Urban Dynamic Planning Forums aktiviteter 
Bostadspolitik bör vara samordnad och lösningsorienterad. För att komma till bukt med den akuta bostadsbristen i de största städerna är det av största vikt att nå en bred politisk enighet, över blockgränser och ekonomiska ideal, skriver Jessica Creutzer, Cattis Carlén, Gerda Larsson och Ida-Maria Classon för Urban Dynamic Planning Forum.
Det börjar närma sig sitt slut för oss här på Stora Bostadsbloggen. Sommaren gick och hösten har kommit, valet är avgjort och diskussioner om bostäder fortsätter. Under vår tid har vi velat framhålla olika aspekter och vardagliga perspektiv på det som ändå är en grundläggande rättighet – bostaden.
I våra inlägg har vi berört några av bostadsmarknadens dilemman, såsom en fortsatt
utförsäljning av hyreslägenheter, den svåra tröskeln för unga att få en egen bostad,
marknadshyror och det geografiska lägets betydelse. Vi har också påvisat några
konstruktiva lösningar med containrar och boxmoduler, där nya idéer och kreativ arkitektur
leder till alternativa boendeformer. Men inte bara arkitekturen är viktig när det gäller
bostadssituationer, ett lösningsorienterat helhetstänk är essentiellt.
Det återstår egentligen bara för oss att blicka framåt. Om inte en alltför lång framtid tillsätts den nya riksdagen och de nya fullmäktige i kommunerna. Nu är tiden då vallöften ska uppfyllas och politiska plattformar ska skapas. Det blir upp till politiker och tjänstemän att lyfta upp ett helhetsperspektiv och börja föra en ansvarstagande bostadspolitik. En inkluderande stadsplanering kräver att alla människor synliggörs och att bostadsbeståndet är tillräckligt varierat för att möta vår samhällsbredd. Det handlar om att se till alla individers rätt till bostad och fortsätta bygga för ett mångfaldigt samhälle. För som sagt, när det gäller bostäder handlar det inte om att vinna, det handlar om att bostadsmarknaden inte ska ha några förlorare.
Ida-Maria Classon, Cattis Carlén, Gerda Larsson och Jessica Creutzer
www.UDPF.se
Den 23 September skrev Epstien artikeln "Avkontorisera bostadshus i innerstan!" om potentialen att skapa fler bostäder i innerstan genom avkontorisering. Många bostadshus i innerstäder har förvandlats till kontorslokaler samtidigt som efterfrågan på bostäder i dessa områden växer. Under 2000-talet har även debatten förts om att omlokalisera verksamheter till förorterna för att frigöra bostadsmöjligheter i staden.
Vi på UDPF tycker att det är viktigt att skapa flera bostäder för att bemöta bostadsbehovet men tycker också att det är viktigt att staden både kan erbjuda kontor, verksamhetslokaler och bostäder för att hållas levande dygnet runt. Bostadsområden som Södra stationsområdet i Stockholm har en väldigt låg aktivitets nivå dagtid då området nästan överges medan City i Stockholm tvärtom överges när kontorstimmarna tar slut. I en levande stad behöver vi en blandning av bostäder, deras upplåtelseformer, privata och offentliga verksamheter och arkitektur. Att det behövs fler bostäder håller vi med om men vi undrar om avkontorisering är vägen dit.
Gerda Larsson för Urban Dynamic Planning Forum
0
Jag trodde nog tillsammans med många andra, att den akuta bostadsbristen som idag finns och att den ojämna bostadsmarknaden som idag råder, skulle få större uppmärksamhet inför valet. Alla människor har ju en bostadssituation; hyresgäst, villaägare, inneboende, hemlös, och så vidare. Riksvalet handlade aldrig om en fungerande/icke fungerande bostadspolitik, ändå kommer de närmsta tjugo åren vara så betydelsefulla för en framtida bostadsmarknad, inte minst i storstadsregionerna.
Det handlar om processer som påverkar oss alla, vare sig man vill det eller inte. Dessa är urbanisering, globalisering, regionalisering och marknadisering. Vidare innebär detta i praktiken ställningstaganden för nyproduktion, upplåtelseformer, renoveringar, vakanser, demografiska utmaningar, miljötänk och mycket mera. En gemensam nämnare är att samtliga krafter får genomslag på bostadsförsörjningen i Sverige. Samtliga ställer krav på en hållbar bostadspolitik.
Vad uppvisade då de politiska blocken i sina valmanifest? På respektive blocks hemsida finns följande att läsa av de rödgröna och alliansen. Tanken var att göra en liten jämförande analys av de bägge blockens intentioner kring bostadspolitik men det låter sig inte göras i detta fall. Alliansen hade endast en replikerande debattartikel angående sin bostadspolitik medan de rödgröna presenterade ett bostadspolitiskt manifest. Självklart kan man på varje enskilt partis hemsida utläsa vilka politiska visioner som är önskvärda gällande bostäder. Jag tycker ändå det är lite märkligt att det inte finns ett samlat valmanifest angående sin egna bostadspolitik på det segrande blockets hemsida.
Med detta vill jag inte underminera betydelsen av andra viktiga politiska valfrågor, men jag anser att bostadsproblematiken måste synliggöras mer än vad den hittills gjort. Tillräckligt många kämpar i motvind och förutsättningarna på bostadsmarknaden är ojämna. Storstäderna huserar för tillfället människor till bristningsgränsen av vad de förmår och effekterna innebär bland annat en utbredd andrahandsmarknad. Plan- och byggprocessen fattas resurser och detta får som direkt konsekvens att nyproduktionsprojekt blir utdragna. Bostadspolitik är både en statlig och kommunal angelägenhet, där långsiktighet och ansvar är vad som krävs. Trots att den bostadspolitiska frågan kom i skymundan under valet, hoppas jag på större genomslag i debatten framöver! När det gäller bostäder handlar det inte om att vinna, det handlar om att bostadsmarknaden inte ska ha några förlorare.
Cattis Carlén för Urban Dynamic Planning Forum
0
I dagens diskussioner kring staden ses innerstaden oftast som idealet och förorten som det omoderna och förlegade. Alla vill ju bo stadsmässigt med gator i rutnätmönster. Eller? Skulle det kunna vara så att det går också att trivas i förorternas miljonprogram- eller villaområden? Går det att trivas bland trafikseparering, hus i park och villor? Svaret är självklart ja. Däremot har media de senaste årtiondena målat upp en annan bild av svenska förorter. En bild som präglats av torftiga bostadsområden med isolerade, vanmäktiga och vilsna invånare vilket också gett ringar på vattnet. Nämligen bilden av att i en förort, framförallt de som byggdes under miljonprogrammens tid, går det inte att trivas. Därifrån vill alla flytta. Men hur är det egentligen och vad kan vi göra för att förbättra denna bild av förorten? I senaste numret av tidskriften Arena skriver Per Wirtén om hur medias bild av förorten också har påverkat den allmänna synen på förorten och de människor som bor där. En mycket intressant text, som är ett utdrag ur hans kommande bok Där jag kommer ifrån. Wirtén hänvisar till Åke Dauns doktorsavhandling Förortsliv som redan på 1970-talet då bröt mot bilden av förorten som omänskliga platser där ingen kan trivas. Istället visade det sig att de flesta trivdes i sin närmiljö och hade ett stort kontaktnät. Även Per-Markku Ristilammi har skrivit om denna negativa syn på förorten och de konsekvenser det får för de människor som bor där i sin avhandling Rosengård och den svarta poesin från 1994. Även Emil Bergstén tar upp ett liknande perspektiv i sin kandidatuppsats Skall det bland dessa höga hus en dag stiga en sång där han undersöker om miljonprogramområdet Hagalund i Solna skulle kunna klassas som kulturarv. En utmärkning av kulturarv skulle kunna förändra den negativa bild av förorten, som fortfarande finns. Genom att framhäva förortens bevarandevärde där den berättar något om vår gemensamma historia och samtid, kan kulturarvsutnämningen också verka utvecklande. Jag säger inte att stadsmässigt är fel, det finns fler poänger med förtätning inte minst miljömässiga skäl. Men det handlar om att vidga perspektivet om vad en stad är och inse att en och samma stad kan ta sig olika former. Förorter har sina fördelar men också sina nackdelar på samma sätt som det finns positiva och negativa sidor av innerstadens rutnätstad. Det handlar inte främst om vad arkitekturen gör med människan utan vad människan gör med arkitekturen. Med detta menas att invånarna måste få känna sig delaktig i sin stad och närmiljö och känna en möjlighet att påverka dess utformning. Att låta alla invånare komma till tals, vare sig de väljer att bo i en förort eller inte. Det handlar om frångå de slentrianmässiga bilder som finns av förorterna som media och nyurbanister målar upp. Idag står många av miljonprogrammens hus inför stora renoveringar och det ska bli intressant att se om och hur kommunala bostadsföretagen, politiker och tjänstemän ska främja en ökad delaktighet bland invånarna i planeringen. Antingen kan de strunta i det genom att exempelvis sälja ut och på så sätt slippa renoveringar eller så kan de ta vara på chansen, frångå synen av den stigmatiserade förorten och ta vara på de idéer och åsikter som finns där. / Jessica Creutzer för Urban Dynamic Planning Forum
Idag när man tar ett bolån vill bankerna att köparen skall gå in med 10 procent av kostnaden själv och sedan kan man låna resterade 90 procent av marknadsvärdet. I maj i år kom dock förslaget om ett nytt tak för bostadslån som, enligt Finansinspektionen (FI), skulle ligga på 85 procent av bostadens marknadsvärde. Men hur kommer detta att påverka ungas chans att komma in på bostadsmarknaden? Meningarna är delade men vi på UDPF ser inte att det höjda taket skulle kunna underlätta.
Jeanette Gustafsdotter, vd för Märklarförbundet säger till DN den 5 maj att "För höga krav hämnar bostadsmarknaden och framför allt unga får det svårt". Iden bakom taket är att undvika hög skuldsättning som gör låntagarna väldigt sårbara vid sjunkande bostadspriser (liknande situationen under 90-talskrisen). Vi på UDPF håller med om att köpa en bostad kan vara ett riskspel med upp- och nedgående priser och räntor men tror som Jeanette Gustafsdotter att denna lösning framför allt skulle drabba unga.
Peter Borsos, Kommunikationschef för Swedbanks bankrörelse ställer sig dock bakom förslaget i samma artikel och ser istället nya möjligheter i hur man kan låna pengar även om taket höjs "Det kan till exempel ske genom att föräldrarnas bostad används som delpant för ett lån". Men är det en lösning att unga inte ska kunna äga sin bostad själva? Ska man som ung vuxen behöva förlita sig på att ha föräldrar som kan hjälpa till. Faktum är dock att alla föräldrar inte samma möjlighet att hjälpa sina barn och att som ung student (här kan jag tala ur egen erfarenhet) eller som ung anställd är det på CSN/inkomsten inte så lätt att spara pengar till de extra 5 procenten man nu inte kan låna på banken.
Reglerna föreslås börja gälla den 1 oktober och enligt FI's bedömning kommer reglerna inte att påverka priset på bostäder särskilt mycket. Den genomsnittliga belåningssumman ligger under 85 procent men om regeln går igenom tror vi på UDPF som Hans Lind, professor i fastighetsekonomi vid KTH, säger till TT nämligen att "I praktiken är det bara en liten grupp som påverkas, framför allt förstagångsköpare" med andra ord unga! Den ända skillnaden mellan oss och Hans Lind är att vi inte skulle kalla denna grupp liten
/Gerda Larsson för Urban Dynamic Planning Forum
0Bostadsbristen aktualiseras ständigt i Sveriges storstäder, inte minst inför det kommande valet. Politiker verkar nästan vara villiga att lova nya bostäder både här och var i landet, för att vinna väljare från den stora gruppen unga vuxna. I genomsnitt tar ett byggprojekt åtta år att genomföra från idé till utförande, vilket är på tok för lång tid för att motverka den utbredda bostadsbristen. Under åtta år hinner man i bästa fall köa tillräckligt för att få en hyresrätt eller kanske köpa sig ett boende, samtidigt som allt annat i ens liv ska fungera. Unga vuxna har ofta inte så mänga alternativ, då man kanske utbildar sig eller precis har påbörjat sin karriär på arbetsmarknaden. I värsta fall kan man under denna tid få flytta runt flera gånger per år eller soffsurfa bara för att säkra sig en boplats i staden man har valt att bosätta sig i.
Sista tiden har jag varit på några politikerutfrågningar - där just boendesituationen för unga är ämnet. Politisk färg avslöjar politiska incitament och ibland tycker jag inte man blir klok på endera förslag, oberoende av vem på den politiska skalan som yttrar sig. Realistiska mål och konkreta lösningar är ju det som behövs, inte fina visioner om hur det skulle kunna vara! Avsaknaden av en adekvat bostadspolitik visar nu sitt rätta ansikte, och detta just som kohorten av 15-19-åringar står på randen att flytta hemifrån. 640 000 stycken för att vara exakt. Babyboomen i början av 1990-talet kan väl inte ha undgått någon?
Redan nu kämpar tillräckligt många med att flytta hemifrån, få ett förstahandskontrakt, använder arvspengar för att kunna köpa sitt eget boende, och så vidare. Vem vill inte underlätta för alla dessa? Det behöver inte vara en motsättning mellan upplåtelseformer och boendealternativ. Oavsett politisk färg - ena den politiska viljan! Och för jösse namn - tänk längre än till endast dina egna förutsättningar!
Jag passar på att tipsa om föreningen Jagvillhabostad.nu, som tillsammans med HSB anordnade en bostadspolitisk debatt i Stockholm i slutet av augusti. Se gärna filmen BAKOM STATISTIKEN som presenterades.
Cattis Carlén för Urban Dynamic Planning Forum
0Under den tid som UDPF har bloggat här på Newsmill har vi vid flertalet tillfällen berört hur synen på bostaden har förändrats från en social rättighet till att vara en konsumtions- och handelsvara. En utveckling som sätter flera avtryck på bostadsmarknaden och där bland annat de senaste årens utförsäljning av allmännyttan varit en bidragande effekt till detta.
Som en konsekvens av att bostaden blivit en vara, har den precis som många andra produkter, blivit en livsstilsindikator. Jessica nämnde detta i sitt inlägg om mäklarsvenska, där ordval indikerar vad som anses vara ett åtråvärt liv och därmed säljer väl. Ordet livsstil är myntat av den österrikiske läkaren och psykologen Alfred Adler på 1920-talet som en del av hans individualpsykologiska teorier. Detta är för övrigt samma man som grundade teorin om mindervärdeskomplexet.
Att äga sin bostad anses idag ge många fördelar där du som individ själv ges ansvar att forma ditt boende, anpassat till just din unika livssituation. Och då gäller det att ställa sig frågan: vilken unik livssituation är det jag har egentligen? En fråga som kan göra de flesta förbryllade. Där kommer dock olika varumärken in och hjälper dig i din förvirring. Olika bostadsområden kan till exempel profilera sig för att göra det lättare att förstå om du vill söka dig dit eller inte. Exempel från Stockholm är SOFO på Södermalm där någon slags urban-bohemisk livsstil eftersträvas i områdets utveckling. Ett annat exempel är Telefonplan där kreativa människor eftersöks av fastighetsägare och kommun för att sätta fart på utvecklingen av platsen. Ett tredje exempel från Stockholm är Norra Durgårdsstaden som arbetar med en tydlig miljöprofil.
Men vad gör denna polariserade situation på vår bostadsmarknad för staden? Likasinnade vänner från medelklassen får ökad livskvalité med nära till aktiviteter och bekanta. Samtidigt samlas företag på dessa platser och ger platsspecifik spetskompetens, dyrbar i städers och stadsdelars konkurrens om kapitalet. På andra sidan myntet finns polariseringen mellan människor som, visserligen inte minskar stadens mångfald, men inte ger invånarna naturliga och gränsöverskridande mötesplatser, en förlust för alla parter. Bostaden är alltså inte bara en show off av dina livsstilsval, stadens utveckling sprider sig som ringar på vattnet in i ditt hem.
/ Ida-Maria Classon för Urban Dynamic Planning Forum
0
I DN i fredags skrev Annika Folcker Aschan en artikel om utförsäljningen av
allmännyttan i Stockholm och Socialdemokraternas rapport "Dåliga affärer". I
rapporten kritiserar Socialdemokraterna den utförsäljning av
hyresrätter, förskolor och mark som gjorts under Alliansens ledning
2006-2010. Kritiken går bland annat ut på att egendom som ägts av
stockholmarna nu slumpats bort till enskilda personer och till
kraftiga underpriser. "Oberoende beräkningar visar att borgerliga
majoriteter i Stockholm systematiskt under 10 års tid har sålt 30.000
bostadsrätter alldeles för billigt. Rabatten vid försäljningarna
beräknas ligga på mellan 40-60 procent. Detta har inneburit att staden
har förlorat ungefär 50 miljarder kronor under de senaste tio årens
ombildningar". Men det drabbar inte bara ekonomin utan skapar enligt
oss på UDPF även segregation och reducerar stadens mångfald.
"År 2006 fanns 95.672 lägenheter i Stockholms allmännytta. 2009 hade
antalet krympt till 79.238 stycken, på grund av ombildningar till
bostadsrätter - en minskning av allmännyttan med 5.478 lägenheter per
år. Om ombildningarna fortsätter i samma takt framöver kommer hela
Stockholms allmännytta att ha sålts ut om 14 år". Carin Jämtin
kommenterar i artikeln att privatiseringen varit snabb och ideologiskt
driven (i samband med rapporten lanserade även Socialdemokraterna
webbplatsen www.stockholmsrean.se där de listar alla utförsäljningar och
har ett litet artikelarkiv). Vi på UDPF delar Jämtins oro för att
utförsäljningstakten har gått fort, vi vet inte ännu om detta kommer
starta en gentrifieringsprocess i staden och hur mångfalden i staden
kommer påverkas av den markanta minskningen av hyresrätter.
Gerda Larsson för Urban Dynamic Planning Forum
UDPFs Jessica Creutzer skrev tidigare i veckan ett inlägg på Stora Bostadsbloggen om containrar och hur dessa kan fungera som ett alternativt boende i staden. Kreativa och flexibla bostadslösningar är vi säkerligen fler än UDPF som efterfrågar, men man måste också våga realisera dem. Ett exempel på några som har gått i bräschen för detta i Sverige är Botkyrkabyggen. I januari 2010 inleddes ett projekt som Alby Etage och svaret blev boxmoduler. Projektet innebär dels en upprustning av miljonprogramsområden i kommunen men också idén om nybyggnation på redan befintliga fastigheter med hjälp av prefabricerade byggsatser.
Bostadsbeståndet i kommunen motsvarade inte helt det som efterfrågades, bland annat önskades fler lägenheter av större typ. Därför valde Botkyrkabyggen att bygga om befintliga 4:or till 5:or och som etagelägenheter. Tio huskroppar valdes ut och i december 2010 räknar de med att alla modulerna är på plats. De nya bostäderna är innovativa och samtidigt attraktiva. De är heller inte så dyra i jämförelse med takvåningar. Bakom utformningen står Ariktektfirman Sandellsandberg.
Att använda platta hustak för olika ändamål är en smart idé ur ett hållbarhetsperspektiv. Takodlingar, solpaneler och vindmöllor är några exempel. Alternativa bostadslösningar välkomnas inte lika ivrigt av allmänheten men är nog något vi bara har sett en början av tror jag. Hur taken kommer att tillåtas användas kan nog tänkas bli hetlevrade debatter, inte minst med tanke på det motstånd som uppvisats mot radhusbyggen på hustak i innerstaden av Stockholm. Viss kritik är såklart befogad; vem som helst har ju inte råd att bosätta sig i ett sådant radhus. Men med en vedertagen bostadsbrist i storstäderna måste nyskapande lösningar till för att hantera alla dem utan egen bostad, skapa möjlighet till så kallade flyttkedjor, låta människor kunna välja lägenheter med varierad storlek, och så vidare.
Ur hållbarhetssynpunkt blir vertikal förtätning ett fullgott alternativ till andra strider om miljöförbättringar. Därmed inte sagt att det löser all bostadsproblematik eller att alla hustak ska bebyggas. Men fler snabba och flexibla lösningar måste till och det nu!
Cattis Carlén för Urban Dynamic Planning Forum
0
För denna sida ansvarar Urban Dynamic Planning Forum
Urban Dynamic Planning Forum (UDPF) är ett initiativ som har skapats för att engagera och inspirera till aktioner i staden. Tanken är att kunna tala om stadsutveckling på nya sätt och lyfta frågor om människan i staden, som annars lätt försvinner i debatten. Det drivs av Gerda Larsson, Jessica Creutzer, Ida-Maria Classon och Cattis Carlén.
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
