Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Linkedin 
Michael Senders aktiviteter 
Gemensam identitet och värdegrund är fundamentet för sammanhållningen i ett multietniskt samhälle. Utfästelser om mångkultur är inget bättre än undanflykter för att dölja en tand- och hjärtlös integrationspolitik, där invandrarna överges med bara varandra att söka sig till. I själva verket missgynnar mångkulturen invandrarna och leder till en ökad segregation och främlingsfientlighet.
Mäktigt när ett litet elakt skämt på Peter Englunds egna blogg skapar en sådan debatt. Hur allvarlig och neutral behöver man bli för att slippa skapa fejder till höger och vänster? Nejdå, bra med lite vass sofistikerad humor i kulturelitens topp! Det visar att man kan vara en medial personlighet utan att behöva skaka rumpa i TV4. Samtidigt är jag på något sätt väldigt bekväm med att inte Björn Ranelid är Svenska Akademiens ständige sekreterare...
Linde har helt rätt i att liberalismen har blivit norm i den svenska samhällsmodellen och även kulturen. Den som motsätter sig de mest grundläggande liberala värderingar skulle idag betraktas som en höger- eller vänsterradikal. Ett parti som idag skulle försöka vara renodlat liberalt i Folkpartiets klassiska mening har egentligen väldigt lite att kämpa för. De återstående sakfrågorna är få och okontroversiella. Därför är det inte mer än naturligt att FP etablerar sig i en ny nisch. Logiken är: "Ok, de liberala idéerna har vunnit. Bra. Vad gör vi nu?" Det logiska svaret är att jobba för att det liberala samhället ska fungera. Nu ser man att kanske inte alla liberala idéer slog ut så jätteväl. En gång var skolan för sträng för att eleverna skulle kunna lära sig att tänka självständigt. Liberalerna kämpade emot det och vann. Sedan gick det överstyr och skolan blev för slapp. Det problemet går inte att lösa med klassisk liberal retorik. Och man kan heller inte bolla över frågan på de konservativa med motiveringen att "vi jobbar bara med att skapa mer frihet, nu får ni jobba för att minska den". Dagens liberaler har som alla andra i uppgift att se till att det liberala samhälle de har byggt upp är optimerat för människan, inte bara så liberalt det går.
#5 Michael Gajditza Ja, faktiskt.
Faktum är att ungdomsförbunden står mycket närmare varandra än moderpartierna. Centerns traditionella landsbygdsfokus har ingen plats i framtidens Sverige, och de unga centerpartisterna evolutionerar till ett slags borgerligt ekoalternativ, där Folkpartiets traditionella liberala positionering ligger närmast till hands. Centerns huvudsakliga väljare är dock inga liberaler, och så kommer det att förbli tills Centern begår ett politiskt självmord genom att stödja en avskaffning av jordbrukssubventionerna, mattullarna eller något annat verkligt liberalt påhitt. Folkpartiet har visserligen heller ingen bättre väg att gå än till höger nu när Liberaldemokraterna har dykt upp. Det finns inget sätt FP kan tävla med L i liberalism. Lika bra att de låter bli. De har många fler röster att skörda med sin hårda-tagpolitik. De har ännu en lång rad matcher om de tillökande missnöjesrösterna att spela mot SD under de kommande mandatperioderna. De behöver inte Centern. Den skulle bara slöa ner dem. Snart behöver de inte ens liberalismen, när en betydande andel av dagens LUF har bytt till Liberaldemokraterna, om dessa till nästa val förmår att bli en verklig politisk kraft.
#31 Lars Johansson När jag pratade om "Mig och mina landsmän" så menade jag naturligtvis de ca 1000 belarusier som bor i Sverige och får höra "vitryss" dagligen. De därhemma skiter i det såklart för de vet inte ens om problemet... Jag förstår din poäng med ortnamn mm, men vad är du rädd att man suddar ut om man låter Vitryssland heta Belarus även på svenska? Minnet av den okände svenske översättaren som inte kunde skilja på Rus' och Ryssland? Eller är du rädd att svenskarna tappar en känsla av förankring när de inte längre kan relatera belarusier till ryssar? Eller är du bekymrad över att det kanske finns ett ännu större antal belarusier som HELLRE vill kallas vitryssar än belarusier? (De får ju inte det i sitt eget land, stackarna, så skönt att det finns länder som Sverige som benämner dem så vackert!) Inget av detta är ju särskilt troligt, så varför debatterar du emot? Eller är det enbart lingvistisk konservatism och envishet? Jag är dock imponerad över att du går in så mycket för ett ämne som är av så ringa betydelse för en genomsnittlig svensk! Jag önskar att fler satte sig in så djupt i ämnet innan de började tjafsa emot. Då hade vi verkligen lyft nivån på debatterna här...
Till alla Det är ett informationskrig mer än något annat. Två sidor försöker hela tiden visa två olika sanningsbilder, som ofta är överdrivna för de är så känsloladdade. Just vad gäller stormningen av regeringsbyggnaden i Minsk så fanns det lyckligtvis hundratals personer med videokameror på plats. Många av de klippen finns på YouTube, och efter att ha sett ett tjugotal och även pratat med folk som var på plats har jag noterat följande: 1) Folkmassan var mycket stor (50 000 är förmodligen ingen överdrigft), och utgjorde uppenbart en risk för våldsamheter (den finns överallt där det finns en stor folkmassa). Vi vet att polispådraget också var väldigt stort. Demonstrationen hade inget tillstånd att vistas på Nezalezhnascitorget, ändå var de på väg dit. Vägen dit från Centraltorget som var mötespunkten tar ca 20-30 minuter i normaltakt. Runt Nezalezhnascitorget fanns redan kravallpolis och specialstyrkor i enorma kvantiteter. Ändå satt de kvar i sina bussar när folkmassan vällde in på torget, där alla regeringsbyggnader finns. Ingen försökte stoppa folket från att gå in på torget. Inte ens när demonstranterna stod 15 meter bort från dörrarna till regeringshuset fanns det några poliser som skyddade byggnaden. Man undrar, varför gjorde polisen ingenting för att begränsa riskerna? Varför kom de dit om inte för att hålla ordning? Vi fick veta snart... 2) Organisatörerna (presidentkandidaterna som nu sitter inne) ropade ständigt i megafonerna och uppmanade demonstranterna att hålla sig lugna och inte låta sig provoceras av polisen. 3) Två personer sprang fram till dörrarna och började sparka på dem, omringade av journalister som filmade alltihop. De var tydligt separerade från resten av folkmassan. En av organisatörerna, Vital Rymashewski sprang fram till dem och försökte dra bort vandalerna, som redan var krossade. Efter det ser man både personerna prata mystiskt i ärmen på sina jackor. Här är ett klipp: http://www.youtube.com/watch?v=aDur_kYZ0kQ 4) Fortfarande ingen polis. Så småningom kommer folket närmare dörrarna, som är nu trasiga och försöker ta sig in. Först efter en stund bryter helvetet loss. Specialstyrkorna hoppar ut ur fönstrena och bussarna och börjar misshandla och grip alla i sin väg - över 700 personer, inklusive alla toppolitiker, jounalisterna och tydligen även Litauens ambassadör. Förföljelserna av de som inte åkte fast fortsätter än idag, med razzior, arrester, avskedanden mm. Jag brukar försöka se ur båda sidornas vinkel, och det var uppenbarligen fel av demonstranterna att försöka ta sig in i byggnaden efter att dörrarna var sönderslagna. Men det är just därför man har polis, som skulle ha stått där och hindrat dem. Demonstrationer är öppna för alla, så det kan finnas alla möjliga idioter i varje. Därför behövs kravallpolisen, men det är uppenbart att polisen var där av en helt annan anledning. En krossad glasdörr var deras ursäkt för allt som skulle komma efter. Om det var KGB eller inte vill jag inte spekulera om, men att KGB är väldigt aktiva i att jaga oppositionella, det vet jag av egen erfarenhet. Min far utsattes för värvningsförsök en gång. De infiltrerar också oppositionella strukturer och försöker splittra dem inifrån. Jag var en gång bjuden på ett seminarium med en grupp ungdomar som skulle bilda en ny oppositionell organisation ur ett äldre. Senare fick jag veta att ledaren, en 20-årig tjej, avslöjades som KGB-agent.
#28 Lars Johansson Det finns många språkliga argument för och emot, men egentligen är samtliga irrelevanta för problemet. Svenskar som har gått över till att säga "Belarus" istället för "Vitryssland" har inte gjort det av språkliga, utan av solidariska skäl. Det svenska språket är inte normerat av något organ och man får fortsätta säga "Vitryssland" även när Svenska Akademien och regeringen föreskriver annat. Men vi som är drabbade av detta problem hyser stor tacksamhet och respekt för alla de som väljer att kalla oss "belarusier". Vi försöker att inte bli arga på de andra heller, även om ordet sticker i örat. Det jag har lite svårt att förstå är vad det finns för DIG att vinna i att försvara benämningen "vitryss".
#25 Lars Johansson Det tjänar inget till att komma med fler exempel på förvirrande benämningar. Som belarusier blir man inte gladare av att veta att även engelsmännen minsann kunde förväxlas med saxare (jag undrar faktiskt när det hände sist) pga folkbenämningen. Mitt problem är att JAG blir tagen för en ryss varje gång jag möter en ny människa och säger var jag är från. Inte en dansk, inte en sax, inte en engelsman, utan en ryss, med allt som det folket har i bagaget. Och som du märker finns det folk i den här debatten som faktiskt ifrågasätter huruvida vi är ett eget folk och spekulerar om vårt språk egentligen inte är en dialekt av ryskan. Trams, ja, men mycket vanligt trams. Om vi dessutom kallas vitryssar, kan vi någonsin bli tagna på allvar som folk? Ett intressant debattämne för dig uppenbarligen, men ett blödande sår för mig och mina landsmän...
#1 Lars Johansson Och apropå din kommentar om att länder heter olika på olika språk. Du måste förstå att det ligger en laddning i ordet "Vitryssland" som inte finns i "Sweden" eller "Svithiod". Vi försöker inte vara språkfascister. Det som upprör oss är att vi blir sammanblandade med ett annat folk.
För denna sida ansvarar Michael Sender
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
