STIM:s arroganta beteende tystar musiken
I sitt debattinlägg påstår Eva Östling Ollén att Stim meddelat att vi tänker höja priserna med flera hundra procent. Så är det förstås inte. Stim rättar däremot till ett gammalt missförhållande, nämligen det att SHR-medlemmar tidigare betalat för klubbkvällar enligt samma priser som för bakgrundsmusik. Så har det inte varit för övriga restauranger och så ska det förstås inte heller vara för SHR:s medlemmar. Stim måste behandla sina licenstagare lika, helt enkelt. Här kommer ett par mer verklighetsanknutna exempel än Östling Olléns skräckbilder: - För bakgrundsmusiken på en restaurang med över 100 sittplatser och fler än 312 öppetdagar per år blir prishöjningen 4 kronor per dag. - För en genomsnittlig nattklubb blir höjningen 20 öre per besökare. Östling Ollén skriver, lite triumferande, att Stim nu får teckna ”separata avtal med var och en av våra medlemmar”. Ja, det får vi men vi ser inte detta som någon nackdel eftersom vi gärna har ett nära förhållande till våra licenstagare. Avslutningsvis: Stims priser tystar inte musiken. Tvärtom skapar rättvisa villkor för musikskapare en bra grogrund för ett framtida vitalt och blommande klubbliv och musikliv i stort.
