Vi som tror på ett liv bortom produktionshetsen måste skydda träden
Nu är radioeken fälld, och på bild kunde man som väntat se en stubbe som var frisk, med ett obetydande röthål i mitten. Ihåliga träd är inte "sjuka". Nu kan man dra kommande spårvagnar raka spåret, vilken tur !? En intressant kommentar fann jag ifrån Södermalmsnytts chefredaktör Helene Claesson. Hon tolkade trädförsvaret som en kamp mot den oundvikliga döden. Nå, är det inte snarare en kamp mot det undvikliga dödandet i sånt fall. Och från fällarnas sida handlar det säkert om sådana motiv som jag beskriver i artikeln. Snarare alltså en kamp mot det i fällarnas ögon alltför ståndaktiga, "improduktiva" naturliga livet och dess försvarare. Helene levererar sedan det klassiska argumentet att man borde gjort nånting annat viktigare än försvarat trädet. Jaha? Kan man inte få välja sina aktuella strider i den förmenta valfrihetens värld ens? I detta fall mot politisk maktarrogans kombinerad med naturfobi. Och så nämner hon lite insinuant att man borde stått våldtäktsvakt i Humlegården..... Hon kanske menar att samhäller skulle bli trevligare och säkrare om vi kapade alla träden där också. För som vi vet, träd och buskar är i första hand sånt som våldtäktsmän hoppar fram bakom, vad säger brottsförebyggande rådet.







