Joakim Hamrén har kommenterat på:
Grüssner,
Nej, det är högst relevant att dra paralleller till religion, för det är precis vad det är; högst subjektiv nonsens som endast har praktiskt betydelse för de troende, andra personer, inkl. mig själv, klarar mig utan sånt. "Mord är fel för att det står i bibeln!" vs "Mord är fel för du kränker min rätt till mitt liv!" Same shit, different name. Jag kan separera mellan vad rätt och fel utan sådana hjärnspöken.
Det är skillnad, de som brukar marken äger den så länge de gör det, inte resten av all evighet. Man kan inte skapa land med sitt arbete, det enda man kan göra är att bruka den, du äger den så länge du brukar den. Så enkelt är den mutualistiska besittning och bruks principen. Jag ser inte hur vi kan komma längre i vår diskussion om markägande. Jag anser att markägande baseras på aktivt bruk och du anser att markägande blir permanent så fort man lagt lite arbete på marken. Jag anser att det första gör att man undviker maktkoncentration, kapitalackumulation och följaktlig exploatering. Du håller självklart inte med utan hävdar att dina rättigheter kränks eftersom du äger din kropp som sedan via ytterligare nonsens ska rättfärdiga individers rätt att äga obegränsad mängd mark.
Det är totalt poänglöst att diskutera med dig angående arbetsvärdeteorin. Du har ju uppenbart din åsikt skriven i sten. Du anser dig ha refuterat alltihop genom att säga att den är refuterad. Och trots att jag skriver att du inte läser mina svar (att du förutsätter det kapitalistiska produktionsättet) så upprepar du samma sak slentrianmässigt. Hur många gånger jag har inte nämt Kevin Carsons svar till den österrikiska kritiken, ändå upprepar du rent maniskt samma goja om att den är refuterad, jag är okunnig etc. gång på gång. Och du har sedan mage att säga att jag är ohederlig.
Nu läser du inte ens, jag skrev "målet MED proletariatets diktatur". Inte att proletariatets diktatur ÄR målet. Jag har aldrig påstått att det är ändamålet.
Du verkar ha mycket ilska, du lyser inte direkt av empati för folket i dessa länder trots att du är medveten om, och propagerar för, att de är ett offer för staten. Klaga på situationen men sedan inte känna empati med offrena för situationen, märkligt. Jag menar din Miseskollega Fagerström analyserar det rätt bra hur staten gör folk apatiska och likgiltiga för viktiga saker i livet, men när det sedan visar sig att folket blivit blåsta av politikerna och finanssektorn så känner du ingen sympati alls för de som varit offer för denna manipulation? Då ska alla skylla sig själva? De apatiska, vars kontroll är att rösta på A eller B? Jag tycker detta endast visar på att du slentrianmässigt ställer dig på kapitalets sida. Vad är förövrigt "den produktiva delen av samhället"? Eliten?
Självklart blir ekonomiska incitament inte obetydande i ett system som ekonomiskt, socialt och poliskt har kapitalet som ideal. Det jag menar är att kreativiteten, innovationen inte skulle avstanna utan ekonomiska incitament. För kreativiteten är naturlig. Varför skulle folk inte sälja sina produkter? Om man kan leva på något som man stimulerar ens kreativitet eller som t.o.m uppstått ur ens kreativitet och intresse så är det väl en win-win situation?
Om jag tex. älskar att snickra så gör jag det med eller utan lön. Ekonomiska incitamentet är inte ett krav för min kreativitet att snickra.
Jag tror också att folk i ett samhälle som inte har producerande som självändamål, utan som hjälpmedel till ett givande liv, skulle ha betydligt större fokus på att individen har möjlighet att få utlopp för sin kreativitet eller passion.
Det handlar mycket om att få ett erkännande, att visa att man är bra på något. Det är det sociala som är saken, om någon använder och uppskattar min skapelse så känns det bra. Det tror jag främst motiverar programmerare när de släpper saker open source.
