Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Peter Illis aktiviteter Friskolorna tjänar pengar på att hålla kostnaderna nere - vinster är inte på något sätt kopplade till vilken kvalitet man har på undervisningen. Detta i kombination med att Skolinspektionen är ett sällsynt trubbigt instrument. Så offras en hel generation elever.
Mycket bra genomgång och kritik av en av flera tveksamma kvalitativa forskningsmetoder. Tveksamma, inte därför att de i sig är dåliga, utan därför att de öppnar upp för den socialkonstruktionistiska devisen "forskaren är medskapare av verkligheten". Detta tas som intäkt för att vadhelst en forskare ägnar sig åt benämns vetenskap. Forskningen bedöms sedan av likasinnade, med samma teoretiska grundsyn. Jag skulle vilja påstå att samma gäller fenomenologiska metoder och kritisk diskursanalys. De har blivit metoder att klä forskarens förförståelse i vetenskaplig dräkt. Det är beklagligt eftersom det gäller främst samhällsvetenskaperna och den så kallade forskningen får förr eller senare tjäna som underlag för politiska beslut. Det kanske är en av förklaringarna till att dagens, och förmodligen morgondagens, skola ser ut som den gör.
#43 Peter H Så kommunisters helomvändning under Hitler-Stalinpakten, då de plötsligt hyllade nazismen, säger oss ingenting därför att Churchill var allierad med Uncle "Joe"? (Jag förmodar att du menar Uncle Sam.)
#42 Peter H Så bra att du kan avfärda mig som oseriös. Det ställer ju dina egna krumbukter i en bättre dager. Min poäng var att om Jesus var antikapitalist, i det att han förfärades av kommersen i templet, borde rimligtvis Hitlers impuls inför Berlin, som han likställer med Jesus, också ha varit antikapitalistisk. Ditt argument för Hitlers ambivalens är helt enkelt ett argument för det motsatta. Men eftersom jag är oseriös behöver ju inte ditt eget resonemang vara rimligt eller ens sammanhängande.
#38 Peter H Utgår man från ditt citat verkar Hitlers inställning ha varit allt annat än ambivalent - kände han sig som Jesus inför kommersen i templet när han reflekterade över Berlin råder väl inget tvivel om hur han förhöll sig till en fri marknad (om man för ett ögonblick bortser från att han också i praktisk politik effektuerade en helt statskontrollerad ekonomi).
När man konstruerar en ideologisk motsättning mellan kommunism och nazism/fascism ignorerar man hur friktionsfritt kärlek uppstod - ända ned på gräsrotsnivå - under Hitler-Stalinpakten.
"Det är det förgångna systemets stora misstag i liberalismens tecken att tro att folket önskar styra och leda sig självt. Nej, folket vill ledas och styras." - Hermann Göring, Aufbau einer Nation, 1934 "Liberalismen lärde frihet, näringsfrihet, frihandel, parlamentarism, kvinnoemancipation, människans likhet, könens jämställdhet osv. - det vill säga den syndade mot en naturlag... Den tyska tanken fordrar idag, då den gamla feminiserade världen håller på att störta samman: auktoritet, typbildande kraft, restriktivitet, disciplin, autarki, skydd för raskaraktären, erkännande av könens eviga polaritet." - Alfred Rosenberg, Der Mythus des 20 Jahrhunderts, 1930 "Den borgerliga epoken med dess falska och förljugna humanitetsbegrepp är förbi." Goebbels, Das Reich, 6 september 1942 "Individens liv tillhör folket." Bormann i en rundskrivelse, 17 juli 1944 "Frihet? Låt gå! Så långt folkgemenskapens intresse medger individen frihet så får han den. Där individens frihet inkräktar på folkgemenskapens intressen upphör den." - Hitler, Olympiastadion i Berlin, 1 maj 1939 You do the math... För övrigt sprang den italienska fascismen ideologiskt ur en brittisk korporativistisk riktning kallad "guild socialism", en slags socialistiskt skråväsende. Och Mussolini var som någon redan nämnt först kommunist. Något större ideologiskt avstånd till fascismen hade han inte att tillryggalägga. Gemensamt för fascism, kommunism och nazism är den antikapitalistiska grundtonen - individens fri- och rättigheter, samt den ekonomiska friheten, ska med all kraft stävjas och undertryckas.
#16 Cai, Självklart är det inte egoistiskt av enbart kristna föräldrar att vilja överföra sina värderingar till sina barn genom att placera dem i en religiös friskola. Det gäller alla föräldrar som bekänner sig till någon religiös tro och vill föra över den till sina barn genom skolans försorg. Självklart vill jag också att mina barn ska överta många av de värderingar jag håller för höga. Det är sannolikt varje förälders önskan och ständiga strävan. Men det är inte lärarens roll. När mina barn börjar skolan kliver de ut i samhället. Lärarens fostrande roll är att inviga mina barn i samhällets värdegrund, att genom att presentera så mycket av tillvaron som möjligt utveckla mina barns förmåga att resonera, att använda sina egna omdömen och att börja forma sina egna framtider efter dessa omdömen. Lärarens roll är inte att presentera fixerade sanningar i existentiella och etiska frågor som endast har sin grund i auktoritet. Förhoppningsvis är mina värderingar i samklang med samhällets, i det att både jag och samhället omhuldar tolerans, jämlikhet och pluralism. Men om de inte är det, om jag till exempel anser att kvinnors plats är i hemmet, eller att homosexualitet är en synd, eller att judar är onda, så ska inte skolan axla uppgiften att förmedla dessa värderingar till mina barn. Mina barn har rätt att få del av den värdegrund som gäller i samhället och de har rätt att välja den i stället för min om de vill. Skolan ska inte vara förälderns försäkring mot att barnet utsätts för andra intryck än de hemmet tillåter eller erbjuder. Skolan ska tillgodose barnets rätt till självbildning. Så, ja, så länge vi ser skolan som en introduktion till vårt gemensamma samhälle och inte vår församling, så länge är det skolans uppdrag att förmedla den gemensamma värdegrunden. Och i ett öppet, pluralistiskt samhälle är det oundgängligt att en sådan värdegrund är religiöst och etniskt oberoende. Men du resonerar fel när du ställer upp alternativen som antingen föräldrarnas eller offentlighetens rätt att överföra normer - den svenska skolan bör manifestera barnets rätt till självbildning och att själv reflektera över och ta ställning till normer och värderingar. Om föräldrarnas normer står i bjärt kontrast mot de normer som råder i samhället är det barnets rätt att ha möjlighet att välja samhällets. Att kunna reflektera, granska kritiskt och väga alternativ mot varandra är inte medfödda egenskaper utan förvärvade färdigheter. De färdigheterna är det skolans uppgift att träna barnet i. Att under barnets viktigaste utvecklingsår underkasta det en helig skrift med eviga sanningar är att stoppa barnets intellekt i en konservburk. När barnet är vuxet, lämnar skolan, kliver ut i samhället och konservburken öppnas så infinner sig inte dessa färdigheter automatiskt. Religiösa friskolor är ett uttryck för föräldrarnas vilja att barnets föreställningsvärld ska bli en kopia av föräldrarnas. Det är ett försök att säkerställa att barnet inte utsätts för andra föreställningsvärldar. Som förälder har jag mina fulla rätt att lära mitt barn att "gud finns". Men lärarens uppgift är att lära mina barn att "en del människor tror att det finns en gud". I detta enkla förhållande ryms den viktiga principen att skolan inte ska syssla med indoktrinering. Skillnaden mellan min syn och totalitära, kommunistiska staters är lika stor som skillnaden mellan min syn och religiöst troendes. Religioner är precis som ideologier doktriner. För mig är tanken på en ideologisk friskola lika motbjudande som tanken på en religiös. De vilar båda på doktrinära sanningar. Den totalitära ideologins väsen skiljer sig inte nämnvärt från religionens. Du skriver själv att det går att ha och måste finnas olika uppfattningar om religiösa föreställningar för att ett samhälle skall vara hälsosamt. Det du missar är att skolan bör vara en spegel av samhället. En religiöst eller etniskt homogen skola är ingen spegel av samhället utan en isolerad ö av likriktning. Ett av de främsta skälen till att jag anser att vi inte ska ha religiösa friskolor är att jag anser att det är bra för mina barn, inte för mig personligen, att de tidigt och under sin utveckling får umgås med barn från Sverige och från andra länder, med barn som kommer från hem med olika traditioner och olika religioner. Jag vill att mina barn redan från början lär sig att kristna, muslimer, katoliker, etc, inte är några "där borta", eller några man läser om i böcker, utan människor man träffar och interagerar med varje dag. Jag vill att skolan ska vara lika variationsrik som samhället. Det lär mina barn tolerans, att mötas, att vara olik, att andra är olika och att se bortom skillnaderna. Religiösa friskolor kan inte erbjuda det. Deras explicita syfte är en homogen kultur. Det tycker jag är att beröva barn för dem och samhället mycket viktiga lärdomar och färdigheter. "Sekulära ideologier" är en absurd konstruktion som jag inte har för avsikt att kommentera. Maktfrågan är också en smula tveksam. Det handlar inte om vilka värderingar som är rätt eller fel, det handlar om att vi har vissa värderingar och normer som är gemensamma för att samhället ska fungera och att vi alla ska fungera tillsammans. Dessvärre rymmer samtliga religioner värderingar om social interaktion och om andra religioner som inte ger utrymme för andras existens på lika villkor, varför samhället behöver värderingar enligt vilka vi alla kan samexistera. Värderingar som måste vara religiöst neutrala. Det är dessa som ska råda i samhället och dess förrum - skolan.
Den nya skollagen är mycket tydlig: undervisning skall vara icke-konfessionell, vila på vetenskaplig grund och vara saklig och allsidig. Men är det verkligen möjligt att respektera lagstiftarens och Skolverkets direktiv för människor som håller religionen så högt att de är motiverade att driva en religiös skola eller placera sina barn i den? Det skriver läraren Peter Illi.
Linde, Jag tror knappast att det är att skjuta över målet att önska ett filosofiskt och metodologiskt systemskifte inom pedagogiken. Det är inte heller jag som bygger upp en polemisk dikotomi gällande forskningsmetodik. Det vetenskapligt sunda är självklart att välja metod efter forskningsfråga. Problemet är att den dominerande trenden inom pedagogiken är att välja forskningsfråga efter metod och den helt dominernade ansatsen är kvalitativ. Jag vill till och med hävda att det på en del pedagogiska institutioner saknas kompetens avseende kvantitativ metod, man får låna in folk från andra discipliner eller lärosäten till de kvantitativa metodpassen. Och polemiken är snarast regel: svenska pedagogikstudenter får lära sig att det inte finns någon verklighet och att kvantitativ forskning är "ytlig" och "oförmögen att ge några värdefulla svar". Jag kan inte bedöma huruvida Lindes egen forskning skulle ha ett existensberättigande inom en vetenskap som inte är fixerad vid sociologiska, svepande teorier men om den endast kan existera i en sådan kontext skulle jag inte gråta blod vid en eventuell palatsrevolution.
För denna sida ansvarar Peter Illi
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
