Joakim Bäckström har kommenterat på:
Saxat ur artikeln: "Varför utgår så många människor från att mystiken besitter en exklusiv värdeförstärkande faktor [...] Så frågar man ifall man lyckats intellektualisera bort några tusen år av skapande kultur [...]"
Jag vet inte hur man gör för att "intellektualisera bort några tusen år av skapande kultur" eller ens vad det betyder att göra det, men jag tror inte att jag hör till dem som gjort det. Jag ställer mig i alla fall samma fråga. Varför tycker (vissa) människor att mystiska förklaringsmodeller är värda mer än realistiska?
Vi fortsätter saxa ur artikeln: "Vetenskapen är just den delen av vårt samhälle som har till uppgift att sönderdela, analysera och söka entydiga och definierbara relationer mellan delarna."
Fel. Vetenskapen har inte alls till uppgift att "sönderdela". Forskare har oftast som arbetssätt att sönderdela problemet de angriper, men det är en helt annan sak än att det vore en primär (eller ens sekundär) uppgift. Man gör det av den enkla anledningen att det är framgångsrikt att arbeta så. Det är lättare att förstå det stora systemet om man först begriper sig på dess beståndsdelar. Man arbetar sig framåt steg för steg. Det är inte konstigare än att muraren lägger en sten i taget.
Vi saxar vidare: "Deras [d.v.s. Humanisternas, min anm.] förnuft utgår ifrån vetenskapen och inte från en vidgad och holistisk bild av verkligheten. Deras livssyn är därmed begränsad. "
Mycket oklart vad som här menas, utöver att insinuera att den vetenskapligt lagde är fattig i anden. Vad är en "vidgad och holistisk bild av verkligheten"? Att man har en "fullständig" bild av en verklighet som även inkluderar sådant som är icke-verkligt? Jag är förvirrad. Naturligtvis är livssynen begränsad. Vem har en obegränsad livssyn?
Vi fortsätter: "Den sant kritiska är nämligen också kritisk till just vetenskapen."
Japp. Så är det. Det är så sant att det liksom ingår i vetenskapen självt att vara vetenskapskritiskt. Sakligt kritisk, kan man tillägga, inte bara anti i största allmänhet. Det är en skillnad värd att beakta.
Saxen igen: "Kritisk kan man bara vara ifall man har förmåga att distansera sig och ifall man ska distansera sig från vetenskapen, dess traditioner och dess materialism så tvingas man vara öppen för det andliga och andliga fenomen."
För det första: Man kan visst vara kritisk utan att distansera sig. Jag kan vara självkritisk, till exempel, utan att behöva kliva ur min kropp och mitt psyke.
Vad det betyder att "vara öppen för det andliga och andliga fenomen" förstår jag inte riktigt. Det finns så många olika uppfattningar om vad "det andliga" betyder, så det går inte att avgöra om du har rätt (eller fel), eller på vilket sätt du i har rätt (eller fel).
Vi klipper ut en bit till: "[...] för att i nästa stund yrka på kriminaliserande av vissa yrken [...]"
Det finns många "yrken" som är eller borde vara kriminaliserade. Bankrånare är ett exempel. Ficktjuv ett annat. Hallick ett tredje. Åsikten att det borde vara kriminellt att lura av sörjande människor pengar genom att ge dem falskt hopp att återigen få tala med en död släkting har jag svårt att se hur den kan anses vara kontroversiell.
Några rader nedanför kan vi klippa ut detta: "Det är här i dunklet som man finner magin, det som, när de av klåfingriga nördar och avskalade intellekt ska belysas, automatiskt förstörs och försvinner eftersom en av dess egenskaper är att den inte kan färgas eller kontrolleras."
Nördar? Det var ju ett moget och sakligt argumenterande, minsann. Den som hittar kunskap där du nyss trivdes med ett magiskt okunskapens dunkel sätter du alltså likt en skolgårdsmobbare etiketten "nörd" på och hävdar att de förstört något? Skäms du inte?
Det blir faktiskt värre. Så här står det om kvantmekaniken: "Sällan åberopat av Humanister och VoF:are eftersom de säkert hellre skulle vilja göra denna vetenskap till flum."
Här går du över gränsen rejält. Du hittar på någonting alldeles själv och tillskriver den grupp du inte gillar en förfalskad uppfattning. Skolgårdsmobbaren kommer fram igen. Hittar man inget mer ur verkligheten att anklaga sin hackkyckling för, får man fabricera något själv för att få igång mobben.
Jag törs lova att det finns väldigt få i VoF och Humanisterna som avfärdar kvantmekaniken som "flum". Snarare är det så att vetenskapligt intresserade människor känner en genuin fascination inför kvantmekaniken.
Jag skulle kunna fortsätta lika länge till. Hela artikeln är en orgie i felaktiga påståenden och ohederlig retorik. Min viktigaste fråga efter att ha läst detta är "varför?" Varför finns det människor som tycker så illa om oss som inte går runt och tror att det vandrar spöken på jorden att de inte drar sig för att ljuga sig blå för att misskreditera oss? Varför ser så många ärlighet och hederlighet som mindre viktigt i det offentliga samtalet?
Det värsta av allt är att den inställning som artikelskribenten visar verkar sprida sig alltmer i samhället. Vetenskapen anses ofta som "ond" och "okänslig". De som förlitar sig på vetenskap påstås vara dåliga på att känna kärlek, vara oförmögna till moraliskt leverne, och endast egoistiska. Det är en bedrövlig utveckling.
