Utred möjligheten att vittna anonymt
Caroline, det du tar upp är något som jag som åklagare själv haft anledning att genom åren ganska ofta fundera över. Frågan är inte enkel och jag inser problemet med att få vittnen att ställa upp. Skälet till att jag ändå är tveksam är att jag ser stora rättssäkerhetsproblem om det mer frekvent skulle tillåtas att anonyma vittnen tillåts uppträda i domstolarna. Som åklagare var jag för drygt 10 år sedan ansvarig för en utredning som gällde rånet mot Nationalmuseum i Stockholm. Vid brottet stals tavlor värda flera miljontals kronor. Inför huvudförhandlingen åberopade jag och min åklagarkollega vittnesförhör med polisagenten (en av ganska få för agentverksamhet utbildade svenska polismän) XYZ och såväl tingsrätt som hovrätt medgav att polismannens rätta identitet inte behövde röjas eftersom det var uppenbart att vad han hette saknade betydelse för hans vittnesmål. Polisagenten vittnade i rättssalen i peruk och annat som omöjliggjorde att han skulle kunna identifieras. Där såg jag inga problem från rättssäkerhetssynpunkt. Men min grundinställning är ändock att man måste vara ytterst försiktig med att tillåta vittnen att uppträda anonymt. Huvudregeln måste vara att en person som döms för brott måste ha rätt att få veta vilken bevisning som föranlett den eventuellt fällande domen. Han måste ges möjlighet att fullt ut kunna argumentera emot samtlig bevisning. Detta skulle bli svårt om den tilltalade inte har en aning om vem det är som lämnat de besvärande uppgifterna. Skulle man också kunna använda förvrängda röster så att ex vis en kvinna låter som en man? Och om man efter någon tid ser att "reformen" inte leder till förväntat resultat; vad blir då nästa steg? Stor försiktighet och eftertanke rekommenderas vad gäller ditt förslag även om jag kan instämma i att frågan mycket väl är värd en grundlig analys
