Jonatan Forsberg-Gillving har kommenterat på:
Jag tackar för alla positiva kommentarer och konstaterar det ironiskt roliga i att min artikel fallit in under debatterna om integration här på Newsmill. Min text behandlar egentligen inte de olika ländernas flyktingpolitik men snarare vår relation till de nordiska bröderna. På så sätt kan den naturligtvis sägas handla om integration, eller svensk brist på dylik i den skandinaviska gemenskapen. Där namnkunniga politiker från partier som jag respekterar tillåter sig svansa med i en fantasi är pinsamt, sorgligt och oss ovärdigt. Att olika medier, med skiljda ägare och politiska färger, accepterar en truism som denna utan att ifrågasätta innehållet gör också att den journalistiska ledstjärnan blivit besudlad. Ynkligt är det.
En kamrat till mig menar att åsikten om Danmark inte är förankrad, och då åsyftar han den svenska befolkningen. Han menar att det är en markering gentemot krafter som fått parlamentariskt inflytande i Europa på senare tid. Det kan vara att han har rätt, och jag ska inte lägga mig i det demokratiskt problematiska att i så fall fördomsfullt mobba ett land snarare än att ta tjuren vid hornen och diskutera de inhemska problemen, men fegt kan det tyckas. Jag tror inte bara att det gör invandrarna en björntjänst, vilket jag nämner i artikeln, men det skapar också ett fenomen som är löjeväckande: Att varje gång en diskussion om dessa frågor dyker upp måste det konstateras, till höger och till vänster, att man tar avstånd från främlingsfientliga partier och krafter. Tro fan det, men prata då om sakerna annars ockuperas debatten av just dessa mörka krafter!
Förankrat hos befolkningen eller ej, min poäng med artikeln är att det varit förankrat i den offentliga debatten. De exempel jag nämner i artikeln är enbart ett fåtal, och det har pågått under flera år. Förhoppningsvis kan artikeln bidra till en mer nyanserad inställning till vårt grannland, och att vi i framtiden har politiska makthavare som i högre grad tänker sig om innan de uttalar svartvita förenklingar. När de ändå gör det kan man hoppas att journalister faktiskt ifrågasätter detta istället för att sjunga med - alla på en gång.
Om jag får komma med ett lördagsförslag får ni gärna vända blickarna till mina andra artiklar och diskutera ett ämne som också fördunklats av förenklingar: Den om den framtida finansieringen av välfärdsstaten. Här har vi ett saftigt äpple att bita i!
