Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Jakob Hemmingssons aktiviteter De politiker som ser sin själsfrände i biskop Brask bör kanske sätta sig in i hela hans liv. Han var tvivelsutan en man som i politiskt hänseende levde i otakt med sin tid och som till slut tvingades att lämna landet. Han slutade sina dagar i ett polskt kloster.
I många stycken finns det också skäl att ifrågasätta själva sekretessen. Det kan lätt gå slentrian i hemligstämplandet. Man kan också notera att försvarsministern inom loppet av ett par dagar plötsligt hävde sekretessen på de delar av materialet, som kunde vara till födel för honom själv och regeringen.
En genomgående ingrediens i FRA-soppan har från dag 1 varit bristen på klarspråk. Gång på gång har både myndigheten FRA och ansvariga politiker fått modifiera sina beskrvningar eller tvingats backa och ge kritikerna rätt. Likväl fortsätter man på den inslagna vägen. Regeringen har inte tagit lärdom, och det lär återigen straffa sig. Justiteministern presenterade det senaste förslaget om FRA:s polisiära övervakning som "minimalistiskt". Hon framhöll också att spaningen inte ska riktas mot individer och att myndighetens resurser inte får tas anspråk i brottsutredningar. Spaningen ska dessutom vara av strategisk art. FRA ska inte ägna sig åt bottsbekämpning, utan i stället ge bakgrund i form av hotbilder etc. Detta sades samtidigt som såväl Säpochefen som alliansföreträdare beklagade att polisen inte kunde ta FRA:s resurser i anspråk efter det misslyckade attentatet i Stockholms innerstad i julhandeln 2010. Därför välkomnade man nu regeringens förslag. Det som tydligen polisutredarna bl.a. velat göra var att överlämna kontaktuppgifter ur attentatsmannens dator/mobil till FRA. Obsevera alltså att man här talar om att använda FRA i en pågående förundersökning, tvärtemot vad Ask hävdat. Likaså rör det sig om kartläggning av enskilda. FRA fungerar i ett dylikt fall som operativt stöd åt polisen och används direkt i brottsbekämpningen. På punkt efter punkt strider alltså detta mot justitieministerns beskrivning av FRA:s roll. Även om ett sådant FRA-uppdrag skulle kunna utformas som framåtsyftande och strategiskt, så kan givetvis uppgifter om begångna brott inom ramen för en pågående förundersökning uppdagas. Menar regeringen att FRA:s handläggare skulle ha varit ålagda att radera uppgifter som t.ex. rört eventuella medhjälpare till attentatsmannen? Nej, självklart inte. Den informationen hade förts vidare till polisen. Varför vågade inte Ask berätta det? Självklart kommer också de uppdrag som den öppna polisen ställer till FRA omfatta spaning mot enskilda aktörer. Det är lika förutsägbart att information om begångna brott , som alltså rör pågående eller nedlagda förrundersökningar, kommer att inhämtas och föras vidare till polisen. Men ofta lär annars FRA:s roll bli att samla bevis som ligger till grund för att polisen kan vidta åtgärder, som t.ex. att inleda förundersökning. Alltså används FRA i brottsbekämpningen. Tvärtemot vad Ask hävdar. Både regeringen och FRA tycks ha väldigt svårt att kalla en spade för en spade. Det är också mycket märkligt att regeringen framhåller det som något positivt att polisen jämställs med andra uppdragsgivare såsom UD eller Försvarsmakten. Ser regeringen ingen avgörande skillnad på att FRA levererar t.ex. sociogram till UD kontra till polisen? Det är väl uppenbart, att om man överhuvudtaget ska tillåta polisiär signalspaning, så behövs restriktiv särlagstiftning.
Ett underbart initiativ. Det ska vara obekvämt för staten att köra över de egna medborgarna. Fantastiskt bra att det finns enskilda som orkar vara besvärliga. Sällan har beslutsfattarna lagt ned sådan möda på att föra en hel befolkning bakom ljuset (och grannländernas med för den delen). Eufemismerna, nyspråket, halvsanningarna, förtigandena och de rena lögnerna har varit stående ingredienser i den stinkande FRA-soppan från dag 1. Eländet tycks inte ha något slut. Nu senast betecknade justitieministern förslaget om att öppna FRA-shoppen på vid gavel åt polisen för "minimalistiskt". Detta ordval spelar i samma division som Odenbergs klassiska utspel våren 2007: "FRA-lagen är en seger för integriteten".
Det lär inte spela någon roll hur många bevis du får pulvriserade, Gubb Jan. Du kommer uppenbarligen fortsätta att hävda Quicks skuld resten av ditt liv. Åtminstone utåt för att rädda ditt rykte som journalist. Jag har noga läst de välskrivna och stringenta resningsansökningarna. De övertygande skälen för resning kan i många fall staplas på hög. Men det biter tydligen inte på dig, Gubb Jan. Du vägrar se helheten, utan hakar upp dig på detaljer, som inte betyder ett dyft för helhetsbedömningen. Detta är närmast att betrakta som ett rättshaveristiskt beteende. Innerst inne inser du förmodligen att du varit helt fel ute, men nu är det omöjligt för dig att backa. Så bekvämt då att det fortfarande finns små halmstrån att klamra sig fast vid. Fortsätt gärna med det. Det är ändå ingen som lyssnar på dig i den här frågan.
# 180: Sten Figaro: Fantasin består givetvis i skräckscenariot och hotet om att vi riskerar att "ockuperas". Där fallerar hela problembeskrivningen. Utgör förekomsten av moskéer verkligen ett tecken på "islamisering" av samhället? Hur då? Är firandet av ramadan ett tecken på ockupation? Halalslakt? Bärandet av slöja? Skilda badtider? Nej, jag ser inte det stora hotet. Framför allt väljer jag att inte kategorisera människor enligt er mall, utifrån etnicitet eller religiös tillhörighet. Det är tydligt att Ekeroth, Fjordman och Breivik har meningsfränder hos PI (och tydligen även här). Möjligen är det ett större problem än fantasierna om en viss religion. De problem som finns med invandringen ska diskuteras öppet, men inte i termer av att "svenskheten" riskerar att utplånas eller att vi står inför ett ödesdigert hot. Det har förvisso hänt otroligt mycket sedan 1930. Men att av alla stora samhällsförändringar välja att fokusera på detta ter sig aningen patetiskt och historielöst. Och apropå 1930-talet så känns vissa av tongångarna igen från den tiden.
# 175 Per Svensson: Tack för att du bekräftar min tes. Ditt synsätt gör alltså försvarare av multikulturalismen, som t.ex. Jens Stoltenberg, medskyldiga till attentaten. De problem som ABB, du och andra tycks se hade enligt er världsbild inte uppstått utan multikulti-kramarna. Nej, av lätt insedda skäl delar jag inte problembeskrivningen. Fantasierna om "islamiseringen" lär inte heller vara gångbara i den svenska debatten framöver. Tack och lov. Denna inbillade hotbild har blivit starkt belastad. Folk förknippar nu med rätta dessa hjärnspöken med den hätske antimuslimske SD-ledamoten Kent Ekeroth, den högerextreme ideologen Fjordman och psykopaten ABB:s manifest. Men främst kommer dessa stolliga idéer att självdö för att de saknar grund. Var har jag skrivit att det inte finns några problem? Jag tror bestämt att vi har avlägsnat oss en bra bit från ämnet. Vad jag kan se består PI-censuren alltjämt. De ansvariga har tydligen inte lärt sig ett jota av den debatt som blossat upp.
# 163: Kjell Olofsson Det finns gott om skribenter hos PI som ger Breivik rätt i sin problembeskrivning. Gå t.ex. in och läs kommentarerna veckan efter terrorattentaten. Jag har också i tidigare kommentarer här på Newsmill redovisat representativa citat (se t.ex. diskussionen ang. Breiviks video). Den sista nyhetsförmedlare som jag skulle ta hjälp av för att bilda mig en "hyfsat opartisk bild" av en händelse är PI.
# 60: Anna Frick Experimentet visar just detta. PI censurerar åsikter som ifrågasätter SD:s politik eller alltför tydligt kritiserar SD:s ledande företrädare. Däremot behöver man inte leta efter inlägg som driver fantasiuppfattningen om den s.k. "islamiseringen" eller SD:s förträfflighet i kommentarsfälten hos SvD, Expressen eller Aftonbladet. De kommentarer som jag replikerade mot hos SvD ligger också kvar. Man kan alltså inte dra någon annan slutsats än att det är extremt lågt i tak på sajten PI.
# 50: Anna Frick Det där experimentet har jag själv gjort. Här nedan ser du tre exempel på inlägg som raderades hos PI inom 15 minuter, men som utan problem släpptes igenom hos SvD. Jag har också skrivit liknande kommentarer hos Expressen utan problem: "SD:s demoniserande valfilm var ett lysande exempel på hur man hetsar fram ett vi-och-dom-samhälle. Hela er retorik går ut på att ställa grupp mot grupp. Påstå inget annat. Ni förenklar verkligheten. Det är en djupt oansvarig politisk retorik, som i högsta grad lockar till sig extremister. Historien vimlar av exempel på vad som händer i slutändan om man piskar upp sådana här stämningar. " "Det finns ingenting i SOM-institutets opionionsmätning som visar att folk tror på er skapade saga om "islamiseringen". Inte minst framgick det av riksdagsvalet att en förkrossande majoritet av svenska folket röstar JA till mångkulturen. Det har också visat sig att ni fick en hel del missnöjesröster. Dessa personer har inte röstat på grundval av era fantasier om "islamisering". Tvärtom är det just den väljarkategorien som kommer att överge er nu, när ni visat fram ert rätta ansikte. Tack och lov är det ytterst få som delar Breiviks verklighetsbeskrivning." "Det räcker att gå in och läsa kommentarerna hos PI en halvtimme så har man samlat ihop ca 100 själsfränder till Breivik. Argumentationen just nu, när SD intagit den vanliga martyrrollen lyder: "Och så undrar de varför folk blir extremister. Det är ju PK-folket som skapar dem". Det är som sagt bara att läsa innantill. Riktigt, riktigt obehagligt, faktiskt."
För denna sida ansvarar Jakob Hemmingsson
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
