Alla religioner bör tåla satir och humor
Avvägningar gäller givetvis allt. Inte bara muslimer. Utan även israeler, palestiner, jordbrukare, fiolspelare...
Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Mikke Schiréns aktiviteter Avvägningar gäller givetvis allt. Inte bara muslimer. Utan även israeler, palestiner, jordbrukare, fiolspelare...
Att få driva med makten är en viktig del av demokratin, när man försöker inskränka mot detta naggar man både demokratin och yttrandefriheten i kanten. Därför är jag orolig över röster både från höger och vänster som propsar på inskränkningar av vad som ska få visas offentligt.
"Cavatus", jag vet inte vad du är ute efter, men att komma farande med lögner om vad som skrivits på annan plats har väl inget som helst med den här diskussionen att göra, inte heller länkar till "Julia Cesars" rasistiska krönikor. Jag skrev i ett (1) blogginlägg att nämnde politiker deltog i en muslimsk hetsjakt. Det var allt. Det hela ledde till överreaktioner från honom där han raderade sin egen blogg (för andra gången...) och gick ut i tidningen och kände sig kränkt. Någon iscensatt förtalskampanj har aldrig ägt rum. Pinsamt Cavatus.
Slående att så många av svaren här är från människor som vill slå in på Segerfeldts väg och politisera kulturen mer än i dag, och förbjuda visning av maktkritiska verk i offentliga sammanhang. Jag trodde faktiskt inte att det stod så illa till, men där hade jag visst fel. Självklart anser jag att konstnärer som Vilks även få synas och verka i offentliga sammanhang, det trodde jag var hur tydligt som helst i det jag skriver, jag vill inkludera, inte stänga ute. Och självklart ska man få häckla och hylla religionen, oavsett om den stavas islamism, katolicism eller buddhism. Att vissa andra debattörer på vänster och även högersidan har problem med Vilks innebär inte att jag har det. Vi skriver här med personliga åsikter, inte enligt någon sorts objektivism, och det är inget partiprogram jag eller Segerfeldt för fram, utan personliga åsikter. Det är kvalitén borde diskutera, hur kan vi hålla en så hög kvalitativ kulturpolitik som möjligt, inte enskilda konstnärers eventuella politiska sympatier. Jag håller givetvis med om att all kultur inte kan finansieras av våra skattepengar – det är ingen ändlös skattekista, men hur får vi ut hur mycket och kvalitativa saker som möjligt ur skattemedlen? Det borde vara långt mer intressant. Om vi bara skulle lämna finansieringen av kulturvärlden till det privata skulle få ett mycket fattigare samhälle att leva i, precis som att det skulle bli ett mycket fattigare land utan offentligt finansierade vägar och järnvägar, flygplatser, hamnar och sjukvård. Men jag ser fortfarande ingen kommentatorer här som har förslag vad de vill ha, bara var de emot. Berika gärna debatten med att säga det, då kanske vi kan komma någonstans. Ett myrsteg framåt kanske. Men bättre det än inget steg alls.
Något förvånande läser jag att debattören Fredrik Segerfeldt manar konsthallen Liljevalchs till censur, fast han säger att det inte är censur, ”han vill inte vara med och betala för skiten”, och därför ska det enligt honom bort. Ja just det, censur, eller inskränkningar av den konstnärliga friheten efter Segerfeldts egen uppfattning om vad som får visas offentligt. Och det är kanske där som vänster och höger uppstår i kulturdebatten i dag. Att antingen vill man ha den fria kulturen, eller så ska man gå in och styra och ställa in den, bestämma vad som är bra, och vad som går för sig.
För denna sida ansvarar Mikke Schirén
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.



