Här är det agnostiska manifestet utropar Stefan Einhorn stolt i DN (090714). Men det är inte mycket att ha. Här är skälen:
1. Han påstår att det finns ett behov av ett skapa skyddat område mellan de trosvissa och de sekulära. Tvärtom. Det finns behov av diskussion om värderingsfrågor, såväl sådana som är politiska som religiösa eller andra livåskådningar. Varför ska jag inte få ifrågasätta värdegrunder som t.ex. katolska när jag får göra det med t.ex. kommunistiska?
2. Professorn använder ordet agnosticism på ett ovanligt för att inte säga felaktigt sätt. Dess egentliga innebörd brukar vara "en beteckning för uppfattningen att det inte går att veta om det finns någon gud eller att få någon kunskap om densamma" (Wikipedia). Med den innebörden är ett agnostiskt manifest en horrör. Det finns all anledning att forska intensivt om varför människor blir religiösa och vad man kan göra för dem som är slavar under sin religion.
3. Det är fel att likställa teistiska och icketeistiska ideologier vad gäller våldsanvändning. Exemplen på våld i gudars namn är otaliga. Våldsregimer utan gud i centrum (Mao, Stalin, m.fl) har inte motiverat sitt våld med att gud inte finns utan har använt våld för att skaffa sig och behålla makt. Gudstron har varit det avgörande motivet för våld, icketro på gud har aldrig varit det.
4. Einhorn skriver vi inte har tillräcklig kunskap för att objektivt kunna besvara de andliga frågorna och därför behöver "ett skyddat område". Konstigt. Tänk om vi sa samma sak om t.ex. ekonomi. Vi har inte tillräcklig kunskap för att objekt besvara en rad väsentliga frågor om världsekonomin, så därför får varje ekonom bli salig på sin tro.
5. Einhor skriver att "det blir alltmer uppenbart att människan har ett grundläggande psykologiskt behov av att bevara en öppning mot oändligheten, en kanal mot det okända". Jo, människan är säkerligen konstitutionellt nyfiken. Vi fsöker ständigt svar på nya frågor. Det är en avgörande anledning till mänsklighetens framgång. Men detta sökande är meningslöst om vi inte sållar bort de svar som inte håller vid en kontroll mot vår gemensamma erfarenhet. Ateisten är den sanna sökaren för ateisten har inte tillgång till svarsalternativt gud. När den religiösa tror att gud skapade universium, etiken och människan till sin avbild, så söker ateisten vidare efter rimligare och förnuftsbaserade svar. Svar på alla frågor får inte mänskligheten, men den totala kunskapsvolymen växer våldsamt. Varför då ge upp och använda universalsvaret gud?
Einhorns manifest innehåller sju rekommendationer, alla mer eller mindre tveksamma.
1. Öppenhet. Agnostisism handlar inte om öppenhet utan om uppgivenhet. Agnostikern säger att det går inte att skaffa sig kunskap "kunskap om tillvarons yttersta grunder" (Huxley), men om dem vet vi väldigt mycket mer idag än under Huxleys tid.
2. Respekt. Alla ståndpunkter är inte värda respekt, ens om de inte skadar någon annan. Tvärtom har vi alla ett ansvar för att utveckla varandra genom att debattera inte bara politikens vardagsfrågor utan också våra grundläggande värderingar. På det sättet växer vi som människor.
3. Etik. Einhorn skriver "I religioners kärna finns etiken, som beskriver ett förhållningssätt till medmänniskan och vår omvärld" och får det att låta som något positivt. Men i religioners etik ingår båda sådant som är avskyvärt och beundransvärt, vilket beror på att starka ledare har plockat upp aktuella, gångbara tankar och skapat effektiva organisationer för att sprida dem. På samma sätt gör vi idag, men utifrån vår tids villkor. Det mest centrala dokumentet är deklarationen om de mänskliga rättigheterna med sin bas i upplysningstiden inte uråldriga religiösa texter.
4. Allas lika värde. Jo, det låter fint och det är en given utgångspunkt från humanister men tvärsemot de religiösa texterna, nästan utan undantag.
5. Ödmjukhet inför det faktum att vi inte vet allt och att den kunskap vi har kan komma att modifieras, skriver Einhorn. Ett bättre motto är Var kritisk eller Var skeptisk. Det är genom ifrågasättandet som kunskapen utvecklas.
6. Sanningssökande. Här är kritik mot Einhorn inte längre möjlig. Men då gäller det att inte ställa Gudsbilder i vägen för sökandet. Det går inte att utesluta att en gud skapade materien, men att förlita sig på en sådan idén spärrar vägen för sökandet efter andra svar som bättre stämmer med det vi vet har har goda anledningar att tro på.
7. Gemensamt ansvar är Einhorns sista tes. Gemensamt ansvar säger erfarenheten är alltför ofta ingens ansvar. Det är bättre att tala om den enskildes ansvar att efter bästa förmåga bidra till en god utveckling. Ursäkten att andra inte vill eller kan håller inte.
Nej, det var inget lyckat manifest som Stefan Einhorn publicerade i DN. Läs i stället Fns deklaration om de mänskliga rättigheterna.
-------------
Dagens Nyheter: "Här är det agnostiska manifestet"
Hans Iwan Bratt, 2009-07-19 22:13
