Mattias Irving

Frimodiga opponenter behövs mot desperat vänster

Jag konstaterar att Mårtensson fortsätter att hänga upp sitt resonemang på ett stycke i artikeln, ett stycke som jag återkommande påpekat inte är bärande för resonemanget vi för, och som inte heller har att göra med det vi kommit fram till i vår artikel. Ja, själva resultatet av vår artikel om Kristen Opinion har ju Mårtensson faktiskt inte alls berört, inte på två hela artiklar. Vi har dock kunnat ta del av påhopp, misstänkliggöranden och rena anklagelser. Om Mårtensson i detta nu vädrar desperation så föreslår jag att han börjar med att känna av vindriktningen. Mårtensson menar nu att det är problematiskt att vi "inte skrivit en rad" om våra debattmotståndare eftersom det är osynliggörande. I inlägget dessförinnan menade han att vi drev en hatkampanj mot dem. I båda fallen verkar han inte veta vad som faktiskt har skrivits och inte. Det vore ju geschwint för debatten om Mårtensson här kunde välja en position och vila i den. Jag noterar även att Mårtensson menar att det är helt i sin ordning att tvätta bort sverigedemokraternas extremhögerstämpel, som Kristen Opinion gör. Kristen Opinion om SD: "ett gammaldags folkhemsparti, lite som socialdemokraterna på 50-talet. Högerextremt? Svårligen." Ola Mårtensson om Kristen Opinions texter: "Comme-il-faut". Denna ståndpunkt hävdas i två olika debattartiklar. Det sätter onekligen debatten i nytt ljus. Eftersom ingenting nytt har framkommit i Mårtenssons artikel, utöver rena påhopp och påhitt, så avstår jag från att skriva mer i den här frågan.