Svenska intellektuella viker sig för islamisterna
Moder, moder Svea, alla mjuka ryggars moder, skrapar ängsligt med foten, lägger sig flat och blottar strupen, underkastar sig gärna den berättigade självcensuren, utplånar sig själv - ty nån rasist, det är hon inte. För hur kan man alls vara rasist när man inte är nånting alls? Lena Anderssons huvudtes är väsentlig, men om det är sant att hon tidigare utan ens rudimentär hänsyn till källor och samtida kristen praktik utmålat Kristus som tyrannisk och sociopatisk företagsledare, så är detta obildat och okunnigt och minskar hennes trovärdighet. Men det är väl så man vill ha det i de svenska drängstugorna.





