Joson Johannesson

Mona Sahlin är en kombination av drivankare och sänke.

Valet är i stort sett redan avgjort. Alliansen vinner men dock inte på egna meriter. Segerns sötma blandas med smolk i bägaren. Det kan inte vara roligt att vinna bara för att motståndet är för dåligt.

Surt vin smakar inte bättre för att det finns mest av det.

Redan när Göran Persson blev stadsminister förlorade socialdemokratin sin själ. Det som de genuina socialdemokraterna byggt upp raserades i snabb takt. Med facit i handen ser man att Göran Person aldrig var den han utgav sig för att vara, men han utnyttjade politiken till sin egen nytta.

Efter Göran Perssons avgång tackade den ena efter den andra nej till att bli partiledare, och till slut var man tvungen att fråga Mona Sahlin som genast pep ja. Resultatet ser vi med all önskvärd tydlighet.

Kom inte med några krystade förklaringar utan se sanningen i vitögat. Mona Sahlin är ingen stadsman och håller inte måttet ens som partiledare. Teorin om att man uppnår sin inkompetensnivå har än en gång visat sig stämma.

Skendemokrati med sitt fulaste ansikte.

När riksdagen ska rösta om en fråga ska varje ledamot representera sin del av befolkningen. Att man som nu gör upp i förväg och kvittar antal röstande ställer demokratin åt sidan.

Varför ska man överhuvud taget rösta om man redan gjort upp om resultatet? Dessutom godtas det rakt av att politikerna sätter demokratin ur spel på detta sätt. Hur ska dom kunna sova gott, eller har de redan glömt varför de är där och vem som är till för vem?

Maud Olofsson är det största hotet mot demokratin sedan Sten Sture dä blev lönnmördad. Hur hon kan göra alla dessa kovändningar utan att bli lynchad av centerns medlemmar är höljt i dunkel. Det finns ingenting kvar av den etik, moral och miljömedvetenhet som en gång fanns i centern. Det de röstade på i valet åkte ut med badvattnet.

Kungen sänker sveriges anseende.

Hemma igen från Kungliga huvudstaden. Det kungliga är just nu dominerande till bristningsgränsen. Förstår inte hur dessa människor som trots en egen enorm förmögenhet har mage att leva på oss andra i landet. Dessa välbesuttna skinnar oss på över 100 miljoner varje år medan många barnfamiljer lever på exitensminimum. Jag skulle skämmas om jag var i deras situation.

Trots min mycket ringa respekt för kungahuset förvånas jag av den formidabelt dåliga smaken att bjuda in världens i särklass sämsta ledare, krigsförbrytare och diktatorer till bröllopet. Förstår man inte vilka signaler det ger omvärlden och vilket anseende vi får bland civilicerade länder. Regeringen tiger och samtycker.

Det är lätt att tycka lite synd om Dawit Isac när man kan bjuda hans plågoande på middag. Det är en dubbelmoral som ger kväljningskänslor. Hade, Mussolini, Lukasjenki, Hitler, Stalin, Radislav Krstić, Biljana Plavšić etc blivit inbjudna om det varit möjligt. Förmodligen hade de blivit det.
Det är vi svenskar som betalar för dessa eländes fähundar som Kungen vill mingla med.

Vad förlorar vi på att stoppa handeln med Israel

Hur stor är handeln med Israel? Vad exporterar Sverige dit och vad importerar vi från Israel?

Jag kan inte påstå att jag är speciellt insatt i handelsutbytet men blev nyfiken när Carl Bildt i en intervju menar att det är Sverige som förlorar på en handelsblockad.

Självklart är det inte så att man kan vinna ekonomiskt på en handelsblockad men på vilket sätt skulle det försvåra för oss svenska konsumenter. Frukt vet jag importeras från Israel men det är ju inte det enda landet i världen som säljer bananer och apelsiner. Vad mer importerar vi från Israel? Vad vi exporterar dit är för mig höljt i dunkel. Att även bryta de diplomatiska förbindelserna är ett klart avståndstagande från tanken att "går det inte med våld så går det med mera våld".

 Vi kan som sagt inte vinna ekonomiskt på en isolering av Israel men det finns en etisk och moralisk vinst och en tydlig signal till Israel och andra länder som har problem med lusten att "ta i med hårdhandskarna", att man ska sköta sig, i alla fall någorlunda, för att få vara med i både det diplomatiska- och handelsutbytet.

Turkiet har kallat hem sin ambassadör i Israel och det finns all anledning att alla länder följer det exemplet med ett tydligt meddelande till Israel att gränsen för vad man som land kan göra med andra länders medborgare för länge sedan är passerad.