Dag Lindgren

Den största nyheten från Japan är att kärnkraften var så säker

För drygt fyrtio år sedan arbetade jag med forskning om låga doser av joniserande strålning. Vi kom fram till att låga doser kunde orsaka mutationer och därför troligen andra skador (cancer). Det var också logiskt, en enstaka energirik partikel kan slå sönder cellens styrsystem, DNAt. Det och mycket annan information, huvudsakligen extrapolation av effekterna av måttliga stråldoser till det låga området, ledde till de säkerhetsföreskrifter, som världens strålskyddsmyndigheter tillämpar än idag, inklusive de Japanska. Redan för femtio år sedan fanns tvivel om hur skadliga små mängder strålning är. Det finns fler resultat som tyder på att de är ofarliga än som tyder på att de är farliga. Men strålskyddsnormerna har inte ändrats och då bör man anta att de gamla modellerna fortfarande gäller.

När Fukushima exploderade och till 25 år dagen sedan Tjernobyl exploderade tog jag upp strålningsbiologin igen som pensionär. Jag gjorde en blogg, jag skrev en tidningsartikel och jag gjorde ett ”originalarbete” (med de senaste dosskattningarna) för att skatta dödstalet globalt och med framtiden inkluderat. Jag kom fram till 22000 döda. Min skattning räknar på samma sätt som den svenska strålskyddsmyndigheten skattat dödstalet i Sverige (300).

Det är riktigt (om än tveksamt) att citera som Wiegert gjort. Att så låga estimat citeras så ofta beror på hur IAEA presenterat materialet (vilket öppnar intressanta frågor). Det rör faktiskt inträffade dödsfall under de första 20 åren, som säkert kan knytas till Tjernobyl. Jag talar om dödsfall globalt, varav en stor del inte inträffat än, och under förutsättning att det stämmer vad strålskyddsmyndigheterna påstår. För Fukushima gissar jag att dödstalet av radioaktivitet stannar under en tiondel av Tjernobyl, kanske en tiondel av de direkta dödsfallen av tsunamin.

Människan har uppenbart svårt att förutse saker. Risken för att en sådan här tsunami skulle slå till verkar ha varit uppenbart större än acceptabla säg en gång på 50 000 år. Även om man tog risken, så vore det värt att ha några säkerhetsåtgärder. Man kunde både ha och få tag i mobila reservkraftverk istället för att ha all reservkraft i källarplanet, där de dränktes. De mobila kraftverk man faktiskt fick tag i och sladdar som kanske kunde dras från reservkraft kunde inte kopplas in eftersom ”kopplingsskåpet” dränktes och inte låg högt nog.

Fukushima förefaller inte skäl nog att lämna atomåldern, i döda per kilowattimme är kärnkraften fortfarande säker, jag tycker man skall starta ett nytt kärnkraftverkbygge. Men jag tappade intresset för kärnkraft när leveranssäkerheten föreföll så dålig och började med vargar istället. Jag gjorde en undersökning och fann att vargar får ungefär samma uppmärksamhet av allmänheten som kärnkraft.

Regeringen brukar följa riksdagsbeslut - men måste inte

Eftersom det är en principiell konstitutionell debatt om relationen mellan riksdag och regering tar jag upp vargar. Riksdagen har fattat ett beslut som var avsett att gälla till slutet av 2012 då ett nytt riksdagsbeslut skulle tas. Beslutet innebar populationsbegränsande licensjakt 2010-2012 och sedan nytt ställningstagande. EU klagade och har sedan slutet av 2010 hotat att dra Sverige inför EU-domstolen. Sverige anser att Sverige handlat korrekt, det finns ingen dom och inget åtal. Men som en eftergift mot EU har licensjakten 2012 ställts in och vargen tillåtits växa med fri tillväxt, dvs antalet ökar troligen med 25% per år, långt över riksdagsbeslutet. Regeringen hänvisade då till en utredning som givit ett förslag om framtida vargantal, men förslaget innebar att vargantalet skulle ligga konstant de närmaste åren. Trots Sveriges eftergift ligger åtalshotet kvar. EU misstänker att Sverige tänker skjuta onödigt många vargar i sk skyddsjakt, dvs vargar som bedöms utgöra ett direkt hot. EU har därför begärt att få sig tillsänt samtliga skyddsjaktsärenden inom ett dygn. En SOU kommer att läggas fram snart och ligga till underlag för riksdagsbehandling i höst. Detta väcker den konstitutionella frågan om i vilken grad regeringen kan sätta ett riksdagsbeslut ur kraft därför att EU hotar med åtal, trots att inget åtal föreligger eller att Sverige anser att man korrigerat ett misstag mot EU-fördraget. Personligen tycker jag det naturliga vore att låta EU domstolen pröva ärendet, eftersom parterna inte kommit överens, trots ett par års dialog och stora eftergifter från Sverige.

Överbefolkningen är planetens största miljöproblem

Överbefolkning är ett hot mot framtiden. Det kan bli en mycket sämre framtid för att vi är för många, men knappast en sämre framtid om vi blir något färre. Att många människor är ett stort och kanske övermäktigt problem är en tanke som inte får förlöjligas och bör erkännas. Men vad man skall göra åt det? Ger man ett förslag så kritiseras det sönder. Drivkraften att bli många är vad som driver evolutionen och gjort oss till vad vi är. Att argumentera mot den är att slåss mot den mest förankrade och djupgående kraft som finns i vårt undermedvetna.

Otäck människosyn bakom propagandan om överbefolkning

Utomordentligt oroande att någon som så glättigt avfärdar oro för framtiden som kränkande för människovärdet kan vara politiskt tillsatt för att värna miljön i vår största stad.

Svensk anslutning till den nya pakten måste förankras i riksdagen

Euroländernas ovilja att uppfylla vad de lovade i stabilitetspakten gör tveksamheten stor för engagemang från icke Euroländer. Kan Sverige hjälpa sina unionsbröder genom att bidra till IMF på marknadsmässiga villkor i rimlig omfattning tycker jag vi skall göra det, och vi skall själva söka uppfylla stabilitetspaktens väsentliga krav. Sverige bör inte bidra till befogenheter som ger EU ökad överstatlighet innan EU visar större mognad. Fast EU demonstrerat sin oförmåga att sköta den centrala frågan om sin valuta, där Euroländerna borde känna mycket tungt ansvar, lägger EU sig i kontroversiella "småfrågor" med stor kraft och engagemang. Vad jag är mest insatt i är vargfrågan, där EU på formella grunder saboterar en sjösatt politik med bevarandebiologisk inriktning för att öka vargstammens långsiktiga uthållighet. En politik med 80% av riksdagen bakom sig skrotas utan att någon ens kan gissa vad som kommer istället, regeringens intentioner verkar inte respekteras mycket mer än riksdagsbeslutet, kanske pga rädsla för hur EU skall uppfatta det. EU avskriver inte sitt åtalshot fast Sverige har gjort eftergifter med det syftet, fast ansvarig minister försvunnit sedan eftergiften till EU, och fast Sverige fått sin politik erkänd av EUs egen expertgrupp. Sveriges till 2010 mycket lyckade rovdjurspolitik har nu fått dåligt rykte och sämre nationell acceptans. Det är fel politik av EU att helt inrikta sig på felsökeri i en i stort lyckad verksamhet, något förtroende för förmågan att klara upp situationen nationellt borde EU visa. Detta räcker med att EU hotar för att få regeringen att upphöva riksdagens beslut, ärendet har inte anhängiggjorts till domstol. Betedde sig en minister så mot en myndighet skulle det kallas ministerstyre. Vad folket lär sig är att riksdagsbeslut med 80% av riksdagen bakom sig inte är ett uttryck för trovärdighet när vi är med i EU. Och då begär EU att riksdagen skall frånsäga sig ännu mer makt!!!

C:s svek i vargfrågan hotar hela alliansen

#11 Tack för kommentaren! Första gången någon kommenterar denna fördel med licensjakten faktiskt! Jag är tyvärr inte så pedagogisk och det är inte lätt att förklara. Vad man behöver är ett bollplank och jag hoppades att någon på jägareförbundet kunde fungera som sånt när jag sände in artikeln, eftersom jag tycker innehållet ligger i deras intresse att få klart framställt. Men tji fick jag, det tog fem månader utan livstecken och sedan publicerades det enligt mitt utkast fast jag sagt att jag gärna skulle vilja ha en dialog omkring före. Anmäl dig gärna som hjälpsamt bollplank i kommentarsfunktionen på den sida jag hänvisade till. Det kan säkert ge något för träd-vargkramarna. Jag är förresten trädkramare själv, fast kanske inte i den mening du lägger i ordet. Jag är INTE jägare eller jägarkramare, jag är mer intresserad av frågan som ett problem. Jag tycker jägarna själva och deras organisationer i onödigt hög grad bidragit till den något ensidiga schabloniserade bild du målar. Definitionsmässigt bryr sig "skyddsjakt" bara om den olägenhet vargen orsakar (t ex dödar får upprepade gånger), och struntar i vargens DNA. Licensjakten kan utformas med vilka restriktioner som helst. I licenjakterna 2010 och 2011 ingick att inte skjuta invandrare eller deras barn. Detta är lätt, de revir de uppehåller sig i undantas från jakt. En del har radiosändare så man kan avlysa jakt där de rör sig. Det finns fler trick. Utfallet blev 100% framgång. Gör man detta sker det ett urval av vargar som ger minskad inavel. Jag försöker till jägarna sälja iden att de skall se sig (eller ivarjefall utåt sälja sig) som vilt- (varg-) vårdare istället för att leva upp till den bild du målat, Jag har räknat ut hur mycket detta gör och sas försökt populariserat så det är en chans att förstå iden. Om populationen hålls konstant och det tillämpas ca 8 år efter invandringen så förväntas det ungefär fördubbla effekten. Det skulle gå att lägga in denna funktion i vad som officiellt kallas skyddsjakt, och delvis har det väl också gjorts. Men då blir det inte längre definitionsmässigt ren skyddsjakt. I den instruktion regeringen skrivit till naturvårdsverket nämns det inte. Jag har framfört mina synpunkter till naturvårdsverket och de har tackat för synpunkten. Det går utmärkt att få den förstärkning av tillförda vargar jag vill se genom operationer under kontroll av naturvårdsverket med deras val av utförare och former för operationen. Därmed elimerande vad du ser som ett huvudproblem och den allmänna licensjakten. Men jägarna är villiga att acceptera restriktionerna, medan naturvårdsverket verkar svårflirtat. Så tills jag sett naturvårdsverkets planer för skyddsjakten, skall jag göra mitt bästa att kritisera det stelbenta paragrafrytteriet på EU som framtvingat en reträtt av regeringen vilken missgynnar den svenska vargstammen.

C:s svek i vargfrågan hotar hela alliansen

#4 Jag har närmare utvecklat effekten av migration (invandringen av vargar från Finland) på http://vargdag.wordpress.com/2011/09/04/migration-sanker-inaveln/ du kanske tycker den är liten, men den kan på sikt vara tillräcklig för att sänka inaveln till den nivå som rovdjursutredningen föreslår. Trots det stöder jag statsmakternas planer på en genetisk förstärkning så att det skall gå säkrare och på rimlig tid. #6 Fördelarna med licensjakt på http://vargdag.wordpress.com/2011/09/07/vargjakt-sanker-inaveln/ Det går att göra skyddjakt så den fyller samma funktion om man undantar de genetiskt värdefulla vargarna och håller stammen konstant, men frågan är om naturvårdsverket kommer att utforma den på det sättet. Av regeringens instruktion att dömma verkar det inte så.

Är svenska medier medlemmar i Nato?

Man är orolig för hur situationen i Libyen skall utvecklas. Rivaliserande väpnade fraktioner, plundring, laglöshet, rättsövergrepp, massakrar, framväxt av maffia-liknande organisationer, hämndaktioner och vendettor, nepotism, bristande funktion av viktiga samhällsfunktioner, terrorismliknande aktiviteter etc. ter sig inte som otroliga scenarior. Ansvaret åvilar nu de som övertagit rollen som Libyen legala representanter och som är de enda som kan utlöva legal och faktisk kontroll. Hittills har rapporteringen i huvudsak gått genom en förlåtande slöja och vi har haft förståelse för att "kontrollen" fungerat tveksamt. Men nu tror jag det hjälper om media i fortsättningen rapporterar objektivt och tillräckligt om övergrepp av olika slag i maktövertagandets kölvatten. Media bör inte tappa intresset de närmaste åren. Det ökar chansen att den nya regimen gör vad den kan för att förhindra en dålig utveckling. Det är inte bra om media generellt demoniserar de som på olika sätt arbetat under den gamla regimen i olika funktioner inklusive militär, regeringskansli och polis.