Hets och främlingsskepticism förekommer som ett naturligt inslag i alla grupper av människor. Varför mobbar barn andra barn? Varför mobbas människor på sina arbetsplatser? Varför regredierar politiker på partiledarnivå (vilka väl förväntas vara åtminstone normalbegåvade när det gäller mognad, respekt, tolerans och anständigt beteende?) till infantil trotsnivå när de i direktsändning får veta att en kollega i ett annat parti sitter i SVT:s sminkrum?
(När Lars Ohly anlände till SVT för att intervjuas under valvakan den 19 september 2010, och skulle gå in till sminkrummet, vände han på klacken när han fick veta att Jimmie Åkesson (SD) redan befann sig därinne.)
Mobbing i skolor är ett mycket stort problem och var det även när jag gick i grundskolan. Ligger det i människans natur att instinktivt värja sig mot det som upplevs som främmande eller avvikande? Är det i så fall ett friskhetstecken att också agera i enlighet med sin natur, eller ska man lära sig att behärska den eller låtsas som om den inte finns? Måste alla uppskatta homosexuella, invandrare, barn, muslimer, fotbollspelare, politiker, djur, transvestiter, hiphopare?
Jag tror inte att man måste det för att ändå kunna förhålla sig respektfullt till var och en, och tillika åtnjuta respekt från alla. Det är endast i förhållande till dogmer, sociala normer och umgängeskoder (vilka är mänskliga konstruktioner som växlar som årstider) som man måste hålla sig inom ramen för vad som för tillfället anses som acceptabelt eller "korrekt", annars riskerar man att utsättas för främlingsfientlighet. Motståndare till främlingsfientlighet måste därför med nödvändighet markera sitt ställningstagande med samma sak som man kritiserar andra för, nämligen främlingsfientlighet!
Detta ser vi nu mitt framför ögonen på oss, i kölvattnet av Sverigedemokraternas intåg i Sveriges riksdag. En massiv mobbingkampanj pågår i samhället, och man kan bara föreställa sig vilket socialt helvete som väntar de 20 sverigedemokraterna under deras kommande 4 år på sin arbetsplats. Den mobbing, utfrysning och segregation i skolorna som övriga politiker i riksdagen talar sig hesa om att vilja bekämpa, kommer de själva att utöva mot sina kollegor, som om de aldrig gjort annat! I TV-debatter ser man detta barnsliga beteende hos förmodat intelligenta vuxna människor, t.ex. en vänsterpartist som demonstrativt vägrar att titta den sverigedemokrat som hon argumenterar mot i ögonen, trots att han inbjuder till dialog.
Massdemonstrationer mot "rasism" pågår nu runtom i Sverige, men jag undrar hur mycket som handlar om välgrundade åsikter baserade på inhämtade fakta, eller hur mycket som grundar sig på behovet av samhörighetskänsla? Att gå på en demonstration mot SD skulle kunna fylla samma funktion som att gå och vråla i kör på en fotbollsmatch; en form av patriotism som gärna urartar till rena huliganismen.
Mobbingfasonerna har vi också under lång tid sett i samband med Sverigedemokraternas torgmöten runtom i landet. Och det har då inte varit SD som hetsat mot någon, eller givit uttryck för främlingsfientlighet, utan den har främst vänsteraktivister stått för, i form av sabotage mot demokratiska rättigheter. De 7 etablerade riksdagspartierna har valt att följa denna linje, och de sliter nu sitt hår för att komma på ett sätt att sabotera Sverigedemokraternas möjlighet att utföra det arbete som 5,7 procent av Sveriges befolkning givit dem förtroende till. Detta visar med önskvärd tydlighet att dessa politiker inte är värdiga sina uppdrag eftersom de, när det kommer till kritan, inte respekterar befolkningens demokratiska rättighet att tycka som man vill och rösta som man vill. Man kan snarast skönja en diktaturstat i det sätt på vilket 7-klövern betraktar sina egna befogenheter. Ett sådan "demokrati", där politikerna framstår som stå-upp-komiker som säger en sak och gör en annan, och som vägrar att diskutera vissa viktiga samhällsfrågor, vill jag inte leva i, och därför röstade jag på Sverigedemokraterna.
Jag inser att man som sverigedemokrat lever farligt idag! Men det gjorde de homosexuella också, för inte särskilt sedan. Betyder det att de borde ha funnit sig i att mobbas, särbehandlas och bespottas? Så sent som i slutet av 1970-talet var homosexualitet fortfarande klassificerat som sjukdom. Idag betraktas sverigedemokrati som en sjukdom, det skrev nyligen en journalist i en av våra största dagstidningar.
Men jag tycker att alla bör ges en chans att visa vem de egentligen är, och vad de står och går för, så även sverigedemokrater. Det är sant att Sverigedemokraterna som parti kan sägas ha ett mörkt förflutet. Men det har även Vänsterpartiet. Det har även Socialdemokraterna. Statens institut för rasbiologi grundades 1922 efter en socialdemokratisk motion, och rashygienisk verksamhet pågick till inpå 50-talet, bl.a. i form av tvångssteriliseringar. Ska vi ogiltigförklara dagens socialdemokrater för den sakens skull?
Mikael Sjödin, 2010-09-26 12:20