Sol, träd och hushöjder - nycklar till bättre stadsmiljö
I den här artikeln föreslår jag tre sätt att arkitektoniskt förbättra gatumiljön i städer genom mer solljus, mänskligare skala och mer gräsmattor och träd.
Prenumerera
Erik P-A Ejdeholms aktiviteter
Erik P-A Ejdeholm har kommenterat på:
Den globala politiska paniken är Fukushimas värsta effekt
Törs vi låta privata intressen äga kärnkraftverk? Privata aktörers främsta intresse är vinst. Ibland är detta vinstintresse dessutom kortsiktigt. Att göra en väldigt stor vinst på kort sikt kan för dem ofta vara intressantare än att bygga en stabil, långsiktig vinstgenererande verksamhet. Detta är väldigt farligt när det handlar om verksamheter som kan ställa till med stor skada ifall den fallerar. Privata aktörer har flera olika sätt att öka vinsten. Ett sådant är att tumma på säkerhet. Ett annat är att underbetala och köra slut på anställd personal vilket leder till minskad lojalitet, minskad kompetens och ökad risk för misstag, maskning och sabotage. Även detta kan leda till säkerhetsrisker. För att komma förbi lagar som ska skydda säkerhet och personal så använder sig privata aktörer bl.a. av lobbying. På så sätt kan de kringgå demokratin och ändra lagar till sin förmån. Med en tillräckligt stor kortsiktig vinstmöjlighet kan det t.o.m. löna sig att helt enkelt bryta mot lagen. Detta gäller särskilt då lagar är för tandlösa så att straffet understiger vinsten. När de privata ägarna är utländska har de mindre intresse av landets militära säkerhet. De kan t.o.m. vid en konflikt ha motsatta intressen. Detta är förstås extra riskabelt när känsliga funktioner, som t.ex. elproduktion, ägs av utländska intressen. Verksamheter, som t.ex. kärnkraft, vilka innebär stora risker för befolkning och miljö bör ägas av staten, d.v.s. oss själva. Privata intressen kan inte garantera den säkerhetsnivå som krävs vid sådana verksamheter och har kanske inte ens något intresse av detta.
Erik P-A Ejdeholm har kommenterat på:
Dags för regeringen att omvärdera kärnkraften
Törs vi låta privata intressen äga kärnkraftverk? Privata aktörers främsta intresse är vinst. Ibland är detta vinstintresse dessutom kortsiktigt. Att göra en väldigt stor vinst på kort sikt kan för dem ofta vara intressantare än att bygga en stabil, långsiktig vinstgenererande verksamhet. Detta är väldigt farligt när det handlar om verksamheter som kan ställa till med stor skada ifall den fallerar. Privata aktörer har flera olika sätt att öka vinsten. Ett sådant är att tumma på säkerhet. Ett annat är att underbetala och köra slut på anställd personal vilket leder till minskad lojalitet, minskad kompetens och ökad risk för misstag, maskning och sabotage. Även detta kan leda till säkerhetsrisker. För att komma förbi lagar som ska skydda säkerhet och personal så använder sig privata aktörer bl.a. av lobbying. På så sätt kan de kringgå demokratin och ändra lagar till sin förmån. Med en tillräckligt stor kortsiktig vinstmöjlighet kan det t.o.m. löna sig att helt enkelt bryta mot lagen. Detta gäller särskilt då lagar är för tandlösa så att straffet understiger vinsten. När de privata ägarna är utländska har de mindre intresse av landets militära säkerhet. De kan t.o.m. vid en konflikt ha motsatta intressen. Detta är förstås extra riskabelt när känsliga funktioner, som t.ex. elproduktion, ägs av utländska intressen. Verksamheter, som t.ex. kärnkraft, vilka innebär stora risker för befolkning och miljö bör ägas av staten, d.v.s. oss själva. Privata intressen kan inte garantera den säkerhetsnivå som krävs vid sådana verksamheter och har kanske inte ens något intresse av detta.
Erik P-A Ejdeholm har kommenterat på:
Tysk media bevakar Fukushima bättre och mer kritiskt
Törs vi låta privata intressen äga kärnkraftverk? Privata aktörers främsta intresse är vinst. Ibland är detta vinstintresse dessutom kortsiktigt. Att göra en väldigt stor vinst på kort sikt kan för dem ofta vara intressantare än att bygga en stabil, långsiktig vinstgenererande verksamhet. Detta är väldigt farligt när det handlar om verksamheter som kan ställa till med stor skada ifall den fallerar. Privata aktörer har flera olika sätt att öka vinsten. Ett sådant är att tumma på säkerhet. Ett annat är att underbetala och köra slut på anställd personal vilket leder till minskad lojalitet, minskad kompetens och ökad risk för misstag, maskning och sabotage. Även detta kan leda till säkerhetsrisker. För att komma förbi lagar som ska skydda säkerhet och personal så använder sig privata aktörer bl.a. av lobbying. På så sätt kan de kringgå demokratin och ändra lagar till sin förmån. Med en tillräckligt stor kortsiktig vinstmöjlighet kan det t.o.m. löna sig att helt enkelt bryta mot lagen. Detta gäller särskilt då lagar är för tandlösa så att straffet understiger vinsten. När de privata ägarna är utländska har de mindre intresse av landets militära säkerhet. De kan t.o.m. vid en konflikt ha motsatta intressen. Detta är förstås extra riskabelt när känsliga funktioner, som t.ex. elproduktion, ägs av utländska intressen. Verksamheter, som t.ex. kärnkraft, vilka innebär stora risker för befolkning och miljö bör ägas av staten, d.v.s. oss själva. Privata intressen kan inte garantera den säkerhetsnivå som krävs vid sådana verksamheter och har kanske inte ens något intresse av detta.
Erik P-A Ejdeholm har kommenterat på:
Rimligt att förbjuda kärnkraftverk i jordbävningsområden
Törs vi låta privata intressen äga kärnkraftverk? Privata aktörers främsta intresse är vinst. Ibland är detta vinstintresse dessutom kortsiktigt. Att göra en väldigt stor vinst på kort sikt kan för dem ofta vara intressantare än att bygga en stabil, långsiktig vinstgenererande verksamhet. Detta är väldigt farligt när det handlar om verksamheter som kan ställa till med stor skada ifall den fallerar. Privata aktörer har flera olika sätt att öka vinsten. Ett sådant är att tumma på säkerhet. Ett annat är att underbetala och köra slut på anställd personal vilket leder till minskad lojalitet, minskad kompetens och ökad risk för misstag, maskning och sabotage. Även detta kan leda till säkerhetsrisker. För att komma förbi lagar som ska skydda säkerhet och personal så använder sig privata aktörer bl.a. av lobbying. På så sätt kan de kringgå demokratin och ändra lagar till sin förmån. Med en tillräckligt stor kortsiktig vinstmöjlighet kan det t.o.m. löna sig att helt enkelt bryta mot lagen. Detta gäller särskilt då lagar är för tandlösa så att straffet understiger vinsten. När de privata ägarna är utländska har de mindre intresse av landets militära säkerhet. De kan t.o.m. vid en konflikt ha motsatta intressen. Detta är förstås extra riskabelt när känsliga funktioner, som t.ex. elproduktion, ägs av utländska intressen. Verksamheter, som t.ex. kärnkraft, vilka innebär stora risker för befolkning och miljö bör ägas av staten, d.v.s. oss själva. Privata intressen kan inte garantera den säkerhetsnivå som krävs vid sådana verksamheter och har kanske inte ens något intresse av detta.
Erik P-A Ejdeholm har kommenterat på:
Efter 11/9 erbjöd konservatismen fler svar
Konservatismen på frammarsch Konservatismen andas morgonluft. Ett exempel på detta är SD som värnar om vår egna, svenska, kultur och är för ett strängare rättsväsende. Ett annat tecken på konservatismens återkomst är att det dyker upp allt fler skribenter som betecknar sig som konservativa. Vi kan också se ökad konservatism i form av fundamentalistiska strömningar, framför allt inom islam. Även Kinas framgångar kan bidra till ökad konservatism. Kina är, trots att det kallar sig kommunistiskt, på många sätt konservativt. Ett sådant konservativt drag är avsaknaden av demokrati. Bland de stora politiska ideologierna - liberalism, konservatism och socialism - är konservatismen den som har minst intresse av demokrati. Ett annat konservativt drag i Kina är den åter framväxande konfucianismen. Den främsta anledningen till konservatismens återkomst är dock antagligen att många tröttnat på både socialism och liberalism. Efter andra världskriget var socialismen under många år förhärskande, i Sverige i form av ett långt socialdemokratiskt styre. På åttiotalet så vände detta. Då startade en lång liberal högervåg genom att Reagan och Thatcher kom till makten. I dagsläget är det många som fortfarande är trötta på socialismen och dessutom börjat tröttna på liberalism i form av privatiseringar, avregleringar, globalisering och finansvärldens ansvarslösa härjningar. För dessa människor utgör konservatismen det, antagligen, enda alternativet. Konservatismen erbjuder för dessa människor bl.a. ett värnande om den egna nationen och därigenom en minskning av globaliseringens negativa effekter. Den erbjuder också ett ansvarskrävande av makthavare, t.ex. inom finansvärlden, där den liberala ideologin hyllat den ansvarsfria egoismen. Samtidigt så erbjuder den ett alternativ till socialismens internationalism och tolerans genom att värna om nationen och den egna kulturens värderingar. Den erbjuder också en kollektivism som bejakar skillnader i status, till skillnad från socialismen. Är konservatismen bra eller dålig? Faran med konservatismen är att den kan dra för långt åt det odemokratiska och nationalistiska hållet vilket hotar leda till nazism eller fascism. Den kan också uppvisa för mycket motstånd mot förnyelse vilket kan leda till stagnation. Trots dessa, och andra, risker - och trots att jag upplever mig närmare både socialism och liberalism - så tror jag att en viss ökning av konservatism kan vara bra. Den kan komma att balansera upp de värsta avarterna av den nu förhärskande liberala (o-)ordningen. Den kan också lösa socialismens dilemma som består i att vara tolerant mot intoleranta. Min förhoppning är att det ansvarskrävande och ansvarstagande draget i konservatismen kan få större spelrum. Förhoppningsvis innebär detta då ett större krav på att makthavare ska hållas ansvariga samtidigt som makthavare också börjar ta ett större ansvar för de mest utsatta, i konfuciansk anda. Slutligen tror jag att en viss ökning av konservatism i Sverige skulle kunna föra med sig just sådana positiva effekter. En anledning till att jag tror det är att typiskt svenska värderingar, d.v.s. det som konservatismen vill befrämja, huvudsakligen är väldigt inriktade på jämlikhet och frihet ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Kultur_i_Sverige#V.C3.A4rderingar ).
Erik P-A Ejdeholm har kommenterat på:
Med en stabil grund klarar man jordbävningar
Konservatismen på frammarsch Konservatismen andas morgonluft. Ett exempel på detta är SD som värnar om vår egna, svenska, kultur och är för ett strängare rättsväsende. Ett annat tecken på konservatismens återkomst är att det dyker upp allt fler skribenter som betecknar sig som konservativa. Vi kan också se ökad konservatism i form av fundamentalistiska strömningar, framför allt inom islam. Även Kinas framgångar kan bidra till ökad konservatism. Kina är, trots att det kallar sig kommunistiskt, på många sätt konservativt. Ett sådant konservativt drag är avsaknaden av demokrati. Bland de stora politiska ideologierna - liberalism, konservatism och socialism - är konservatismen den som har minst intresse av demokrati. Ett annat konservativt drag i Kina är den åter framväxande konfucianismen. Den främsta anledningen till konservatismens återkomst är dock antagligen att många tröttnat på både socialism och liberalism. Efter andra världskriget var socialismen under många år förhärskande, i Sverige i form av ett långt socialdemokratiskt styre. På åttiotalet så vände detta. Då startade en lång liberal högervåg genom att Reagan och Thatcher kom till makten. I dagsläget är det många som fortfarande är trötta på socialismen och dessutom börjat tröttna på liberalism i form av privatiseringar, avregleringar, globalisering och finansvärldens ansvarslösa härjningar. För dessa människor utgör konservatismen det, antagligen, enda alternativet. Konservatismen erbjuder för dessa människor bl.a. ett värnande om den egna nationen och därigenom en minskning av globaliseringens negativa effekter. Den erbjuder också ett ansvarskrävande av makthavare, t.ex. inom finansvärlden, där den liberala ideologin hyllat den ansvarsfria egoismen. Samtidigt så erbjuder den ett alternativ till socialismens internationalism och tolerans genom att värna om nationen och den egna kulturens värderingar. Den erbjuder också en kollektivism som bejakar skillnader i status, till skillnad från socialismen. Är konservatismen bra eller dålig? Faran med konservatismen är att den kan dra för långt åt det odemokratiska och nationalistiska hållet vilket hotar leda till nazism eller fascism. Den kan också uppvisa för mycket motstånd mot förnyelse vilket kan leda till stagnation. Trots dessa, och andra, risker - och trots att jag upplever mig närmare både socialism och liberalism - så tror jag att en viss ökning av konservatism kan vara bra. Den kan komma att balansera upp de värsta avarterna av den nu förhärskande liberala (o-)ordningen. Den kan också lösa socialismens dilemma som består i att vara tolerant mot intoleranta. Min förhoppning är att det ansvarskrävande och ansvarstagande draget i konservatismen kan få större spelrum. Förhoppningsvis innebär detta då ett större krav på att makthavare ska hållas ansvariga samtidigt som makthavare också börjar ta ett större ansvar för de mest utsatta, i konfuciansk anda. Slutligen tror jag att en viss ökning av konservatism i Sverige skulle kunna föra med sig just sådana positiva effekter. En anledning till att jag tror det är att typiskt svenska värderingar, d.v.s. det som konservatismen vill befrämja, huvudsakligen är väldigt inriktade på jämlikhet och frihet ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Kultur_i_Sverige#V.C3.A4rderingar ).
Erik P-A Ejdeholm har kommenterat på:
Ta till vara potentialen i den socialdemokratiska konservatismen
Konservatismen på frammarsch Konservatismen andas morgonluft. Ett exempel på detta är SD som värnar om vår egna, svenska, kultur och är för ett strängare rättsväsende. Ett annat tecken på konservatismens återkomst är att det dyker upp allt fler skribenter som betecknar sig som konservativa. Vi kan också se ökad konservatism i form av fundamentalistiska strömningar, framför allt inom islam. Även Kinas framgångar kan bidra till ökad konservatism. Kina är, trots att det kallar sig kommunistiskt, på många sätt konservativt. Ett sådant konservativt drag är avsaknaden av demokrati. Bland de stora politiska ideologierna - liberalism, konservatism och socialism - är konservatismen den som har minst intresse av demokrati. Ett annat konservativt drag i Kina är den åter framväxande konfucianismen. Den främsta anledningen till konservatismens återkomst är dock antagligen att många tröttnat på både socialism och liberalism. Efter andra världskriget var socialismen under många år förhärskande, i Sverige i form av ett långt socialdemokratiskt styre. På åttiotalet så vände detta. Då startade en lång liberal högervåg genom att Reagan och Thatcher kom till makten. I dagsläget är det många som fortfarande är trötta på socialismen och dessutom börjat tröttna på liberalism i form av privatiseringar, avregleringar, globalisering och finansvärldens ansvarslösa härjningar. För dessa människor utgör konservatismen det, antagligen, enda alternativet. Konservatismen erbjuder för dessa människor bl.a. ett värnande om den egna nationen och därigenom en minskning av globaliseringens negativa effekter. Den erbjuder också ett ansvarskrävande av makthavare, t.ex. inom finansvärlden, där den liberala ideologin hyllat den ansvarsfria egoismen. Samtidigt så erbjuder den ett alternativ till socialismens internationalism och tolerans genom att värna om nationen och den egna kulturens värderingar. Den erbjuder också en kollektivism som bejakar skillnader i status, till skillnad från socialismen. Är konservatismen bra eller dålig? Faran med konservatismen är att den kan dra för långt åt det odemokratiska och nationalistiska hållet vilket hotar leda till nazism eller fascism. Den kan också uppvisa för mycket motstånd mot förnyelse vilket kan leda till stagnation. Trots dessa, och andra, risker - och trots att jag upplever mig närmare både socialism och liberalism - så tror jag att en viss ökning av konservatism kan vara bra. Den kan komma att balansera upp de värsta avarterna av den nu förhärskande liberala (o-)ordningen. Den kan också lösa socialismens dilemma som består i att vara tolerant mot intoleranta. Min förhoppning är att det ansvarskrävande och ansvarstagande draget i konservatismen kan få större spelrum. Förhoppningsvis innebär detta då ett större krav på att makthavare ska hållas ansvariga samtidigt som makthavare också börjar ta ett större ansvar för de mest utsatta, i konfuciansk anda. Slutligen tror jag att en viss ökning av konservatism i Sverige skulle kunna föra med sig just sådana positiva effekter. En anledning till att jag tror det är att typiskt svenska värderingar, d.v.s. det som konservatismen vill befrämja, huvudsakligen är väldigt inriktade på jämlikhet och frihet ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Kultur_i_Sverige#V.C3.A4rderingar ).
Erik P-A Ejdeholm har kommenterat på:
Ta till vara potentialen i den socialdemokratiska konservatismen
Konservatismen på frammarsch Konservatismen andas morgonluft. Ett exempel på detta är SD som värnar om vår egna, svenska, kultur och är för ett strängare rättsväsende. Ett annat tecken på konservatismens återkomst är att det dyker upp allt fler skribenter som betecknar sig som konservativa. Vi kan också se ökad konservatism i form av fundamentalistiska strömningar, framför allt inom islam. Även Kinas framgångar kan bidra till ökad konservatism. Kina är, trots att det kallar sig kommunistiskt, på många sätt konservativt. Ett sådant konservativt drag är avsaknaden av demokrati. Bland de stora politiska ideologierna - liberalism, konservatism och socialism - är konservatismen den som har minst intresse av demokrati. Ett annat konservativt drag i Kina är den åter framväxande konfucianismen. Den främsta anledningen till konservatismens återkomst är dock antagligen att många tröttnat på både socialism och liberalism. Efter andra världskriget var socialismen under många år förhärskande, i Sverige i form av ett långt socialdemokratiskt styre. På åttiotalet så vände detta. Då startade en lång liberal högervåg genom att Reagan och Thatcher kom till makten. I dagsläget är det många som fortfarande är trötta på socialismen och dessutom börjat tröttna på liberalism i form av privatiseringar, avregleringar, globalisering och finansvärldens ansvarslösa härjningar. För dessa människor utgör konservatismen det, antagligen, enda alternativet. Konservatismen erbjuder för dessa människor bl.a. ett värnande om den egna nationen och därigenom en minskning av globaliseringens negativa effekter. Den erbjuder också ett ansvarskrävande av makthavare, t.ex. inom finansvärlden, där den liberala ideologin hyllat den ansvarsfria egoismen. Samtidigt så erbjuder den ett alternativ till socialismens internationalism och tolerans genom att värna om nationen och den egna kulturens värderingar. Den erbjuder också en kollektivism som bejakar skillnader i status, till skillnad från socialismen. Är konservatismen bra eller dålig? Faran med konservatismen är att den kan dra för långt åt det odemokratiska och nationalistiska hållet vilket hotar leda till nazism eller fascism. Den kan också uppvisa för mycket motstånd mot förnyelse vilket kan leda till stagnation. Trots dessa, och andra, risker - och trots att jag upplever mig närmare både socialism och liberalism - så tror jag att en viss ökning av konservatism kan vara bra. Den kan komma att balansera upp de värsta avarterna av den nu förhärskande liberala (o-)ordningen. Den kan också lösa socialismens dilemma som består i att vara tolerant mot intoleranta. Min förhoppning är att det ansvarskrävande och ansvarstagande draget i konservatismen kan få större spelrum. Förhoppningsvis innebär detta då ett större krav på att makthavare ska hållas ansvariga samtidigt som makthavare också börjar ta ett större ansvar för de mest utsatta, i konfuciansk anda. Slutligen tror jag att en viss ökning av konservatism i Sverige skulle kunna föra med sig just sådana positiva effekter. En anledning till att jag tror det är att typiskt svenska värderingar, d.v.s. det som konservatismen vill befrämja, huvudsakligen är väldigt inriktade på jämlikhet och frihet ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Kultur_i_Sverige#V.C3.A4rderingar ).
Erik P-A Ejdeholm har kommenterat på:
Den radioaktiva miljöskulden C137
Törs vi låta privata intressen äga kärnkraftverk? Privata aktörers främsta intresse är vinst. Ibland är detta vinstintresse dessutom kortsiktigt. Att göra en väldigt stor vinst på kort sikt kan för dem ofta vara intressantare än att bygga en stabil, långsiktig vinstgenererande verksamhet. Detta är väldigt farligt när det handlar om verksamheter som kan ställa till med stor skada ifall den fallerar. Privata aktörer har flera olika sätt att öka vinsten. Ett sådant är att tumma på säkerhet. Ett annat är att underbetala och köra slut på anställd personal vilket leder till minskad lojalitet, minskad kompetens och ökad risk för misstag, maskning och sabotage. Även detta kan leda till säkerhetsrisker. För att komma förbi lagar som ska skydda säkerhet och personal så använder sig privata aktörer bl.a. av lobbying. På så sätt kan de kringgå demokratin och ändra lagar till sin förmån. Med en tillräckligt stor kortsiktig vinstmöjlighet kan det t.o.m. löna sig att helt enkelt bryta mot lagen. Detta gäller särskilt då lagar är för tandlösa så att straffet understiger vinsten. När de privata ägarna är utländska har de mindre intresse av landets militära säkerhet. De kan t.o.m. vid en konflikt ha motsatta intressen. Detta är förstås extra riskabelt när känsliga funktioner, som t.ex. elproduktion, ägs av utländska intressen. Verksamheter, som t.ex. kärnkraft, vilka innebär stora risker för befolkning och miljö bör ägas av staten, d.v.s. oss själva. Privata intressen kan inte garantera den säkerhetsnivå som krävs vid sådana verksamheter och har kanske inte ens något intresse av detta.
För denna sida ansvarar Erik P-A Ejdeholm
annons:
annons:
Dagens populäraste artiklar
- Imamerna upplyser om tron, inte om lagarna
- Newsmill fyller en viktig funktion för sakkunniga röster
- Varför nonchaleras muslimer som vill ha jämställdhet?
- Azerbajdzjanska Riksförbundet bör ta avstånd från regimen i Baku
- Toppmoderater: Vi stödjer Loreens kamp mot diktaturen
- Med RFSU:s retorik kan abort tillåtas fram till födelsen
- En bokstavstroende muslims svar till Uppdrag Granskning
- Nu kan diskrimineringen av unga invandrare brytas
- Tar Newsmill ansvar för yttrandefriheten?
- Kalifornien kan bli USA:s Grekland
- För terroristen i Norge var svenska SD ett ljus i mörkret
- Tack vare SD har vi nu en kritisk debatt om mångkulturen
- Missnöjda soldater blir dyrt för Försvarsmakten
- Svenska medier döljer Ron Pauls främlingsfientlighet
- Nazismen, Alliansen och socialdemokraterna, del 2
- Grekland går mot ny drakma och statsbankrutt
- Därför anmälde vi Seglora Smedja till domkapitlet
- Målet är att varje världsmedborgare ska jobba i Sverige
- Linda Bengtzing satte fingret på skillanden mellan vanligt folk och feministisk tyckarelit.
- Censuren på arbetsplatser är ett demokratiproblem
Newsmill seminarier
- Därför måste Sverige satsa på vindkraft
- Ny kärnkraft dyraste elproduktionen
- Sverige behöver nya kärnkraftsreaktorer
- Gör energieffektivisering till en strategisk fråga
- Låt energiföretagen utfärda enkla energideklarationer
- Ny kärnkraft dyraste elproduktionen
- Därför måste Sverige satsa på vindkraft
- Sverige behöver nya kärnkraftsreaktorer
- För terroristen i Norge var svenska SD ett ljus i mörkret
- Tack vare SD har vi nu en kritisk debatt om mångkulturen
- Missnöjda soldater blir dyrt för Försvarsmakten
- Svenska medier döljer Ron Pauls främlingsfientlighet
- Nazismen, Alliansen och socialdemokraterna, del 2
- Grekland går mot ny drakma och statsbankrutt
- Därför anmälde vi Seglora Smedja till domkapitlet
- Målet är att varje världsmedborgare ska jobba i Sverige
- Linda Bengtzing satte fingret på skillanden mellan vanligt folk och feministisk tyckarelit.
- Censuren på arbetsplatser är ett demokratiproblem
