Abe Bergegårdh har kommenterat på:
Precis som du påpekar fanns det en identifikation hos NSDAP med det tyska folket, och däri inkluderades även arbetarklassen. En i grunden korporativ tanke att ingen klass skulle parasitera (som judarna som ras parasiterade på det tyska folket).
I en relativt ny bok om om förintelsens orsaker spelar detta en avgörande roll. Att välfärden för den vanlige tysken stod i centrum (95 % sades tjäna på det). I "Hitlers folkstat. Rån, ras och nationell socialism" av Götz Aly driver han just den tesen. Förintelsen (och aggressionskriget) var egentligen en ad hoc lösning på finansiella problem. Den tyska ekonomin höll på att haverera, dels på grund av de stora rustningsutgifterna och dels på de stora välfärdsprogrammen. De senare var just grunden för Nsdap:s legitimitet. Även kristallnatten ska förstå ur ett sådant perspektiv, man plundrade sig fram över Europa med diverse tekniker.
Den är klart läsvärd, även om mellanpartiet blir lite tjatigt i sina upprepningar om hur man lurade sina allierade och överförde resurser på finurliga sätt för att kunna hålla kriget igång utan att behöva tulla på tyskens välfärd som paradoxalt nog blev bättre under krigets gång. Till skillnad hos de allierade där man införde ransonering och annat. Det är först efter Stalingrad man börjar införa vissa restriktioner, men även så sent som våren 1945 vägrar man t ex höja punktskatter på cigaretter för att det skulle skada förtroendet för den nationalsocialistiska segern :S
Den slutsats man ska dra av detta, är inte att tolka Hitlers uttalanden eller Nsdap: s paroller och program för bokstavligt. Det handlar inte om ideologi i den bemärkelsen, utan om ren pragmatism. Så länge nazisterna höll folkets gryta kokande tittade folk åt annat håll när man slängde obehagliga element i ugnarna. Antisemitismen var alltså inte orsaken, men en förutsättning.
Recension av boken:
http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/gotz-aly-ger-nya-perspektiv-pa-hitler_3226217.svd
---
Vidare om kopplingen mellan nationalisocialism och socialism. Det förekommer antaganden om att dessa ligger nära varandra ideologiskt. För de första bör man påpeka det som den konservative tyske historikern Ernst Nolte gör i sin "De fascistiska rörelserna": socialism ska förstås som "enighet". Det kommer ur det anti-boljevikiska förbundet skapat strax efter första världskriget, bestående av borgerliga grupper. Där ställde man "tysk enighet [socialism]" mot den socialism som kommunister och andra radikaler representerade (ett annat produktionssätt). Det går tydligen tillbaka ytterligare, men har inte de källorna här.
Alltså man måste förstå det ur sitt eget sammanhang och inte läsa in dagens tolkningar. På samma vis ska man betrakta den "socialism" som Sun Yat Sen, Kinas första president, hänvisade till. Eller de arabiska Baathparterna.
För det andra ska inte en kritik i sig mot storfinansen ses som "socialism". Det finns ett jätteproblem med att läsa texter och paroller manifest, när man bör gå på djupt och fråga sig vilka relationer som samhället i grunden byggde på. Kapitalismen kan ta sig olika uttryck - en låt-gå kapitalism som under 1860talet är inte mer eller mindre kapitalism än en korporativ sådan under fascismen i Italien.
Därför blir det väldigt problematisk att plocka fram det så kallade hästsko-teoremet, att politiken är en cirkel. (Var sätter man in anarkister, liberterianer, ekologister etc på den?) Då är det mer intressant att använda totalitarismteorin, som bla Hannah Arendt förfäktade, även om också detta hänger upp sig på ytliga fenomen, som estetik, byråkrati, kontroll och hoppar över produktionens roll i det hela. Än mer komplicerat blir det då t ex att Arendt pekade på Pariskommunen som ett av hennes exempel på hur demokrati borde gestalta sig - alltså även Marx/Engels exempel på "proletariatets diktatur"!
Sedan kan jag hålla med om att vänster/högerskalan egentligen är rätt ointressant som begrepp. För som ni vet var ju liberalerna länge en radikal vänsterståndpunkt, stundtals revolutionär som 1848. Det blir mer relevant att tala om borgerliga och icke-borgerliga partier. Med borgerlig åsyftas då förenklat sätt pro-kapitalistiska. Och ja, nazismen var det.
För att citera den gode Adolf Hitler ur Bullocks bok om Hitler: "Det är ju rena Bolsjevismen!"Angående Greger Strassers förslag om att förstatliga industrin. Läs på sidan 140f. Rätt roligt
Jag tror att mycket av svårigheterna att diskutera ideologi, är att man betraktar dem som konsekventa idépaket (som ligger till grund för politik), som i tex Reidar Larsson bok om politiska ideologier. Vill man däremot förstå dem ska man nog göra som Antonio Gramsci, betrakta dem som i huvudsak meningslösa papperskontruktioner medan det relevanta blir de klass-/intresseuttryck som återspeglar sig som ideologi. Alltså i ständig förändring för att svara till dem man respresenterar. Det var alltså ingen slump att Hitlers främsta röstunderlag kom från småborgerligheten (som utgjorde över 30 % av befolkningen).
