Rösträtt fick vi men inte vara med i frimurarklubben
Jag måste erkänna att jag är väldigt avundsjuk på dig Therese. Jag bekymrar mig över mina barns framtid, över min egen framtid, att bli gammal, att bli av med jobbet. Jag bekymrar mig ibland över hur det ska gå för mitt fosterland. Tänk om jag också kunde bli vitglödgat ilsken över att jag inte får gå med i Frimurarna, ety jag inte är kristen, utan ateist. Jag kan inte heller gå med i Birgittasystrarna, och det inte ens enbart för att jag inte har tron, utan för att jag är man. Jag skulle kunna bli rasande över att mödrar av tradition får barnbidraget eller att bara vi av hankön skall göra värnplikt. Varför inte svälten eller de rent bizarra orättvisor som finns i världen? Men som sagt, jag har för mycket annat att vara bekymrad och upprörd över. Så jag är avundsjuk på dig Therese, som har så få bekymmer här i världen att du kan bli så oerhört upprörd över att du inte får bli Frimurare. Lyckliga, lyckliga du.
