Bo Lundberg har kommenterat på:
En briljant artikel med ekon från och länkar åt flera håll: T.S Eliot "The Waste Land" uttrycker ju en besläktad desperation inför den moderna civilisationens själsliga intighet- som skapar en känsla av död och dödslängtan hos dess varelser. Vi har Harold Blooms starka franhävande av den västerländska civilisationens estetiska skikt - låt vara att hans poäng är att han förkastar all ideologi, även konservativ sådan hos kritiker (blogglänkar till höger). Och i en intervju för decennier sedan erinrade dirigenten Yevgeni Mravinsky (dåvarande Leningradfilharmonin) på samma sätt som Bloom och Johan Lundberg om hur människans autentiska identitet skapats genom att skikt efter skikt lagts på varandra genom kulturhistorien - i sin egen avsky inför själllösheten och reduktionismen i det kommunistiska systemet.
Tre komplikationer med konservatismen från mitt perspektiv: på samma sätt som jag kan uppleva tomheten hos modernismen, dyrkar jag dess estetiska yttringar,, från den perspektiviska ekvivalensen eller mångtydigheten hos en Cézanne eller Picasso, över Faulkner och Samuel Beckett till Stravinsky, John Coltrane, Warhol, Pollack. Modernismen har ju på det estetiska planet öppnat våra ögon, öron sinnen!
Och - på det politiska planet - då det gäller (ny)konservatismen har vi ju inte bara en hälsosam reaktion mot modernismens avarter utan även egna avarter, från kristna fundamentalister, vilket Lundberg nämner, till aggressiva fåtölljheroer som får kickar av hangarfartygg och stridsflyplan. En av de mer framträdande smet enligt elakt rykte undan från värnplikt under Vietnamkriget, ja ni vet vem jag syftar på. Inte riktigt min typ.
