Kommunerna klarar inte att granska den privata äldreomsorgen
Sam Sandberg har antagligen rätt i att kommuner inte mäktar kontrollera den enskilda äldreomsorgen. Det är en brist, lika mycket som bristen på kontroll över den kommunala äldreomsorgen. För ingen ska tro att den kämpar med färre problem. Men tyvärr har kommunpolitiker och förvaltningsledningar tänkt att allt är bra bara eftersom det sker inom en och samma organisation. Kommuner borde satsa mycket mer på kvalitetskontroll av all äldreomsorg, och underlätta denna genom att skapa distans mellan dem som beställer och dem som utför, alldeles oavsett vilken huvudmannen är. Då kan man möjligen minska risken för att intern lojalitet inom organisationen väger över lojaliteten mot de äldre som verksamheten ska betjäna. Det absolut viktigaste steget måste emellertid vara att se till att de gamla och deras anförvanter själva får mer inflytande över äldreomsorgens vardag. Enklast sker detta genom att en äldreomsorgs försäkring får ersätta dagens kommunala finansiering. Det talas så mycket om fri bytesrätt för pensionsförsäkringar, och hur det ska säkerställa att det är den enskilde som får makten över sina pengar. Hur mycket viktigare är det då inte att den enskilde får makten att avgöra var han eller hon ska bo i äldreboende, vem som ska sköta hemtjänsten, hur maten ska vara, för att ta näraliggande exempel. I stället för att vara ohjälpligt beroende av politiker eller politiska uppgörelser med storbolag inom omsorgen. Låt kommuner koncentrera sig på den myndighetsutövning de borde kunna, kvalitetskontrollen. Och släpp verksamheterna och den enskildes valfrihet fri.
