Hyckleriet lyser med aldrig sinande styrka
"Ein Stein", intressant att du anser dig kunna bedöma när och om det egyptiska folket är redo för demokrati eller inte. Din analys av Muslimska Brödraskapet tyder dock på att du dels tycks ha missat att Muslimska Brödraskapet hittills spelat en mycket perifer roll i protesterna. Dels att få seriösa bedömare tror att MB själva skulle kunna dominera ett eventuellt val, även om de med stor sannolikhet skulle bli en viktig maktfaktor i ett demokratiskt Egypten. Du missar också helt att MB i Egypten långt ifrån är en enda enad organism, det finns flera olika grupperingar inom rörelsen med olika agendor. Om man likställer ett framgångsrikt val för MB med sharialagar så har man inte över huvud taget brytt sig om att sätta sig in i egyptisk inrikespolitik. Jag beklagar din syn på när och hur andra folk har rätt att i fria val välja sina ledare. Tyvärr tycks alltför många amerikanska och europeiska ledare resonera som du. Du nämner Iran, jag kommer osökt att tänka på CIA:s kupp i Iran på 50-talet då man för att säkra brittiska (och amerikanska) oljeintressen avsatte Mossadeq och återinsatte den tyranniske Shahen. Shahens förtryck var sedan grogrunden till den frustration som ledde till att Khomeini kunde ta makten. Saddam Hussein fick massivt stöd av Storbritannien, USA och Frankrike under 80-talet. Vad hände sen? Talibanerna i Afghanistan? Jag tror att det är dags att fundera över hur det kommer sig att olika islamistiska grupper kunnat växa sig starka de senaste 30 åren, inklusive MB och Hamas. Jag tycker det är uppenbart att "västvärldens" policy i Mellanöstern har lett till att despoter kunnat stärka sin makt och att hela folk har förvägrats grundläggande fri- och rättigheter. Detta har varit en av grundorsakerna till att radikala grupper kunnat få stöd för sin ideologi bland "vanliga människor". När Hamas vann det palestinska valet 2006 var inte det för att en relativt sekulär befolkning plötsligt blivit radikala islamister, utan för att förtroendet för det korrupta PLO - som ur ett palestinskt perspektiv trots 15 års fredsförhandlingar inte åstadkommit annat än att ytterligare ockuperad palestinsk mark koloniserats av israeliska bosättare - var helt förbrukat. Hamas erbjöd ett frustrerat folk ett alternativ. Vi kan tycka vad vi vill om det alternativet, men om vi inte försöker förstå hur politisk radikalism föds kommer vi att begå samma misstag om och om igen.
