Mats Höglund har kommenterat på:
Jag tror i och för sig att de flesta småkommuner i Sverige skulle bli glada om de fick fler invånare. Det finns till exempel ett antal kommuner som bara har 2-4000 invånare och ett antal som bara har runt 5000. I norra Sveriges inland, över Dalarna, finns få centralorter som har mer än 5000 invånare. Tror att det bara är Kiruna, Gällivare, Lycksele, Östersund, Åre och Strömsund. Visserligen så är det så att hemmafruar och utförsäkrade skulle gynnas kraftigt av medborgarlön, liksom studenter och fattigpensionärer och alla småföretagare som inte tjänar så mycket. Men i praktiken kommer bara en liten, liten bråkdel av dessa, om de bor söder om Umeå, att flytta till exempelvis Åsele om Åsele inför medborgarlön. För där går bara bio en gång varannan vecka, och det enda man kan göra på fritiden är att köra skoter och jaga älg. Det är också en kostnad förknippad med att flytta, och folk har ofta familj, med barn, och då är det ju inte så lätt att bara dra. Förhoppningsvis blir det många, men man skall nog inte hoppas på för mycket. När du säger att "pensionärer, arbetslösa, ofta sjuka och långtidssjukskrivna, förtidspensionärer, föräldralediga, handikappade med mera" kommer att lämna kommunen, så tror jag att du är helt ute och cyklar. Troligtvis kommer 75-80 procent av dessa grupper att gynnas av medborgarlön, och varför skulle de då flytta?
Jag tror också att lotteri mm bör beaktas när man utformar experiment. Sådana idéer finns också inom forskningen. Se t.ex. detta paper: http://www.rutgerspolicyjournal.org/journal/vol2issue1basicIncome/vol2issue1ArelMarx.pdf
Författaren menar dock att de existerande lotterierna, där vinnarna får en summa pengar varje månad, måste förändras en del för att passa som medborgarlönsexperiment.
Men möjligtvis vore det ännu bättre om folk fick ansöka om deltagande i ett medborgarlönsprojekt. Säg att maxantalet skulle vara 100 000 personer, och att det fanns tre olika val att välja mellan. Och att det skall vara ett representativt urval ur befolkningen som deltar. Dvs x antal unga, x antal gamla, x antal företagare, x antal arbetslösa, x antal pensionärer, x antal från en liten kommun, x antal från storstad, x antal invandrare o.s.v.
Nästa problem är dock följande: Skall alla desa få möjlighet att välja mellan olika medborgarlönsvarianter eller inte. Och hur skall man rent praktiskt ordna "socialförsäkringskomplementet"? Det är ju enkelt att säga: Alla får 6-9000 kr rakt av och ni är under experimentet inte berättigade till några socialförsäkringar. Ingen a-kassa, ingenting. Då mäter man just denna form av medborgarlön. Men man mäter inte vad som skulle hända, och hur det blir med jämlikheten, i det mer socialt realistiska projektet med grundinkomst plus någon form av modifierat "socialförsäkringskomplement".
Och nästa problem skulle ju vara detta: Säg att försöket, efter tio år, visar sig väldigt lyckosamt. Men då skulle ju kritikerna bara säga: Än sen då, det var ju inte representativt, eftersom det bara var dem som var positivt inställda till försöket som ansökte. Och då är det klart att resultatet blir snedvridet. Om vi kritiker hade fått vara med så hade vi gjort allt för att sabba resultatet, vi skulle ha blivit kriminella rövare hela bunten, och aldrig jobbat hederligt, så därför måste ni justera ner siffrorna med 50 procent.
Men säg att vi ändå gjorde något i stil med detta, att 50.000 får testa medborgarlön i 10-15 år, och att det blir representativt. Vad skulle forskarna behöva veta. Jo, de skulle behöva veta hur det slår med olika medborgarlönsnivåer, de skulle kanske vilja jämföra basinkomst och negativ skatt (och dessutom med olika utfasningstakt och brytpunkter), de skulle vilja veta något om renodlad basinkomst och halv basinkomst, de skulle vilja ha reda på olika sociala faktorer (engagemang utanför arbetet mm), hur många som skaffar barn, hur länge de är hemma med barnen, hur mycket mer folk studerar o.s.v. Så det skulle bli 10-15 år av experiment, sen minst 5 års utredning.
Alternativt kan man ju göra som Iran gjort redan i år, och införa rakt av, utan någon större forskning och utan att berätta för folket vad som är på gång. Men då blir det ju inte full nivå direkt, utan kanske bara att man 2014 inför nivån 500 kr per månad för alla vuxna, finansierad med en skatteökning på 1-2 procent, eller vad det nu blir. Så att alla får känna på hur det känns, och fundera på om de skulle känna att det var dåligt eller bra att öka ytterligare med 1000-2000 kr, med en viss skattehöjning som kompensation och/eller att socialförsäkringarna minskas med samma summa, inför valet 2018.
