mammor och pappor. Engagerade, delaktiga, närvarande. Nils träffar dem regelbundet, framförallt papporna som kommer till pappagrupperna. Ett viktigt syfte med dessa grupper är att stimulera papporna att samtala och diskutera med sin partner kring alla de frågor som rör föräldraskap och parrelation. Ekonomin är, som också Nils skriver, en faktor som självklart påverkar valet av föräldraförsäkring. Många familjer löser detta på ett alldeles utmärkt sätt och diskuterar ekonomin i allmänhet och föräldraförsäkringen i synnerhet så att barnets rätt att knyta an till båda föräldrarna står i fokus, för det är väl barnets bästa vi alla har som utgångspunkt? Trots alla dessa fantastiska föräldrar måste man ändå kunna problematisera och diskutera kring föräldraförsäkringen så att så många som möjligt kan göra medvetna och genomtänkta val. "Nej, föräldraförsäkringen är inte det enda medlet för jämställdhet", skriver Nils Pettersson. Men är det någon som har tvivlat på att de män som deltar i omvårdnaden av sina barn och i hemarbete genom exempelvis föräldraledighet åtminstone i någon grad”… ökar sin förståelse för det obetalda hemarbetet och dess villkor”? Man måste kunna uttrycka en sådan tanke utan att man för den skull vill göra avkall på varje familjs rätt att själv utforma sitt föräldraskap. ”Staten ska inte bestämma över familjerna. Etta på tröttsamhetstoppen”, skriver Åsa Erlandson i den länkade artikeln i Aftonbladet angående att det kanske är dags att kvotera föräldraledigheten. Jag är inte heller säker på att kvotering är bäst väg att gå, men vi måste kunna diskutera det. För vems skull? För barnen, såklart! De är fullständigt beroende av föräldrarnas val, värderingar, delaktighet, närvaro, jämställdhet etcetera. Åtminstone fram till dess att de är myndiga och förhoppningsvis själva kan utforma sina liv trots att de kanske inte är nöjda med vad de fått med sig i sitt ”bagage” från barndomen. Fråga de barn som växer upp med föräldrar som brister i ansvar och engagemang vad de anser om exempelvis kvotering? Småbarnsåren är viktiga för anknytningen. Föräldraledighet är ett ypperligt tillfälle att låta barnet knyta an till föräldern och även för föräldern att skapa känslomässiga band livet ut. Södertörns lärcentra vill lyfta och medvetandegöra frågor kring föräldraskap där bland annat föräldraförsäkringen ingår som en viktig del. Nils Petterson är en av Sveriges mest erfarna utbildare och föreläsare inom föräldraskap. Om man läser på Södertörns lärcentras hemsida så är det svårt att se att det skulle pågå någon sorts ”manipulation”. Det moderna samhället med stor valfrihet för många, innebär även att det är mycket som man vill hinna med som människa och förälder. Nils Pettersson har skrivit mycket om ”livspusslet” som bland annat handlar om att kunna kombinera föräldraskap och karriär. Självklart ska både män och kvinnor ges möjlighet att göra karriär och samtidigt vara föräldrar. Men fokus bör, så långt det är möjligt, ligga på barnet och barnets bästa. Det är vi skyldiga barnet, eftersom de inte själva har möjlighet att välja föräldrar.
