Anders Ericsson

Hatiska feminister objektifierar och hånar mig

Jag följer 3 bloggar förtom Pär Ströms som kritiskt granskar feminismen eller företelser med anknything till feminism (Tanja Berkvists, Ingrid Carlqvist, Ann-Marie Maukonen) (Hm noterade precis just nu att av de 4 kritiska bloggar jag följer så drivs 3 av kvinnor, vad ska man dra för slutsatser av det?) Jag följer ingen pro-feministisk blogg (borde göra det) men har givetvis varit inne och besökt dem i olika sammanhang då och då, senast Helen Friden häromdagen. En snabb jämförelse visar ganska tydlig skillnad i hur man behandlar ämnet och motståndarna. Ingen av de som driver bloggarna jag följer förfaller till okvädningsord, förlöljligande och hånfullheter. (Om de som kommenterar på bloggarna förfaller till den niivån är en annan femma). De verkar vad jag kan se också tillåta motargument utan att censurera dem även om de i flera fall modererar sina kommentarer. I de fall jag besökt pro-feministiska bloggar stöts jag snabbt bort, jag kan inte påminna mig att jag sett en enda feministisk blogg som når upp till den standarden som de fyra ovan nämnda här håller. "Ta dig i arslet" och "ditt jävla svin" argumentation förekommer ganska friskt där. Även när de är mer städade (Gudrun Schymann svär åtminstone inte eller använder invektiv som "pucko") så begagnar de sig av en raljerande och nedlåtande ton med fult osakliga argumentationsknep, eller härskartekniker om man nu vill anamma feminsternas egna jargong. Jag tror förklaringen ligger i att feminismen i sig grundar sig på "insane" ("vansinnigt" blir fel på nåt vis, "insane" passar rätt, fast det är fel språk) principer. En viktig ingrediens i intelligens är förmågan att differentiera, vansinne och sinnessjuka grundar sig på att man förlorat förmågan att differentiera. Det kollektiva tänkandet är ett sjukt tänkande. "(alla) män ...." "(alla) kvinnor" är generaliseringar som sätter likhetstecken mellan invider på grund av deras grupptillhörighet. Det är ett mentalt osunt sätt att resonera. De som anammar feminismen anammar vansinnet. Därför möts man också av vansinnig argumentation när man försöker argumentera med dem. De är helt enkelt sinnessjuka i ordets sanna bemärkelse. En övertygad feminist kan inte bemötas med sakargument, det rätta att göra är att ignorera dem, det går inte att vinna med sakliga argument mot någon som inte kan ta till sig sakliga argument. Enda anledningen som finns för att argumentera mot dem är för att 1) få dem att avslöja sig för dem som är sunda men inte själva ännu har upptäckt faran och 2) för att samla ammunition, eftersom ju mer man argumenterar med dem, desto mer belägg får man som man kan använda i kampen mot dem. Många av dem är väl kvalificerade för madrasserade celler och tvångströjor, men så länge de inte utgör en aktiv fara för övriga medbogare räcker det med att vi med saklig upplysning neutraliserar deras makt, sen kan de få stå på torgen med sina megafoner och spy ur sig sin dynga (jag vill inte på något vis inskränka yttrande och åsiktsfrihet) som ingen tar på allvar eller lyssnar på.