SD:s behandling av oss avhoppare tyder på sekterism
Petzäll-fallet är en i raden av flera interna intriger inom SD-maskineriet som tyder på att det är en dysfunktionell organisation för en hop populister utan vare sig en logisk politisk agenda eller långsiktighet. Springpojken Petzäll får smaka på partilojalitetens piska och lockas föga att lämna sin riksdagsstol för en reducerad riksdagslön. SD-ledningens sätt att hantera fadäsen påvisar starkt att det är ett splittrat parti med grus i maskineriet (vilket de övriga är pinsamt dåliga på att utnyttja). SD:s riksdagsorganisation är ett gäng Fas-3 (inget ont om Fas-3 brukarna) som i den socioekonomiska utsatthetens depression projicerade sin ilska på det SD matade dem med. Nu pillar de med miljoner i partistöd, iklädda snygga kostymer/dräkt och gassar under ofantligt med Tv-tid, oerfarenheten visar sig. Dramat lär fortsätta och jag tänker njuta av sekterismens och pennalismens inträde i plenisalen i och med detta. Tänk att SD kunde vara så politiskt underhållande!
