I och med vargjakten ger Sverige globalt klartecken till jakt på utrotningshotade djur
# 26 Mats Jangdal Äganderätt av en mark innebär inte att man har rätt att bestämma vilka vilda djur som lever på den marken av den anledningen att djur vandrar som de vill över gränser. Det är fortfarande skillnad mellan natur och djurpark. Speciellt rovdjur kan vandra stora sträckor och om inte jakt (illegal och legal) stoppade vargen skulle den här frågan förmodligen beröra ett större antal markägare än den gör idag. Om majoriteten av de som har äganderätt till mark i hela Sverige skulle vara emot att vi har varg i vår fauna skulle du ha en viss poäng. Det tror inte jag är fallet. Möjligen skulle många skogsägare vara glada om älgen var en utrotningshotad art. Men jag tror att de flesta människor inser värdet av så stor mångfald som möjligt i naturen. Du har rätt i din andra punkt att jakt ibland används som en kompromiss men i situationer som ser mycket annorlunda ut mot vargens och Sveriges. Det handlar om livskraftiga populationer i väldigt överbefolkade områden. Det är även ett problem att många av dessa djurpopulationer minskar dramatiskt i antal utanför nationalparksgränser. Jag vill inte se en värld som bara har en levande natur i särskilda avspärrade områden. Om vi hade en åtminstone kortsiktigt livskraftig vargpopulation, dvs. mer än 500 djur, så skulle vi kanske kunna tillåta licensjakt. Om vi hade en fri tillströmning av nya djur och ingen illegal jakt skedde skulle licensjakt också vara en möjlighet för att göra vargen mer accepterad och för att markägare skulle få känna att de har kontroll över förvaltningen av deras mark. Jag anser att vad vi som land tillåter just nu är mer likt vad som händer på många ställen i världen där jakt på utrotningshotade djur inte har något bevarande syfte alls, utan är en effekt av ekonomiska och sociala problem eller traditioner.
