Alex H. har kommenterat på:
För det första har ingen åtalats. Den svenska åklagaren har inte gett många ljud ifrån sig, och det är osäkert vad hon egentligen sysslar med. Det kanske fungerar i Sverige, där folk är vana, men för ett fall med internationellt intresse så framstår det minst sagt underligt för vår omvärld.
Jag vet inte vem som ljuger, men precis som många utomlands har jag börjat tappa tron på att den svenska utredningen inte är påverkad uppifrån. Den är helt enkelt för klumpig, för aggressiv och, framför allt, för läglig. Även de som uttrycker åsikten att det mycket väl kan vara så att kvinnorna blev utsatta för sexuellt tvång lägger ofta till brasklappen att det hela sedan utnyttjades politiskt av den svenska åklagaren.
Jag tycker personligen att Naomi Kleins artikel i Huffington Post (http://www.huffingtonpost.com/naomi-wolf/jaccuse-sweden-britain-an_b_795899.html) säger det hela ganska väl. Hon avslutar med:
"Anyone who works in supporting women who have been raped knows from this grossly disproportionate response that Britain and Sweden, surely under pressure from the US, are cynically using the serious issue of rape as a fig leaf to cover the shameful issue of mafioso-like global collusion in silencing dissent. That is not the State embracing feminism. That is the State pimping feminism."
Jag tycker att det är felaktigt och orättvist att hävda att de som ställer sig bakom Assange tror att kvinnors nej inte gäller. De har helt enkelt inte trott att det primärt handlar om en våldtäkt i ett fall som skötts så utomordentligt dåligt att det är svårt att tro att det inte är politiskt - även för en svensk.
Och vad beträffar vem man skall tro på i ett icke avgjort fall: Jag betraktar mig som feminist själv, men om det skulle betyda att jag förväntas att alltid hålla med andra kvinnors uttalanden när de står mot en mans, oberoende av vad de säger, så får jag nog begära utträde. Sådant skall baseras på bevis, inte på en ryggmärgsreaktion.