Ingvild Segersam

Prenumerera Ingvild Segersams aktiviteter

Ingvild Segersam har kommenterat på:

Alliansen sviker i familjepolitiken

Frågan är principiell - är det Staten eller föräldrarna som ansvarar för barnens uppväxt och utbildning? Sverige är ganska unik med sin lagstiftning som så tydligt lägger ansvaret på Staten - enbart diktaturstater samt Tyskland med skollag från 1938 tolkar ansvarsfrågan på samma sätt. Det strider mot mänskliga rättigheter. Det strider mot Europakonventionen. Det borde strida även mot svenskarnas sunda förnuft och rättspatos. Men ej - vi fortsätter med tvång och försvarar det med skälet att "det finns ju så många tokiga föräldrar." Med den typen argumentation kan man även försvara ett tvångsomhändertagande av alla barn vid födelsen.

Kvinnor väljer fel

Efter nogranna granskningar har någon hittat några enstaka, motsträviga kvarlevor från en utdöende art - hemmafruar. Än mer oroväckande är det att det verkar vara en växande trend.

Kvällsöppet i TV4 ställde i går kväll frågan "Är det nya hemmafruidealet en kvinnofälla?" Tidningen Vi Föräldrar är också mycket oroade över hur det ska gå om kvinnor åter fastnar i 50-talets könsroller och låga pensioner. Vi vet ju att kvinnor alltid väljer fel om de nu skulle få möjligheten att välja själva.

Som tur är har vi politiker som vet bättre. Om någon kvinna skulle kunna tänka sig jobba deltid för att, ve och fasa, ta hand om barn och familj, så finns det politiska styrmedel för att undvika detta. T ex kommer ju den kvoterade föräldraförsäkringen se till att kvinnors jobbskolk inte får fortsätta, åtminstonde inte mer än 6 månader. Dessutom har vi ju individuell beskattning för att undvika att kvinnan binder sig till någon annan än sin huvudförsörjare, staten.

Det verkar som om att några kvinnor till och med ifrågasätter den offentliga barnomsorgen och tror sig själva kunna ersätta utbildade pedagoger. De vägrar låta sitt barn ta del av de statliga subventionerna på 140 000 pr barn och år och gör sig otillgängliga på arbetsmarknaden. Kvinnor får gärna sköta ministeruppdrag, men att sköta egna barn kräver specialkompetens.

Som tur är har vi lyckats få in de allra flesta kvinnor in i riktiga arbeten - inom vård, barnomsorg och skola i kommuner och landsting över hela Sverige. Fortfarande toppar kvinnor sjukskrivningsstatistiken och självklart beror detta på att de fortfarande gör för mycket hemma.

Staten måste gå in och ta hand om detta genom jämställdhetsåtgärder, både piska såväl som morot. Då kan äntligen den svenska kvinnan bli som vi vill - totalt fri från familjeförpliktelser och tråkiga kärleksrelationer. Tänk så mycket resurser som då frigörs till arbetsmarknadens och statens förfogande. Dessutom kommer det skapa oerhört många arbetstillfällen, i synnerhet inom socialtjänsten, vården och psykiatrin.

Vi måste sätta stopp för hemmafru trenden. Fri är enbart den kvinna som aldrig behöver välja familjen.

Ingvild Segersam, 2012-01-24 20:48 0

Ingvild Segersam har kommenterat på:

Vetenskap och religion går inte väl ihop

Ann: Det handlar inte om att dela upp sitt medvetande. Det handlar om hur vi grundläggande definierar en människa. Är det enbart vetenskapens uppgift? Problemet är att vetenskapen ofta måste fokusera medvetet på en liten delmängd av verkligheten. Att då försöka förstå helheten från denna lilla delmängd leder till fanatism och blindhet. Det går att förstå världen både genom tro och vetenskap och låta bådadera befrukta varandra. Hos vare sig Kepler eller Newton var deras religiösa tro en bromskloss, snarare tvärt om. Dina observationer när det gäller USA är intressanta, men säger mer om det rådande vetenskapliga paradigme jfr Kuhn än om religös tro hindrar vetenskapligt tänkande.

Ingvild Segersam har kommenterat på:

Till min dotter

Underbar text - tack Charlotte! Värmen från dina ord känns mer än kalla, bittra kommentarer. Magnus Mattsson: Känner inte en enda hemmamamma som har råd med dyra hus, två bilar eller dyra utlandssemestrar. Vad jag kommer ihåg var det just detta folk fick råd med när maxtaxan infördes och barnen fick ännu längre tid på förskolan. Jag hoppas verkligen du mötte en människa, en mamma när du kom hem från skolan och inte ett stort tomt hus med dubbel garage..

Ingvild Segersam har kommenterat på:

Vetenskap och religion går inte väl ihop

Om vetenskap och religion inte går väl ihop så borde vi avfärda alla de vetenskapliga tankesprång som gjordes under medeltiden. (Rekommenderar Anders Piltz bok, Medeltidens lärda värld) Vetenskaplig forskning bygger inte enbart på metodologiska krav utan ställer även krav på forskarens etiska förhållningssätt - ödmjukhet inför tidigare rön, samtidiga forskare och insikt om den egna bristfälliga kunskapen. En sann forskare använder inte fula retoriska grepp såsom Nilsson gjort i denna debatt, utan har ett öppet förhållningssätt. Kan det vara så att Nilsson är mer styrd av doktriner och auktoriteter än han vågar erkänna? Självinsikt och självransakan kan öppna upp för en helt ny dimension i din vetenskapliga vandring, Nilsson.:) Vetenskapen, etiken, humanismen och religionen måste gå hand i hand för att människan skall förstå både sig själva och sin omvärld. För att avsluta med Roland P Martinsson: "Vetenskapen är människans mest underbara intellektuella äventyr. Men om den sliter sig lös från konsten, religionen och humanismen kommer den aldrig att ge sitt bidrag för att stilla vår förundran över världen."

Ingvild Segersam har kommenterat på:

Fp-politiker: Begränsa barnbidraget till fyra barn

Det är sällsynt man får så många fördommar serverade i en och samma artikel. För det första - argumentet att barnafödande skulle vara ett hot mot miljön är ohållbart. Jag är övertygad om att stora barnfamiljer lever mer miljövänligt, reser mindre, åker mer kollektivt, snålar med resurserna. Drar du argumentet till sin spets, leder det till en ohållbar människosyn där nyttoetiken är rådande och ingen människa har ett värde i sig. För det andra är även argumentet att vi ej behöver en befolkningstillväxt i Sverige ohållbar just av det skälet att vi behöver fler unga för att försörja en allt mer åldrande befolkning. För det tredje att föräldrar till många barn skulle vara mot arbetslinjen är en självmotsägelse. De har ju lika många barn i sin barngrupp som en förskolelärare och gör dessutom jobbet helt gratis. Ofta är hemmaföräldrar i större utsträckning egenföretagare eftersom livet utan för den svenska mallen skapar kreativitet och tro på egen förmåga. För det fjärde behöver inte det att få ta ansvar i tidig ålder alls vara någon nackdel. Barnet känner en stark tillhörighet till den egna familjen, får bekräftelse för både vad det gör och är. Att koppla i hop problemet med gängbildningar och frusterade ungdommar med att man föder för många barn har inte alls något stöd i forskningen eller sociolgin. Vilken forklarningsmodell gör att du kan dra dessa slutsatser? Antagningar räcker tyvärr inte. För det femte drar du slutsatsen att 5-barns familjen både tar emot subventioner för barnbidrag och förskola. Ofta är nog situationen en annan - att förskolan inte nyttjas i lika stor utsträckning och att familjen därmed spar pengar åt kommunen. Att jämföra med 0-barns familjen är en skympf mot alla föräldrar och underminerar det viktiga samhällsnyttiga arbete föräldrar gör. Framförallt borde artikelförfatteren vara tacksam för att det föds barn när han själv går i pension och någon skall betala för det.

Ingvild Segersam har kommenterat på:

Relationslinjen berör alla barnfamiljer

Kd:s relationslinje är ett sätt att starka det civila samhället. Utan väl fungerande familjer och relationer kommer inte samhällsbygget att fungera. Poltik borde inte handla om att göra folk beroende av att staten tar hand om nära och kära. Politik borde handla om att ge möjlighet att skapa sitt eget liv, frihet att både bygga ett hem och en fabrik. Det är viktigt att inse att det obetalda arbetet faktiskt är ett arbete och måste utföras. En invandrarkvinna som tar hand om telningen i hemmet, utför ett värdefullt arbete som både är uvecklande för barnet och kvinnan. Det handlar inte om att "ha mysigt hemma" - det handlar om relationer som är livsviktiga, i synnerhet för barnet.

Ingvild Segersam har kommenterat på: